Pallkragar, möjligheter och vad är det egentligen jag vill ska växa i mitt liv?

Just nu håller vi på att göra i ordning två pallkragar på tomten. Än så länge är de bara fyllda med planteringsjord, kogödsel och en hel del möjligheter eftersom vi ännu inte har bestämt vilka blommor och växter som ska planteras där…

…men mitt i det praktiska arbetet med jord under naglarna började en annan tanke att gro i mig: Vad är det egentligen jag vill ska växa i mitt liv?

Ibland tappar jag bort att det finns saker inom mig som växer. Det hamnar liksom i skymundan, gömt bakom vardagens rutiner, stressen, mobilen, alla krav och måsten som tränger sig på. Men då och då blir jag påmind om att jag faktiskt har ett val: jag kan välja vad jag vill ska växa i mitt liv.

Kanske är det just därför jag tycker så mycket om de där tomma pallkragarna. De påminner mig om att det fortfarande är möjligt att välja. Att varje dag är som ny jord att så och plantera i.

Tänker att vi människor liknar trädgårdar mer än vi kanske tror, vi är beroende av omsorg, tid och rätt förutsättningar för att kunna blomstra. Det vi vårdar det växer och varje dag ställs vi inför samma val, vad vi vill plantera, både i oss själva och i andra.

Vad vi planterar i pallkragarna får visa sig, men i mig vill jag plantera det där andra. Kärleken, sårbarheten, glädjen, tron, tålamodet, hoppet och modet. Allt det som gör mig mer levande, och lite mer människa. Och ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag , det är ju just det här som är andens frukter.

Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.

Galaterbrevet 5:22

Urban