För ett antal år sedan antog jag en utmaning på Facebook, att under sju dagar dela med mig av låtar, band och artister som på olika sätt format mig och bidragit till den jag är. Under veckan delade jag musik från U2, The 77’s, Stryper, Nils Landgren funk unit, Orup…
En minst sagt spretig blandning, som fick en vän att kalla min musiksmak för ”kontrasternas kontrast”. Och visst, det är onekligen ett stort kliv mellan Strypers hårda gitarriff och Nils Landgrens trombonspel. Men för mig har just de där kontrasterna alltid varit själva poängen
Kontrasternas kontrast, kanske låter som en ordlek, kanske rentav en motsägelse. Men ju mer jag tänker på orden, desto mer inser jag att de beskriver mitt liv. Mitt liv har aldrig varit en rak väg eller något som enkelt låter sig beskrivas. Snarare är det som ett brokigt lapptäcke fullt av färger, former och motsättningar som både krockar och samspelar. Det är just i dessa ytterligheter jag hittar mening, för det är de som burit mig, utmanat mig och format den jag är.
Det är i skiftningarna som pulsen finns. Mellan högljutt och lågmält. Mellan ensamhet och social samvaro, mellan skratt och allvar.
Vi får ofta för oss att vi måste välja. Antingen är vi utåtriktade eller inåtvända, glada eller ledsna, starka eller svaga. Men livet fungerar inte så. Det är sällan antingen eller, oftare både och. Det är inte svart eller vitt, utan ett spektrum av nyanser som ibland inte ens går att sätta ord på.
Jag tror på det spretiga. Jag vill leva ett liv där motsatser får existera sida vid sida. Där tystnaden blir ännu mer värdefull efter en kväll med skratt. Där ensamhet är en möjlighet att återknyta till sig själv. Där glädjen blir djupare just för att jag också vet hur sorgen känns.
En av mina kanske mest udda vanor fångar det här ganska tydligt: när jag sätter mig i bilen för att åka ut och vandra i naturen, till platser där tystnaden är så djup att man kan höra sina egna tankar, då spelar jag hårdrock på högsta volym i bilen. Det kan verka motsägelsefullt, som om jag måste överrösta världen för att till slut hitta stillheten. Men det är precis så jag fungerar.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 