Att vara ett bönesvar

En man satt fast på sitt hustak under en stor översvämning. Vattnet steg snabbt, och han bad desperat till Gud om att bli räddad. Han litade fullt ut på att Gud skulle hjälpa honom

En stund senare kom en man i en roddbåt förbi och ropade: ”Hoppa i, så räddar jag dig!” Men mannen på taket svarade: ”Nej tack, Gud kommer att rädda mig.”

Vattnet fortsatte att stiga. En motorbåt kom förbi, och föraren ropade: ”Hoppa i, så tar jag dig till säkerhet!” Men mannen svarade igen: ”Nej tack, Gud kommer att rädda mig.”

Till slut var vattnet nästan uppe vid taknocken. En helikopter flög förbi och släppte ner en stege. Piloten ropade: ”Klättra upp så räddar vi dig!” Men mannen ropade tillbaka: ”Nej tack, Gud kommer att rädda mig.”

Vattnet steg ytterligare, och mannen drunknade. När han kom till himlen frågade han Gud: ”Varför räddade du mig inte? Jag bad och litade på dig!”

Gud svarade: ”Jag skickade en roddbåt, en motorbåt och en helikopter – vad mer ville du att jag skulle göra?”

Tycker att denna anekdot på ett bra sätt illustrerar hur vi ibland missar att se Guds hjälp och de bönesvar vi får. Och jag tror att vi alla medvetet eller omedvetet kan få vara bönesvar, genom att möta någon annan människas behov, längtan eller rop på hjälp. Och ibland är det till och med vi själva som är svaret på våra egna böner.

Gud förlitar sig mest på mänskliga redskap när han svarar på bön.

Philip Yancey

Kanske har Gud redan utrustat dig och mig med det som behövs för att möta de utmaningar vi står inför? Våra förmågor, erfarenheter och till och med de svårigheter vi har gått igenom kan vara verktyg som han vill använda för att besvara våra böner.

Barn ser Gud som en himmelsk variant av tomten som sitter på ett moln och grubblar över önskningar och sprider ut svar som om de hade varit julklappar. En bättre modell skulle kunna vara ordförande i ett stort företag som då och då måste gripa in för att hantera en kris men som föredrar att delegera uppgifter till betrodda chefer och anställda. Eller ännu bättre, den liknelse som Nya Testamentet förlitar sig på: en människokropp där alla kroppens delar sitter ihop i en organism och samarbetar för att utföra huvudets vilja.

Philip Yancey

Ibland kan man få en impuls, en inre maning att göra något för någon annan. Kanske ringa ett telefonsamtal, skicka ett sms eller be för personen. Vet mycket väl att det är lätt att avfärda sådana tankar som oviktiga eller lägga dem åt sidan av rädsla. Men tänk om den känslan faktiskt är ett sätt för Gud att använda oss som en del av sitt svar på någon annans bön? Tänk om vi ignorerar det som är svaret på någon annans bön?

Ibland inser vi nog inte själva hur stor betydelse vår handling faktiskt har, att den är precis det som någon annan behöver just i det ögonblicket.

När jag blickar tillbaka på mitt liv kan jag tydligt minnas människor som på olika sätt har varit bönesvar för mig. Läkare, psykologer, pastorer och helt vanliga människor som genom sina handlingar eller ord har gjort skillnad när jag behövde det som mest.

Tänker även på de som utvecklat den hostmedicin jag just nu använder. På sitt sätt är de också ett bönesvar, människor som genom sin kunskap och sitt arbete har bidragit till något som förhoppningsvis hjälper mig att bli av med hostan.

/ Urban