Igår besökte vi Kinnekulle, beundrade den sällsynta Guckuskon, andades in doften av blommande ramslök i Munkängarna och skrattade åt de livliga korna, alla lika ivriga att få vara med på bild.
Det är lätt att tro att livet händer någon annanstans. Att det vackra bara finns i andra länder, vid välkända utflyktsmål eller i de perfekta ögonblicksbilderna vi scrollar förbi på sociala medier.
Och medan vi drömmer oss bort missar vi ofta det som sker precis framför oss, det lilla, tysta, vardagliga som faktiskt är livet självt.
Jag tror att livet är fullt av skönhet, men att vi ofta missar den eftersom den gömmer sig i det vardagliga. Det är lätt att ta det vi har omkring oss för givet. Så vi glömmer att stanna upp, att verkligen se, uppskatta och känna tacksamhet.
När jag imorse tog min morgonpromenad slog det mig att det finns något fint i det vi ser varje dag. Att gå samma stig och ändå lägga märke till något nytt. Att höra fåglarna sjunga som vanligt, men plötsligt känna hur fint det låter. Det handlar inte om att världen förändrats, utan om att vi har börjat se den.
Mycket handlar också om inställning. När vi är på semester har vi en annan blick, vi är nyfikna, förväntansfulla och redo att njuta. Men när väckarklockan ringer på måndagsmorgonen är det lätt att glömma bort den känslan.
Kanske borde vi försöka se på vår vardag med samma ögon som en turist ser på en ny stad med upptäckarlust, närvaro och förundran. Tänk om vi betraktade vår hemstad och våra rutiner och vanor som om vi såg dem för allra första gången.
Kanske är det just i det som finns nära vi bäst förstår vad livet betyder. För det är där vi byggt våra dagar, där vi levt våra sorger och glädjeämnen. Och om vi stannar upp och ser det vackra i det vardagliga, kanske vi inser att vi inte behöver resa bort för att hitta något större. Kanske är det största redan här. Tänk om vi faktiskt levde våra liv med insikten att livet i sig är något oerhört vackert. Om vi kunde bära med oss en vana av tacksamhet, att varje dag rymmer något fint, att varje människa vi möter bär på något värdefullt. Vad skulle då hända med oss?
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 