Minns en gång när ett barn på förskolan upptäckte att skuggan hela tiden följde efter henne under en utflykt. Hon sa till den att sluta följa efter och kände en lättnad när vi kom in i skuggan och trodde att den var borta. Men snart var vi ute i solljuset igen, och då var skuggan där igen!
Ibland är skuggan en vänlig följeslagare som mjukt sveper över marken när vi promenerar, andra gånger är vi precis som det här barnet och tänker att det enda sättet att bli av med vår skugga är att skymma den genom att gå in i ett område där inga solstrålar når. Visst, det kan tyckas vara en effektiv lösning, men den försvinner inte, för så fort solen skiner på oss igen så är den tillbaka.
En del av våra skuggor är vi medvetna om, andra har vi ingen koll på och en del kanske bara ses av andra. Men oavsett om vi vill det eller ej så följer den oss vart vi än går. Den rör sig när vi rör oss, cyklar när vi cyklar, och står stilla när vi står still. Man kan inte springa ifrån den, för då springer den också
Nästa gång du går ut i solen och ser din skugga på marken fundera då på vad den säger om dig? Vad döljer den? Tänker nämligen att skuggan inte bara är en passiv återspegling utan en påminnelse om att det synliga och det osynliga inom oss hör ihop. Och kanske är det så att det är i det dolda som vi finner de djupaste insikterna om vårt eget liv.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 