Lärdomar av min utmattning

För några år sedan drabbades jag av utmattningssyndrom och häromdagen fick jag frågan om vilka lärdomar jag tagit med mig från min utmattning och om jag har några strategier för att undvika att hamna där igen? Två frågor som inspirerade mig att skriva ett par rader om detta här på bloggen.

Hur blir man egentligen frisk från en utmattning?

Självklart finns det inget enkelt svar på den frågan, vägen till återhämtning ser nog olika ut för alla. Att gå igenom en utmattning kan vara en omvälvande och utmanande upplevelse, men det kan också ge värdefulla insikter om hur vi förhåller oss till oss själva och våra liv.

En av de största insikterna som kom med utmattningen var vikten av att sänka de ofta orimliga kraven jag ställt på mig själv. När min terapeut föreslog att jag skulle släppa mitt fokus på prestation och istället prioritera mina egna behov, svarare jag att ett av mina behov var att prestera. Då blev det tydligt hur starkt min identitet var kopplad till att prestera och att ställa höga krav på mig själv.

Funderade mycket på om prestation verkligen var ett behov, eller om det var ett sätt att känna sig värdefull och behövd?

Visst, det är viktigt att känna sig behövd, men man kan faktiskt inte göra alla nöjda och samtidigt ge sig själv den uppmärksamhet och prioritet man behöver. Och det är inte själviskt att prioritera sitt eget välmående, utan en förutsättning för att kunna finnas där för andra.

Idag försöker jag leva med ett mer avslappnat förhållningssätt där jag har sänkt de höga krav jag tidigare brukade ställa på mig själv, vilket gjort stor skillnad på både mitt välbefinnande och min energi.

När jag gick igenom utmattning upplevde jag att ljud blev påfrestande, och under en lång period undvek jag nästan helt att lyssna på musik, trots att det är en viktig del av mitt liv. Än idag har jag svårt för miljöer med många människor som pratar, eftersom sorlet känns överväldigande.

Jag insåg mitt behov av tystnad och att arbetet på förskola där ljuden ständigt omger mig hade varit mer krävande än jag tidigare förstått. För att orka jobba är det viktigt för mig att få tid i tystnad, vilket ofta sker genom mitt promenerande och hjälper mig att återhämta mig och få energi.

En annan insikt är att man ibland måste välja bort saker för att orka. Så när jag ställs inför valet att delta i något roligt funderar jag ofta på om det är värt det. Är en kvälls glädje värd minskad energi de följande dagarna? Ibland är svaret nej, och ibland är det ja, eftersom vissa upplevelser ger energi och glädje som räcker längre än tröttheten.

Utmattningen har lärt mig att sätta gränser och att säga nej när det behövs. Idag kan jag tydligt känna igen varningstecken på att det har blivit för mycket, och att jag behöver vila…

…Samtidigt vet jag att bara den som brinner för något kan bli utbränd, och jag brinner ju för många olika saker.

/ Urban