Tid är en märklig sak. Vi mäter den i sekunder, minuter och timmar, men samtidigt upplever vi den på helt olika sätt beroende på situation och sammanhang. En timme kan ibland kännas som en evighet och ibland bara försvinna på ett ögonblick.
När vi väntar drar sig tiden fram som tjock sirap medan roliga stunder ofta har en märklig ketchup effekt, först känns det som att tiden rör sig i normal takt, men plötsligt rusar den iväg. Precis som ketchupen som först tvekar innan den forsar ut, verkar lyckliga ögonblick samla sig innan de på en gång rinner iväg. Innan vi vet ordet av är det över och kvar finns den goda eftersmaken och känslan av att tiden alltid tycks gå som snabbast när vi vill hålla kvar den. Vad säger det om tidens verkliga natur?
I natt förlorade vi en timme, vilket innebar att jag plötsligt kunde sov till klockan sju. Sommartid och vintertid är konkreta exempel på hur vi leker med tiden. Vi ställer fram och tillbaka klockorna som att vi hade kontroll, men i verkligheten styr den oss mer än vi styr den.
Tiden själv bryr sig inte om sommartid eller vintertid, den bara fortsätter ticka på och kanske är det inte tiden vi borde försöka kontrollera, utan vårt förhållande till den. Istället för att stressa över att den inte räcker till borde vi fokusera på hur vi fyller de timmar vi faktiskt har.
Livet är inte en fråga om att ha tid, utan om att ta sig tid.
För vad är tid om inte summan av våra upplevelser?
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 