Det föds allt färre barn i Sverige. Rubrikerna är många och oron likaså. Politikerna talar om kris, om framtida brist på arbetskraft och om hur färre unga ska försörja allt fler äldre.
Men med färre barn som föds följer också något annat. Nämligen ett gyllene tillfälle att sänka barngruppernas storlek i förskolan. En förändring som vi pedagoger efterfrågat i åratal.
Det är upp till oss nu att se till att politikerna inte slösar bort den här chansen. Vi har möjlighet att skapa en bättre framtid för vår barn, och genom att minska barngruppernas storlek kan vi ge dem den bästa starten i livet. Tänker att vi formar framtiden genom hur vi tar hand om våra barn idag. Den som får trygghet som liten har större chans att stå stadigt som vuxen.
Att satsa pengar på förskolan är att investera i samhället. Det talas ofta om att satsa på skolan men grunden läggs ju långt innan skolstart. Om vi vill minska psykisk ohälsa, förbättra skolresultaten, få ett mer jämlikt samhälle och minska gängkriminaliteten, då börjar det här.
Kanske är det så att mindre barngrupper och en lugnare lärmiljö är den bästa gåva vi kan ge nästa generation!?
Mindre barngrupper innebär mer tid för varje barn och mer närvaro från pedagogerna. Mindre stress. Mer lek, trygghet och lärande. Att bli sedd, få stöd i sin utveckling och hjälp att hantera känslor och sociala situationer, allt detta fungerar bättre i en mindre grupp, för vi pedagoger har möjlighet att verkligen vara där.
Istället för att se det minskade barnafödandet som ett problem, kan vi se den som en chans. En möjlighet att äntligen skapa den förskola som barnen och samhället förtjänar.
Önskar att fler politiker verkligen tog sig tid att själva besöka förskolan för att se, lyssna och förstå hur vardagen för barnen faktiskt ser ut.
När jag arbetade på en förskola i Stockholm fick vi en dag besök av några riksdagspolitiker som ville få en inblick i verksamheten. Just den dagen var det ovanligt lugnt och få barn på plats, märkligt nog brukar det alltid vara så när någon från kommunen eller politiken kommer förbi. För att ge politikerna en mer rättvis och representativ upplevelse av hur det vanligtvis ser ut tog jag ett eget initiativ. Jag organiserade och förflyttade barnen mellan de olika avdelningarna i takt med politikernas rundtur. Samtidigt såg jag till att sätta fart på barnen för att ge en mer verklighetstrogen bild av förskolans vardag.
Kanske genomskådade politikerna mitt initiativ, för någon förändring såg vi aldrig till. Besöket blev bara ännu ett i raden av tillfällen där vi visade upp vår verklighet, men där beslutsfattandet fortfarande verkade ske långt bort från den. Och det är just det som måste förändras nu. Förskolan kan inte fortsätta vara en plats där vi som brinner för barnen springer oss trötta för att få vardagen att gå ihop. Vi har inte råd att vänta längre. Barnen förtjänar bättre, och samhället behöver det.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 