Ibland brukar jag få frågan om vilken årstid som är min favorit och visst, jag förstår tanken. Vi gillar att välja och rangordna, men varje gång jag får frågan brukar jag svara att jag gillar den årstid som är just nu.
Det är inte för att jag är obeslutsam. Inte för att jag inte kan bestämma mig. Utan för att det är just växlingarna jag gillar.
Många människor har en tydlig favoritårstid, men jag tycker faktiskt om dem alla, men inte varje dag och inte varje aspekt av dem. Jag klagar på slask och fryser när det är för kallt, och när det är för varmt svettas jag och gnäller. Och ibland suckar jag över blåst och mörker också. Men ändå: jag skulle inte vilja vara utan någon av årstiderna.
Våren kommer alltid som en lättnad och bär med sig lukten av jord, hopp och fjolårets löv. En doft som andas förväntan och nystart. Sommaren med sina ljumma kvällar och doften av grillat och ljuset som dröjer sig kvar långt in på natten. Hösten med sin krispiga luft, sprakande färger i träden och det härliga prasslet av löv under skorna. Vintern må vara kall, mörk och ibland tung men det är också en chans att få njuta av tända ljus och lugna stunder.
Att gilla alla årstider är för mig att säga ja till livet såsom det är, för livet är en ständig växling. Ibland blommar vi, ibland vissnar vi. Vi bär både ljus och mörker, rör oss i full fart och söker stillhet och vila.
Årstiderna speglar allt det där som finns inom oss, och kanske är det därför jag aldrig kunnat välja en favorit. Och årstiderna konkurrerar inte med varandra, utan de är delar av samma helhet. Av samma liv..
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 