St.Patrick’s bön

Igår firades Saint Patrick’s Day, en dag då människor världen över klädde sig i grönt, deltog i parader, njöt av irländsk öl och whiskey, åt traditionell irländsk mat och lyssnade på irländsk musik. Högtiden är tillägnad Irlands skyddshelgon, Sankt Patrick.

Personligen deltog jag inte i något av firandet (inte ens genom att lyssna på mitt favoritband U2), men dagen fick mig att reflektera över Sankt Patricks bön. Bönen tillskrivs traditionellt Sankt Patrick, även om det saknas direkta bevis för att han faktiskt skrev den. Den nedtecknades troligen på 800-talet, medan Sankt Patrick levde på 400-talet. Men oavsett dess ursprung tycker jag att det är en vacker och tänkvärd bön.

Jag reser mig idag genom en mäktig kraft, Guds kallelse, genom tron på Treenigheten,
bekännelsen av den ende Skaparen.

Jag reser mig idag genom Kristi födelse och dop, genom hans korsfästelse och grav, genom hans uppståndelse och himmelsfärd, genom hans återkomst för att döma världen.

Jag reser mig idag genom änglarnas kraft,
genom ärkeänglarnas ledning, genom martyrernas tro, genom helgonens bön.

Jag reser mig idag genom solens ljus, månens sken, genom eldens glöd, blixtens hastighet, genom vindens kraft, havets djup,
genom jordens stabilitet, klippans fasthet.

Jag reser mig idag genom Guds kraft som leder mig, Guds öga som vakar över mig, Guds öra som hör mig, Guds ord som talar för mig, Guds hand som skyddar mig, Guds väg som ligger framför mig, Guds sköld som försvarar mig, Guds här som räddar mig från djävulens snaror, från frestelsens lockelser, från alla som vill mig ont, nära eller fjärran.

Kristus med mig, Kristus framför mig, Kristus bakom mig, Kristus i mig, Kristus under mig, Kristus över mig, Kristus till höger om mig, Kristus till vänster om mig, Kristus när jag ligger, Kristus när jag sitter, Kristus i hjärtat på var och en som tänker på mig, Kristus i munnen på var och en som talar om mig, Kristus i ögat på var och en som ser mig, Kristus i örat på var och en som hör mig.

Jag reser mig idag genom en mäktig kraft, Guds kallelse, genom tron på Treenigheten,
bekännelsen av den ende Skaparen.

Sankt Patrick

Kristus är framför mig. Bakom mig över mig
Och under mig. Kristus är med mig, i mig.
Runt omkring, Du bor i mig. Omger hela mig
Morgon, dag som natt

Erik Tilling

Den del av bönen som jag uppskattar mest är där Sankt Patrick på ett konkret sätt beskriver Kristi närvaro i vårt dagliga liv. En djup känsla av att vara omgiven och beskyddad av Kristus i varje aspekt av livet. Att hans kraft omger oss från alla håll.

Men om jag ska vara helt ärlig, känns det inte alltid så. Det är inte alltid jag upplever att Kristus är med mig, framför mig, bakom mig, i mig, under mig, över mig… Ibland känner jag mig ensam. Men ändå vill jag hålla fast vid tron att det är sant, för tro handlar ju inte bara om känslor.

Tänker mig bönen som en rustning, en slags påminnelse om att vi aldrig är ensamma. Den uttrycker en längtan efter en inre trygghet och visshet om att någon vakar över oss när vi tar oss fram genom livets prövningar. Men det är lätt hänt att separera vår relation med Jesus från det vardagliga livet, att skilja på det andliga livet och det vanliga livet, mellan gudstjänstlivet och resten av vår tid.

Tänker att bönen rymmer en slags längtan till överlåtelse och ödmjukhet. Att låta Kristus gå framför oss, att inte alltid behöva vara den som leder vägen. Att låta honom vara bakom oss genom att släppa taget om det förflutna. Att låta honom vara inom oss, att våga tro och lita på att vi har allt vi behöver, redan här och nu.

/ Urban