Har han varit snäll idag? Det är en av de vanligaste frågorna som vårdnadshavare ställer när de hämtar sitt barn på förskolan. Den kommer ofta utan eftertanke, som en rutin fråga, ett sätt att känna av hur dagen gått.
Men vad betyder det egentligen? Vad är det de vill få svar på?
När vårdnadshavare frågar om ett barn varit snällt syftar de ofta på om barnet har följt reglerna? Har han lyssnat? Har han inte bråkat? Har han inte tagit någon annans spade i sandlådan?
Ofta blir snäll ett annat ord för att vara smidig, inte störa, passa in, kort sagt, inte vara till besvär. Det är förståeligt. Vi vill ju att våra barn ska fungera i grupp, visa hänsyn, inte såra andra. Men risken är att ”snäll” reduceras till ett slags passiv lydnad. Som om det vore viktigare att vara tyst och stilla än att stå upp för någon annan, säga ifrån eller våga vara sig själv.
Snällhet verkar vid första anblicken vara något självklart, så grundläggande att det knappt behöver förklaras. Men ju mer man tänker på det, desto mer komplext blir det. Snällhet förväxlas ofta med att vara godtrogen eller konflikträdd. Att säga ja till allt, le när man egentligen vill skrika, eller hålla med för husfridens skull.
Men verklig snällhet är något annat. Den kräver mod, den kräver närvaro och ibland uppoffring. Snällhet i sin djupaste mening handlar inte bara om att vara lätt att ha att göra med. Det handlar om att visa omtanke, att se andra människors behov och att våga göra gott även när det kostar något.
Att vara snäll är inte att vara perfekt. Det är att vara mänsklig. Och i en tid där det ibland känns som om världen glider isär, är det kanske just snällheten som kan hålla oss samman.
Kanske är det dags att tänka om kring vad vi egentligen menar med snäll. Inte som ett kvitto på att någon varit lugn och lydig, utan som något aktivt. Något som handlar om att bry sig, skapa gemenskap, stå upp för det som är rätt och visa medkänsla.
Att vara snäll kan ibland göra att man uppfattas som besvärlig. Det låter kanske motsägelsefullt, men en person som står upp för andra, säger ifrån när något känns fel eller vågar gå emot gruppen gör det ofta i omtanke, inte i trots. Ändå riskerar den personen att ses som jobbig, ifrågasättande eller till och med provocerande.
Men verklig snällhet är inte att blunda för orättvisor eller att alltid hålla med. Det är att bry sig så mycket att man inte kan vara tyst. Att våga säga det som behöver sägas även när det skaver.
För mig är en snäll människa en individ som lever med etiken i sitt hjärta. Den snälla människan är minst av allt dum, tvärtom mycket klok, eftersom hon har förstått att det vi gör för andra gör vi också för oss själva.
Stefan Einhorn
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 