Livet är ingen rak linje, det är snarare en berg och dalbana med toppar och dalar, framgångar och motgångar. Och när vi faller, vilket vi alla förr eller senare gör finns det en fras som både kan trösta och utmana oss på samma gång: Det är bara att bryta ihop och komma igen.
De bevingade orden kommer från skidåkaren Per Elofsson i OS 2002, då han blivit utklassad av den dopade Johann Mühlegg.
Men vad betyder det egentligen att bryta ihop och komma igen?
För mig handlar frasen om att omfamna vår mänsklighet i dess mest sårbara form, att erkänna att vi ibland bryter ihop men att vi också har en förmåga att resa oss igen.
Jag är övertygad om att det är viktigt att tillåta sig själv att bryta ihop ibland, att få nå den djupaste botten för att sedan kunna resa sig starkare med nya insikter, erfarenheter och förståelse om sig själv. Att bara bita ihop och fortsätta som om ingenting har hänt är sällan en hållbar lösning. Det är som att blunda för verkligheten och hoppas att problemen ska försvinna av sig själva. Men de gör sällan det, tvärtom kan de slå tillbaka ännu hårdare vid ett senare tillfälle.
I en värld där styrka ofta likställs med att alltid hålla sig samlad, att hålla fasaden uppe, kan det krävas mod att tillåta sig själv att bryta ihop. Att vara ledsen, frustrerad, arg eller uppgiven är inget att skämmas för. Tvärtom, det är ett tecken från vårt inre att vi behöver pausa och ge oss själva den omsorg vi förtjänar.
Nästa gång livet slår undan benen på dig, tillåt dig själv att bryta ihop. Gråt, skrik eller dra täcket över huvudet en stund. Men kom sedan ihåg att resa dig, försök på nytt och fortsätt…
För i slutändan handlar livet inte om att undvika att falla. Det handlar om att lära sig att resa sig, gång på gång… Och det är där vi finner vår styrka, i modet att bryta ihop och sedan komma igen.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 