Att vara ärlig

Har precis läst Philip Yanceys bok ”Bön – Spelar det någon roll?” och planerar att skriva några blogginlägg där jag delar tankar och reflektioner utifrån den.

Tänker att det finns något djupt befriande i att våga vara ärlig, inte bara inför oss själva utan också inför Gud. När vi är sanna mor oss själva, vågar vi möta både våra svagheter och styrkor utan att försköna, och när vi är ärliga mot andra skapar vi äkta möten.

Om jag går genom livet och låtsas le medan jag blöder inombords, då vanhelgar jag relationen.

Philip Yancey

Mina livskriser hat lärt mig hur viktigt det är att vara ärlig mot Gud, men ändå märker jag att bönen ibland blir ett tillfälle då jag vill visa mitt bästa jag. Där jag tilltalar Gud på ett artigt sätt.

Men vad händer med alla de där andra delarna av mig? Mina bekymmer, min ilska, mina tvivel och det jag skäms för? Är inte det också en del av vem jag är.

Vi måste framlägga för honom det som är i oss, inte vad som borde vara i oss.

C.S.Lewis

Att vara ärlig mot Gud handlar om att komma till honom såsom vi verkligen är, utan att gömma oss bakom en from fasad. Att våga visa det som inte alltid känns så vackert eller lätt.

Ibland har jag dock en rädsla för att mina dåliga sidor, min själviskhet och mina misslyckande ska göra mig ovärdig. Men det är i det trasiga som Gud möter oss…

…när vi inte håller tillbaka, inte förskönar, utan blottar oss som vi är. Då är det som att Gud öppnar en dörr. Och han är inte en kritiker som väntar på att fälla oss för våra misstag, utan en förälder som vill bära oss genom dem.

Om jag inte talar ut med Gud om bitterhet över en obesvarad bön, sorg över en förlust, skuldkänslor över en oförlåtande natur, en förbryllande känsla av att Gud är långt borta – kommer inte heller den relationen leda någonvart. Jag kan fortsätta gå i kyrkan, sjunga psalmer och lovsånger och till och med tilltala Gud på ett artigt sätt i formella böner, men jag kommer aldrig spränga närhetsvallen.

Philip Yancey

Och vad är egentligen det största hånet mot Gud, att vi håller god min och ärar honom med våra läppar eller att vi går till rätta med honom?

Det kanske är det jag tänker och känner när jag ber, snarare än orden, som är den verkliga bönen, för Gud hör också det.

Philip Yancey

Eftersom Gud ändå vet vad jag tycker, tänker och känner, är det ju mest ärligt av oss att också säga det till honom. Vilket också gör att tron och relationen växer.

Gud känner redan till våra hjärtan, men när vi talar ärligt till honom öppnar vi oss för hans nåd, kärlek och förlåtelse, och jag tänker att det är tillåtet att i ena stunden hytta näven åt Gud och i nästa stund brista ut i lovprisning.

/ Urban