På långfredagen släppte mitt favoritband U2: ”Easter Lily EP’, och en textrad som verkligen har stannat kvar hos mig under denna påsk är:
If love is in the air, Let’s take a breath
Kanske är det just något med andningen som gör den så träffande. Vi tänker sällan på den, förrän den förändras. När något gör ont. När rädslan slår till. Eller när vi plötsligt känner att vi kan andas igen.
När rädslan slår till..Eller när vi plötsligt, känner att vi kan andas igen. Men också när vi tar i. När vi springer, lyfter, kämpar då blir andningen tydlig. Det är som om livet självt rör sig i de där knappt märkbara rörelserna: in, ut. Ett samspel mellan det som lämnar och det som kommer tillbaka, mellan förlust och återkomst.
Textraden fångar något enkelt men samtidigt djupt – en påminnelse om att stanna upp mitt i allt, att faktiskt andas in det som kanske redan finns runt omkring oss. Om kärleken verkligen är närvarande, varför då inte ta ett ögonblick och låta den fylla oss helt och hållet?
Kanske är det just det påskdagen bär på – det där andetaget. Inte som en triumf som slår undan allt mörker, utan som en stilla återkomst av liv. Som om världen, efter att ha hållit andan genom långfredagen, försiktigt släpper taget och drar in luft igen.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 