Vi har talat om ett stall, om ett värdshus där dörren slogs igen framför näsan på ett ungt par, men var det verkligen så?
Nästa år kommer en ny svensk bibelöversättning. Där stängs inte längre den höggravida Maria ute från ett härbärge, utan det konstateras helt enkelt att det inte fanns plats i gästrummet.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet.
Lukasevangeliet 2:6-7
Josef och Maria blev inte avvisade eller bortkörda. De stod inte utanför någon stängd dörr utan befann sig i någons hem. Men gästrummet var upptaget och när natten kom och barnet skulle födas fick det ske i vardagsrummet, den del av huset där man även tog in djuren över natten för att de skulle få värme och skydd.
Jesus föds inte i ett mysigt stall långt bort från allt utan mitt i vardagen utan i det rum som användes varje dag. Tycker det är mäktigt att Jesus inte föds i det tillrättalagda, välstädade och perfekta utan mitt i det levda livet, där vardagen pågår med sina begränsningar och sin mänsklighet.
Vad betyder det för oss idag? Kanske är det här Julevangeliet träffar oss i den svåra frågan om uppmärksamhet och närvaro. Om vad och vem som får ta plats mitt i det som pågår.
Har jag plats för Jesus i mitt vardagsrum? Finns det plats för Jesus i min vardag?
God Jul! / Urban
Urbans Tankar och Funderingar 