Här kommer det sista smakprovet ur min kommande bok ”Att resa sig och gå vidare” som förhoppningsvis kommer att släppas i oktober. Boken är blandning av självbiografi, självhjälpsbok och andlig vägledning. Texterna är djupt personliga, nakna och ärliga, som om jag för första gången verkligen tillåtit mig att sätta ord på min historia.
”Det finns nog en mening med det som hänt.” Det är en fras vi alla känner igen. Ofta uttalad med goda intentioner, som ett försök till tröst när livet gör ont. Orden kommer lätt, nästan slentrianmässigt. Men de kan också landa tungt, kanske till och med som ett sår i sig.
Vad innebär det egentligen att säga att en tragedi, en livskris har en mening? Att en olycka eller förlusten av någon vi älskar skulle vara ”meningen”? För mig blir det en farlig förenkling. Och jag tror att vi ibland säger det just därför att vi själva så gärna vill att allt ska ha en förklaring. Kaos skrämmer oss. Tomheten gör oss rastlösa. Vi vill se ett mönster, en plan, en orsak. Något som gör det oförklarliga lite mer uthärdligt.
Men när man står mitt i det bottenlösa, framträder ingen mening. Då finns bara smärtan. Det är först med tid och distans som man kanske kan börja ana något som liknar en mening. Inte i själva händelsen, utan i vad den förde med sig. En ny insikt, en fördjupad förståelse, en oväntad styrka.
Och här finns en viktig skillnad: det är skillnad på att finna en mening av något, och att hävda att själva händelsen i sig hade en mening. Att säga till någon i sorg att det ”var meningen” är inte bara klumpigt, det är respektlöst. Men att en människa själv, i sin egen takt, kan upptäcka att något meningsfullt växte fram ur det svåra, det är en helt annan sak.
Jag tror att vi ofta uttrycker oss lite otydligt när vi talar om att hitta en mening i det som har hänt. Det är lätt att blanda ihop två olika saker: att finna en mening av något meningslöst, och att tänka att själva händelsen i sig var meningen. Av egen erfarenhet vet jag hur lätt det kan missförstås, och därför är det viktigt att vi skiljer på dessa begrepp.
En svår händelse kan i sig vara helt tom och meningslös, men de känslor, tankar och erfarenheter som följer av den kan ändå skapa mening. Händelsen behöver alltså inte ha haft ett syfte, men det som växer ur den kan ändå ge oss något värdefullt.
Men vi måste vara varsamma med orden. Var och en måste själv få upptäcka om det finns en mening i det som har hänt. Det är något man bara kan göra när man själv vill, och när man är redo för det. Ingen annan har rätt att tala om för någon vilken mening som skulle finnas i det som upplevts som meningslöst.
Och ibland finns det faktiskt ingen mening alls. Vissa saker är bara förfärliga, orättvisa och meningslösa. Och när man befinner sig mitt i det svåra är det oftast ingen idé att söka efter någon mening, för då finns den inte där. Det är först med lite distans som man kan börja se en mening.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 