Det tycks finnas en märklig förväntan i vår tid: att livet hela tiden ska kännas bra. Att ett lyckligt och meningsfullt liv är ett liv i ständig medvind – utan hinder, friktion eller störande inslag. Att vardagen ska rulla på problemfritt och att våra känslor ska vara positiva, lättsamma och behagliga.
Men tänk om det inte är så? Tänk om vi har missförstått vad lycka och mening egentligen handlar om? Tänk om ett liv utan skav inte alls är ett lyckligt liv, utan snarare ett liv där vi aldrig riktigt når på djupet?
Kanske är det just i det som skaver, i obehaget, i frustrationen, i otillfredsställelsen som något viktigt vill göra sig hört. Kanske är det där vi utvecklas och lär oss att verkligen leva.
Skav är som grus i skorna. Det stör, gör ont och får oss att vilja stanna och skaka ut det så fort som möjligt. Men det bär också på ett budskap. Det pekar på något som behöver vår uppmärksamhet. Kanske befinner vi oss på fel plats. Kanske har vi dröjt kvar för länge. Eller så är vi faktiskt på rätt väg, men med fel skor på fötterna.
Livet är inte ett problem som ska lösas, utan en verklighet som ska upplevas.
Søren Kierkegaard
Det kanske inte är önskvärt med ett liv utan motgångar och Kierkegaards ord är en påminnelse om att det mänskliga inte går att rationalisera bort. Vi behöver få känna även det som skaver och gör ont. Att drabbas, tvivla, sörja, längta, förlora och förändras är en del av att leva.
När livet skaver behöver vi kanske inte skynda oss att hitta en lösning. Istället kanske vi ska stanna kvar en stund i obehaget, våga ställa de svåra frågorna och tillåta smärtan att kännas. Men i en tid där allt ska vara snabbt, smidigt och bekvämt är det nästan ett uppror att sakta ner och lyssna på det som gör ont.
Jag tror att det finns två slags skav: det destruktiva, som tär på oss och gör oss mindre och det konstruktiva, som påminner oss om att något mer är möjligt. Det senare pekar mot utveckling och växande, även om det till en början känns obekvämt. Men för att kunna uppfatta dess röst måste vi våga stanna upp. Våga känna efter. Våga låta det göra lite ont.
Det får bli ämnet för ett kommande inlägg, om det goda och det destruktiva skavet och hur vi kan skilja dem åt. Tills dess: ta hand om ditt skav, kanske har det något viktigt att berätta?
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 