Frågor & svar

Varför har jag skrivit boken?

När jag förra året höll mitt föredrag Att resa sig och gå vidare i Bergskyrkan i Laxå sa en kvinna att hon tyckte jag borde skriva en bok om det jag berättat. Just där och då hade jag inga planer för något sådant. Men samtidigt slog orden rot i mig, och jag märkte att jag inte riktigt kunde släppa dem.

Jag har valt att skriva för att jag tror på kraften i att sätta ord på det svåra. För att jag vet att vi är många som bär på berättelser som sällan får ta plats, för tunga, för skambelagda eller helt enkelt för smärtsamma att dela. Men om det jag delar kan få någon annan att känna sig mindre ensam, om mina ord kan skapa igenkänning, ge tröst, inge hopp eller väcka styrka, då har det varit värt det.

Vad är det för sorts bok?

Är det en självbiografi? En självhjälpsbok? Eller kanske en bok med andlig vägledning? Jag vet inte riktigt. Eller rättare sagt: det är lite av allt.

Texterna är nakna, ärliga och djupt personliga. Ett vittnesmål om hur våld, hot och övergrepp kan påverka en människa på djupet, men också om modet att berätta, söka hjälp och inte låta ondskan vinna.

Min bok är en blandning. Den rör sig mellan det personliga och det allmänna, mellan sårbarhet och styrka, mellan tvivel och hopp. Och kanske är just det dess styrka: att den inte låtsas vara något den inte är, utan får vara precis så blandad som livet självt.

För vem är boken skriven?

Alla möter vi förr eller senare motgångar i livet och får kämpa. Ibland är det vi själva som kämpar och ibland står vi bredvid någon som kämpar för att orka vidare. Min bok riktar sig till båda. Den är till dig som letar efter kraften att resa dig, men också till dig som vill förstå hur det känns när någon nära går sönder inuti.

Hur känns det att ge ut boken?

Om jag ska vara ärlig: nervöst. Väldigt nervöst. Även om jag själv redan levt min berättelse, burit den och bearbetat den, så är det något helt annat att låta andra få kliva in i den. Vet inte hur människor kommer reagera och den ovissheten känns lite skrämmande. Samtidigt försöker jag se det som en del av modet i att ge ut en bok – att våga släppa taget om kontrollen.

Det jag vet är vad jag inte vill. Jag har inte skrivit för att någon ska tycka synd om mig. Det här är inte en bön om medlidande. Bokens syfte är inte att väcka tårar, utan snarare att väcka en känsla av igenkänning, skapa förståelse eller inge hopp.

I slutändan är det inte en bok om mig, det är en bok om oss. Om det mänskliga i att falla, om rädslan för att inte orka resa sig igen, men också om styrkan som visar sig när vi minst anar det.

Ja, jag är nervös – men också stolt. Att våga vara ärlig är i sig en handling av hopp: hoppet att min berättelse kan få betyda något för någon annan.

Var skrivandet av boken en process för mitt eget läkande?

Nej, när jag satt mig ner för att skriva den här boken hade jag redan gjort den resan. Jag hade redan bearbetat, redan ställt frågorna och levt med svaren – eller kanske med frånvaron av svar. Själva läkningsarbetet var mitt, och det låg flera år tillbaka i tiden.

Egen utgivning eller förlag?

Jag har valt att ge ut min bok på egen hand, för jag ville att boken skulle få vara just min. Mina ord, mina formuleringar och genom Books on Demand får jag möjligheten till det. Och ska jag vara helt ärlig är jag också för feg för att våga skicka in min bokide till ett förlag..

Kommer boken att finnas i bokhandeln? Och blir den e-bok också?

Book on Demand betyder att en boken trycks först när någon beställer den istället för att trycka upp stora upplagor i förväg. Den kommer att gå att beställa via t.ex Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln och redan nu på https://bokshop.bod.se/. Om några veckor kommer den även som e-bok.

Du kan också köpa boken direkt från mig. Swisha 150 kr till 072-736 21 12. Så snart böckerna levereras från tryckeriet får du ditt exemplar. Om boken behöver skickas tillkommer porto.

Bokrelease & föredrag utifrån boken?

I nuläget har jag inga planer på en bokrelease, men hoppas få möjlighet att hålla föredrag kring boken. Faktum är att det är en av anledningarna till att jag skrev den. Boken är inte bara en berättelse på papper – den är också en inbjudan till samtal.

Jag har redan tidigare hållit föredrag med rubriken ”Att resa sig och gå vidare”, i Immanuelskyrkan i Örebro och i Tranås och Laxå. Varje gång har jag slagits av hur många som bär på sin egen kamp, sin egen berättelse. När jag delat min erfarenhet har människor kommit fram efteråt och berättat om sina livskamper och sagt: ”Det där du berättade, det är precis så jag känner.” Då har jag förstått att det finns en styrka i att tala högt om det vi ofta går och bär på i tysthet.

/ Urban