För ett tag sedan skrev jag en text om livets verktygslåda, och idag fick jag frågan vad man gör om man har verktygen men inte riktigt vet hur man ska använda dem?
Under hela livet fylls vår verktygslåda på genom de erfarenheter, relationer och utmaningar vi möter. Vissa verktyg blir väl bekanta för oss medan andra förblir oanvända, bortglömda eller kanske helt obegripliga.
Att ha ett verktyg är inte samma sak som att veta hur man använder det. Utmaningen ligger ofta inte i att ha rätt verktyg, utan i att förstå hur de ska användas. Så hur lär man sig att hantera de verktyg man redan har?
Genom att prova oss fram och misslyckas.
Det finns inte något facit för hur livet ska levas, ingen tydlig mall för hur vi ska hantera livets alla känslor, relationer och motgångar. Men ingen lär sig att hantera konflikter genom att bara läsa om det, och tålamod utvecklas inte enbart genom att önska sig det.
För att verkligen kunna förstå och hantera våra verktyg måste vi använda dem. Prova oss fram, göra misstag och lära oss av dem.
Genom att observera andra
Ibland behöver vi nog titta på hur andra människor använder sina verktyg, Vi behöver inte alltid uppfinna egna lösningar från grunden, ibland räcker det att inspireras av andras sätt att hantera utmaningar.
Genom att se, lyssna och lära av andras erfarenheter kan vi få en förståelse för hur vi själva kan använda liknande verktyg i vårt eget liv, och anpassa dem till vår egen verklighet och våra behov.
Genom att be om hjälp
När det kommer till praktiska uppgifter som att skruva upp saker och använda verktyg inser jag snabbt mina egna begränsningar, då jag har tummen mitt i handen…
…och om jag ska vara ärlig, kan det ibland kännas jobbigt att be om hjälp med praktiska saker, för det påverkar självkänslan. Som man förväntas man ju kunna vissa saker.
När vi ska göra något praktiskt och inte riktigt vet hur vi ska gå tillväga eller vilka verktyg som behövs, frågar vi någon som har den kunskapen. På samma sätt borde det fungera i resten av livet, men jag tror tyvärr att många går genom livet utan att våga be om hjälp.
Jag trodde länge att styrka i livet handlade om att bita ihop och kämpa på egen hand. Att ensam är stark, men jag har lärt mig att ensam inte alls är stark. Självklart klarar jag mycket i livet själv, men ännu mer tillsammans med andra och det är bättre att be om hjälp och ta emot den än att låtsas vara stark.
Ibland behöver vi någon som visar oss hur man använder verktygen som finns i verktygslådan. Det kan vara en vän, en mentor eller en terapeut som kan hjälpa oss att se det vi själva inte ser. Och genom att ta del av andras erfarenheter och perspektiv kan vi få den förståelse och insikt vi behöver för att våga och växa.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 