Uppståndelsen

Sitter och funderar på ordet uppståndelse, det låter stort och bär en känsla av dramatik och massa folk. 

En dramatisk händelse på en offentlig plats, ett våldsbrott, ett ingripande, ett plötsligt utbrott kan snabbt skapa uppståndelse och samla människors blickar och reaktioner. Men det gäller inte bara det chockerande och hotfulla,  även positiva händelser kan väcka uppståndelse, Ett frieri mitt på torget, gatumusikanter som spelar eller ögonblick av oväntad medmänsklighet och generositet.

Minsta lilla snedsteg av en politiker eller kändis kan skapa löpsedlar, trenda på sociala medier och få tusentals kommentarer inom loppet av några få minuter. Konstverk och låttexter som utmanar och provocerar kan väcka starka känslor och plötsligt har vi en storm. En uppståndelse.

När jag tänker på Jesu uppståndelse så tänker jag att det borde ha blivit mer uppståndelse. Visst det har påverkat världshistorien och århundraden av tro, värderingar och kultur. Men där och då, på plats. Hur är det möjligt att någon återvänder från döden utan att hela världen stannar upp, utan att kaos bryter ut?

När vi talar om Jesu uppståndelse möts vi inte av något buller och någon jublande folkmassa, bara några förvirrade kvinnor och en tom grav. Bara ett rykte från mun till mun…

Det är som om Gud vill säga att det största inte alltid sker med dunder och brak. Det börjar ofta tyst i det dolda, och uppståndelsen är inte bara en enskild händelse utan en rörelse. Från död till liv, från mörker till ljus, från förtvivlan till hopp.  Och ibland är det just i det allra stillaste som det verkligt stora händer.

Kanske är det just så uppståndelse fungerar. Inte som en färdig formel utan som ett frö som gror i det fördolda. Något som växer fram i hjärtat. En ny början, en ny rikting. En tro på att döden inte får sista ordet.

Men uppståndelsens kraft är inte bara något vi väntar på efter döden. Den finns mitt ibland oss redan nu. Varje gång vi vågar hoppas igen. Varje gång vi förlåter trots att det är svårt. Varje gång vi hittar styrka att resa oss efter ett fall.
Då pulserar uppståndelsens kraft i oss.

Jesus säger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör.”
Det är inte bara ord, det är ett löfte. Ett löfte som bär som bär oss genom både ljusa och mörka dagar, genom både tro och tvekan.

Jesus är uppstånden. Ja, Han är sannerligen uppstånden.

/ Urban