Sedan en vecka tillbaka är jag med i viktväktarna för att gå ner i vikt och börja äta mer hälsosamt. Så nu äter jag betydligt mer frukt och grönsaker, räknar points på det jag äter och promenerar för att samla fler points att äta för.
Ofta förknippas viktnedgång med siffrorna på en våg och olika bantnings metoder såsom viktväktarna, LCHF, 5:2 dieten. Mer sällan talar vi om den andra sortens viktnedgång, den som sker inombords.
Tänker att det finns en tyngd som inte mäts i kilon utan i skuld, skam och ångest… De där osynliga vikterna som vi går och bär på varje dag, och oro, stress och sorg kan ibland vara långt svårare att få ordning på än kroppsvikten.
Att bära på extra kilon, oavsett om de är fysiska eller psykiska kan kännas tungt och ofta påverkar de nog varandra. Lättar vi på den mentala tyngden märker vi att kroppen också blir lättare och tar vi hand om vår kropp, rör på oss och äter hälsosamt så ger det också vårt inre bättre förutsättningar att orka.
Att gå ner i vikt fysiskt handlar oftast om en kombination av kost och fysisk aktivitet, och att bli av med den inre tyngden är också en slags process som kräver disciplin och ansträngningar. Det handlar om att identifiera det som tynger, att acceptera och ge sig själv tillåtelse att känna det som känns svårt.
Tyvärr tenderar jag att hålla saker inom mig, men jag vet av erfarenhet att nyckeln till inre viktnedgång är att våga omfamna sårbarheten. För när jag tillåter mig själv att vara sårbar är det som att jag upptäcker en ny sorts lätthet, jag behöver inte bära allt själv.
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.
Matteusevangeliet 11:28
Som kristen tror jag också att vi kan gå till Jesus med vår inre tyngd och överlämna våra bekymmer, rädslor och sorger till honom. Och många gånger har jag faktiskt känt att han givit mig kraft att orka vidare…
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 