Treenigheten (Fadern, Sonen och den helige Ande) är ett ord som faktiskt aldrig nämns i bibeln, men det finns formuleringar där alla tre nämns tillsammans. Den kändaste är nog missiosbefallningen:
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Matteusevangeliet 28:19
Jesu uppmaning visar tydligt treenighetens verklighet, även om han som sagt inte använder ordet.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade varde ljus och det blev ljus.
1 Moseboken 1:1-3
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Och Ordet blev människa och bodde bland oss.
Johannesevangeliet 1:1-5, 14
Det är alltså inte så att sonen började existera när Jesus föddes i Betlehem eller att anden gjorde entre först efter himmelsfärden, på pingstdagen. Nej, de var med redan vid skapelsen.
Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ och av all din kraft.
Femte Moseboken 6:4-5
Detta är en av de viktigaste trosbekännelserna i både judendomen och kristendomen och som betonar att det bara finns en Gud. Men hur går detta ihop med treenigheten. Ett plus ett plus ett är lika med ETT. Kan vi kristna inte räkna?
Genom hela Gamla testamentet får vi klart för oss att Gud är en, och man kan ju fundera på varför inte Gud uppenbarar sig som treenig redan från början. Vad jag förstått var polyteismen, tron på flera gudar djupt rotad i Israel och för att förstå den monoteistiska läran tron på en enda Gud behövde folket först förstå att Gud är en, innan treenigheten var möjlig att ta till sig. Hade de från början fått höra om Fadern, Sonen och Anden hade de lätt kunnat falla tillbaka i tanken på flera gudar och missförstått Guds natur.
Men det finns som sagt flera ledtrådar i Gamla testamentet om treenigheten. Eller vad säger ni om att Gud vid skapelsen säger:
Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss.
Första Moseboken 1:26
Vilka oss?
Eller när Abraham får veta att Sara ska bli gravid. Herren uppenbarade sig för Abraham där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast. Han såg upp, och se, tre män stod framför honom.
Tänker att finns en hel del saker i vår tro som är både är begripligt och totalt obegripligt på en och samma gång. Treenigheten är en sån sak. Vi kan förstås förstå formeln att Gud är tre och ändå en. Vi kan ju liksom det här med Fadern, sonen och den helige ande. Men det blir ändå lätt så att man tänker att Fadern är Gud och så är Jesus hans son. Och Anden är något lite flummigt som Fadern, eller möjligen Jesus, sänder till oss. Fast så är det ju egentligen inte, Sonen och Anden är lika mycket Gud som Fadern!
Hur kan Gud vara tre och ändå en? En sådan fråga kan få huvudet att snurra. Men låt oss försöka se vad detta betyder för oss idag här och nu. Och tänk om Treenigheten inte i första hand är något att förstå, utan något att uppleva? En Gud som visar sig för oss på tre olika sätt.
Ett vanligt sätt att förklara treenigheten är att likna det vid vatten. Vatten har ju tre olika former/personligheter. Det kan vara flytande, is och ånga. men det är fortfarande H₂O. De har inte samma egenskaper men det är ändå samma vatten.
Det finns fler exempel: Solen som består av kärnan som kan liknas vid Fadern, ljuset likt Sonen och värmen likt Anden. De är tre olika uttryck av solen, men ändå en och samma sol.
Människan – ande, kropp, själ. Tre aspekter men fortfarande en person. Skapad till Guds avbild med en slags treenighet i sig. Eller ta ett träd. Vi har stammen, rotsystemet och grenverket.
Atomer som består av protoner, neutroner och elektroner. Kanske är det så att Gud gjort hela skapelsen, varje grundämne, till en treenig avbild av sig själv?
Triangeln är också en gammal symbol för treenigheten. Med sina tre hörn och tre lika långa sidor. De sammanfogade sidorna symboliserar treenighetens jämlikhet, evighet och enhet.
Att se treenigheten i skapelsen kan såklart vara inspirerande men det är viktigt att inte dra för hårda paralleller. Gud är alltid större än sin skapelse.
Om du förstår det, är det inte Gud.
Augustinus
Fadern, Sonen och Anden hör som sagt ihop. Jesus säger ju:
Jag och fadern är ett
Johannesevangeliet 10:30
Tänker att allt det som Jesus gjorde och sa om sig själv tydligt visar att han själv är Gud. Men samtidigt ber han vid flera tillfällen till Gud, sin fader, då kan de ju inte vara samma person?
Antal tillfällen där Jesus ber till Gud beror på hur man räknar, om man räknar varje unikt tillfälle som nämns eller om man också räknar upprepningar av böner i olika evangelier. Enligt chatGPt finns ca 12-15 olika tillfällen där Jesus ber till Gud. Ett exempel är när Jesus i sitt avskedstal säger:
Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid:sanningens ande.
Johannesevangeliet 14:16-17
Fadern, det är han som skapat himmel och jord, han är källan till allt liv. Han är den som bär allt i sin hand, som känner oss bättre än vi känner oss själva. Han är helig och kärleksfull, evig och nära.
Han är den som ger oss vår identitet, värde och trygghet. När vi vänder oss till honom i bön, får vi komma ihåg att han är vår far. När Gud såg att allt han hade gjort var mycket gott, så menade han också dig och mig.
Sonen. Jesus Kristus, Gud som blev människa. Vår frälsare och bro mellan Gud och människa. Han gick på dammiga vägar, satt vid brunnar, talade till trasiga hjärtan, åt med de utstötta, rörde vid de orörbara och förlät de oförlåtliga. Han valde inte makt, utan kärlek och han hade säkert jord under naglarna. Men knappast tummen mitt i handen. Han var ju snickarens son, eller iallafall hans styvson.
I honom får vi se vem Gud är, på riktigt. Genom Jesus ser vi hur Gud tänker, känner och handlar. Genom sitt liv, sin död på korset och sin uppståndelse har han öppnat vägen till Gud för oss.
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.J
Johannesevangeliet 3:16
Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla
Första Timoteusbrevet 2:5-6)
Genom hans död och uppståndelse får vi förlåtelse, hopp och evigt liv. Jesus är brodern som går med oss genom livet.
Den helige anden, hjälparen som bor i oss, som en inre eld, ett stilla sus, en gudomlig närhet. Bibeln är tydlig med att det är den helige Ande som bor i den som tagit emot Jesus som Herre och frälsare.
Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud?
Första Korinthierbrevet 6:19
Men hur går det ihop att vi ibland säger att Jesus bor i våra hjärtan? Jo, när anden bor i oss, får vi också del av både Sonens och Faderns närvaro. Jesus själv sa:
Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.
Johannesevangeliet 14:23
Den Helige Ande är Guds närvaro här och nu. Anden ger oss tro, leder oss, påminner oss om Guds löften och ger oss kraft att leva det liv är kallade till.
Det är genom Anden vi känner frid, får kraft att förlåta, mod att älska, och glädje i hjärtat. När vi ber och inte vet vad vi ska säga då hjälper Anden oss. När vi känner att något är sant och rätt då viskar Anden till vårt hjärta. Han utrustar oss med gåvor, formar vår karaktär, och verkar i det tysta med att förvandla oss inifrån och ut.
Men vad betyder allt detta för oss idag?
Treenigheten visar oss att Gud är en relation, Fadern, Sonen och Anden lever i evig gemenskap. Tänker att det säger något djupt om vårt eget syfte: vi är skapade till gemenskap, både med Gud och med varandra.
I en tid där många längtar och söker efter mening, identitet och tillhörighet bär Treenigheten på ett hoppfullt svar. Vi är älskade av Fadern, räddade av Sonen, och ledda av Anden. Vi är inte ensamma. Gud är med oss i varje andetag, varje steg, varje prövning.
Att tro på Gud som skaparen hjälper oss att se spår av Gud överallt omkring oss. Inget är för stort eller för litet, att det inte är skapat och känt av Gud.
Tron på Gud som Sonen, som blev människa, ger oss vissheten om att Gud vet hur det är att vara människa, att födas, leva och dö, att känna glädje, hopp, sorg, ångest och förtvivlan osv…
När livet gör ont, när jag faller då vet jag att han har varit där. Han vet hur det känns. Vet inte hur du du tänker men för mig är det både en tröst och en hjälp att veta att Jesus vet hur det är att vara människa.
Genom Jesu uppståndelse får vi ett nytt perspektiv, livet är inte bara här och nu, utan rymmer dåtid, nutid och framtid i ett sammanhang. Och i Kristus hålls allt samman. Livet övervinner döden, rättfärdigheten besegrar ondskan, förlåtelsen övervinner synden och kärleken lyfter bort skammen.
Tron på Gud som Anden betyder att Gud är närvarande överallt – som luften vi andas, som själva livets källa. Guds närhet är ständig, bärande och oumbärlig.
Vet inte hur många av er som har koll på att det idag inte bara är heliga trefaldighets dag utan också missionsdagen.
Missionen är överflödet av den oändliga kärleken i treenigheten.
Ordet mission väcker säkert olika tankar och bilder hos er, och vi ska inte fördjupa oss så mycket i det. Men jag tänker att missionen är en rörelse av kärlek som flödar från fadern, sonen och den helige ande. Att det är treenighetens nåd som söker världen.
Tänker att allt startar i den treenige guden. Sändningen startar där, och sedan får vi med våra församlingar, med de personligheter vi är, de verktyg och redskap vi har gå med i det flödet.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 