
Just nu försöker jag minimera mitt gående och använder kryckor för att ge mitt överansträngda vänster knä den vila det behöver. Det kanske inte verkar som en stor utmaning, men för mig som älskar att gå flera tusen steg om dagen är det svårt att tvingas vara stilla.
Men vad vore livet utan utmaningar?
Tänker att livet är en vandring kantad av olika utmaningar. En del väljer vi själva medan andra drabbar oss utan förvarning. och även om jag saknar mitt promenerande tänker jag att den här utmaningen, precis som alla andra kommer att passera. Och när den väl gör det kanske jag kommer att värdesätta promenerandet ännu mer?
Jag tar inte så många steg just nu, men kanske är det en påminnelse om att ibland stanna upp, reflektera och ha tålamod. Livet kanske inte alltid handlar om att ständigt röra sig framåt, ibland behöver vi stanna, känna efter och förstå att varje utmaning i livet oavsett storlek, är en möjlighet att lära sig något nytt.
En självvald utmaning ger ofta en slags känsla av kontroll, vi vet varför vi gör det och kan förbereda oss mentalt. Men när vi ställs inför utmaningar vi aldrig bett om är det en annan sak. I sådana stunder kan vi känna frustration och maktlöshet.

Varför kan allt inte bara flyta på? Varför måste det emellanåt finnas saker som skaver, som kräver mer av oss än vad vi tror att vi orkar.
Kanske är det just här vi växer som mest, när vi inser att vi klarar mer än vi tror. Att vi kan anpassa oss, hitta nya vägar och upptäcka styrkor vi inte visste att vi hade. Så oavsett om utmaningen är självvald eller ofrivillig låt den inte definiera dig, låt istället din reaktion på den göra det. För det är genom hur vi hanterar utmaningar som styrka och utveckling visar sig.
Tänk tillbaka på de gånger du stått inför något riktigt svårt. När du tvivlade på om du skulle orka och varför just du skulle behöva kämpa så hårt. Men när du väl tog dig över krönet och såg tillbaka på vägen du gått, fanns där något nytt. En erfarenhet, en djupare förståelse för både dig själv och livet. Och idag är du en annan person tack vare det.
Nu hoppas jag att detta snabbt ska gå över och att de övningar jag fått av fysioterapeuten ska göra nytta, så att jag kan komma igång igen och förbereda mig ordentligt inför en självvald utmaning som jag ser fram emot, nämligen fotrally loppet ”Walk of Pain”.
/ Urban
PS. Tur att det är Skid-VM på tv, det gör det mycket lättare att sitta still DS.
