
Jag har i princip alltid haft en tro på Gud och sett mig själv som kristen. Samtidigt måste jag vara ärlig och erkänna att jag ibland tvivlat på om Gud verkligen älskar mig.
Ibland är det inte tron på Gud som är svårast utan tron på Guds kärlek. Inte i teorin utan i praktiken. Att verkligen ta in att den gäller även mig, här och nu, i befintligt skick.
För någonstans längs vägen har en tanke smugit sig in – att kärlek måste förtjänas. Att Guds kärlek är ett kvitto på att väl utfört arbete, och att tänka så är inte så konstigt i ett prestationssamhälle präglat av mål, betyg och omdömen.
Nyligen släppte Peter Hallström och Robert Eriksson låten ”Älskar i befintligt skick”, och samma titel bär även Roberts nya bok. Kan varmt rekommendera att ta del av båda.

Vi har en djup önskan om att få höra att vi duger. Att vi är sedda, burna och älskade – inte för vad vi presterar, utan för att vi finns. Kanske är det detta vi allra mest söker genom våra livsval, våra relationer och våra drömmar: att någon ska se allt som är vi och ändå vilja vara nära. Att vara älskad i befintligt skick.
Robert Eriksson
Älskad i befintligt skick – det finns en lättnad i den meningen. Som om något släpper taget i bröstkorgen när man uttalar den högt.
Jag är älskad i befintligt skick, inte när jag har skärpt mig och fått ordning på livet. Inte när jag blivit smalare, klokare, lugnare eller mer framgångsrik. Utan nu…
…Men det betyder inte att jag är färdig eller att jag aldrig vill utvecklas, förändras eller bli klokare. Men det betyder att min rätt till kärlek inte är villkorad. Den hänger inte på prestation, perfektion eller hur väl jag lyckas dölja mina fel och brister.
Att vara älskad precis som jag är betyder inte att livet blir enkelt, utan att jag får rymma både styrka och trötthet, mod och rädsla, utan att behöva bevisa mitt värde genom att vara perfekt, rolig, duktig eller lätt att tycka om.
Trots att jag har varit kristen nästan hela mitt liv behöver jag fortfarande öva på att släppa min andliga prestationsångest. Att lita på att Gud menar det han säger, och i att våga stå kvar även de dagar då tron känns skör och bönen tom. Och kanske är det just där Gud möter oss som tydligast. Inte i våra mest välformulerade böner, utan i vår ärlighet.
/ Urban
