Bered en väg för en ny terrorism. Bered en väg för en ny egoism.
Kent
Bered en väg för en ny egoism sjunger Kent i låten Egoist, och visst känns det bekant i en tid där jaget ofta står i centrum…
…det talas mycket om sammanhållning, gemenskap och solidaritet, men samtidigt premierar vi individualism, självförverkligande och en alltmer skruvad version av frihet.
Vi hyllar entreprenörer, de som går sin egen väg och förverkligar sina drömmar. Vi pratar om styrkan i att stå enade men bygger samtidigt murar mellan oss, när vi borde bygga broar.
Men vad är det egentligen vi bereder väg för? Vilken framtid väntar oss om vi fortsätter att sätta individen framför kollektivet? Om vi prioriterar vårt eget bästa på bekostnad av andras behov? Om vi låter ensamhet och frustration växa tills de mynnar ut i våld och desperation?
Kanske är det dags att välja en annan väg, en där vi stöttar varandra istället för att trampa på varandra. En där vi ser, lyssnar och verkligen möter varandra innan det är för sent. För om vi fortsätter att odla egoismen, kommer vi förr eller senare att skörda dess konsekvenser.
Visst egoism behöver inte alltid vara något negativt. Att ta hand om sig själv, sätta gränser och att söka kärlek, lycka och mening i livet är nödvändigt. Men när självförverkligande sker på bekostnad av andra, när vi slutar se bortom vårt eget bästa, då riskerar vi att tappa det som gör oss mänskliga.
Det kan låta hårt, men jag riktar dessa ord lika mycket till mig själv, men kanske är det just den brutala självinsikten vi behöver. För visst är vi egoister, ibland av nödvändighet, ibland för att det är bekvämt och ibland för att vi helt enkelt lärt oss att världen fungerar så. Men om vi aldrig stannar upp och ifrågasätter det, vilka blir vi då?
Du är socker, nyfikenhet. Jag är stark svart kaffe, ambitioner och regn. En monoton vers behöver en stark refräng. Vårt motto var länge ”ta ingen skit”. Men du kom på ett bättre: ”Var lite, lite snälläre än du måste vara nu”. För vi ska aldrig bli som ni.
Kent
/ Urban
