Han röntgar vårt inre, inte för att döma utan för att hela

Vi tror ofta att vi känner och förstår oss själva. Vi vet vad vi gillar, vad vi ogillar, vad vi är bra på och vad vi helst undviker. Vi tror att vi har en tydlig bild av våra styrkor och svagheter, och vilka sår, rädslor och erfarenheter vi bär på. Det

Men ibland händer det saker som får oss att inse att vi bara skrapat på ytan av vårt inre. Vi reagerar på ett sätt vi inte förstår, upplever en känsla som vi inte riktigt kan förklara eller fastnar i ett mönster som vi upprepar utan att veta varför. Vi famlar i mörkret och försöker förstå varför vi gör som vi gör. Psykologin ger oss teorier och självhjälpsböcker ger oss tips men ändå kommer vi ofta till korta.

Men Jesus han ser det vi inte kan se och förstår det vi själva inte kan förstå. Han ser det vi försöker dölja, både för andra och oss själva. Han ser inte bara våra handlingar utan också våra innersta motiv, rädslor och sår. Han förstår varför vi reagerar som vi gör, varför vi fastnar i samma mönster och varför vissa känslor tynger oss utan att vi riktigt vet varför. Han ser våra brister men också den godhet vi själva ibland glömmer att vi har.

Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga.

Psaltaren 139:1-4

Att förstå oss själva är en livslång process, men jag tror att Jesus kan hjälpa oss. Vi ser bara delar av oss själva, medan han ser helheten. Han röntgar vårt inre, inte för att döma oss utan för att hjälpa oss att förstå oss själva på ett djupare plan. När vi börjar se oss själva genom hans kärleksfulla blick blir vi både ödmjukare och friare. Vi inser att vi inte behöver dölja något eller kämpa för att förtjäna kärlek, vi är redan älskade, precis som vi är.

/ Urban