Författare: Urban Arvidsson

Inne på sista semesterveckan och sitter nu på altanen med en kopp kaffe, en god chokladboll och en bok av Owe Wikström. Funderar på hur semestern varit? Har den givit mig ny energi inför höstterminen eller är jag tröttare nu än innan?

Allt för ofta blir också resor ett jagande efter förbiilande upplevelser. Inte minst när semestern skall kompensera vardagens spring. Det gäller att hinna så mycket som möjligt när man är ledig

Owe Wikström

Semestern den fylls ofta med planer och aktiviteter, det är så mycket man vill hinna med på den begränsade tid man har. Vilket ibland kan resultera i att man ständigt är på väg vidare, från en plats till ett annan, från en upplevelse till en annan.

Jag kan villigt erkänna att jag tidigare semestrar ofta tänkt tanken att inte missa något, att verkligen ta vara på tiden. Att vilja se och uppleva mycket på semestern är nog en känsla som många kan relatera till, för visst är det häftigt att upptäcka nya platser. Men det är lätt hänt att göra misstaget att planera in på tok för många sevärdheter under en alldeles för kort period.

De yttre resorna ger inte alltid plats för de inre. Allt för ofta blir också resor ett jagande efter förbiilande upplevelser. Inte minst när semestern skall kompensera vardagens spring. Det gäller att hinna så mycket som möjligt när man är ledig.

Owe Wikström

Av egen erfarenhet vet jag att det bara blir stressigt, vilket är raka motsatsen till vilken känsla man egentligen är ute efter när man har semester. Det är väl egentligen inte så klokt att vara vid en sevärdhet samtidigt som man har koll på klockan för att man inte ska missa nästa…    

När man ständigt är på väg till nästa sevärdhet eller upplevelse, kan det vara svårt att verkligen vara närvarande i nuet. Man kan helt enkelt missa de små ögonblicken av lycka och skönhet eftersom fokus ligger på vad som kommer härnäst.

Jag vet inte vart jag är på väg, därför gäller det att skynda sig! Kanske är reshetsen ett sätt att trampa vatten ovanpå en känsla av leda och inre ödslighet?

Owe Wikström

Genom att tillåta sig själv att sakta ner, vara närvarande och njuta av nuet så kan man skapa en ledighet som ger mer tillfredsställelse och energi. En sådan semester tycker jag att jag haft i år, och jag har lärt mig att man behöver välja bort sådant man tycker om, saker som man vill se och uppleva i syfte att istället möta sig själv i nuet.

Människan måste medvetet välja bort en mängd av alla de aktiviteter hon vill, borde och önskar för att kunna erövra åt sig ett eftertänksamhetens område. Det gamla ordspråket står sig, den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Owe Wikström

/ Urban

Precis som många andra har jag mycket ljud omkring mig. Till vardags arbetar jag på förskola och där är det aldrig tyst, dessutom älskar jag musik och att gå på konserter. Och visst kan det vara stimulerande med ljud som skapar en känsla av liv och aktivitet, men samtidigt har jag ett stort behov av tystnad.

Och tystnad är inte bara frånvaron av ljud, utan också en möjlighet att reflektera och att hinna i kapp sig själv. Att ta mig ut i naturen, där ljuden är mer naturliga och mindre påträngande är för mig ett effektivt sätt att finna ro.

Många får något irrande blick när man börjar tala om vikten av ensamhet eller långsamhet. Å ena sidan klagar man över att man inte hinner i kapp sig själv. Å andra sidan ser man till att aldrig vara ensam.

Sannolikt är det viktigaste än någonsin att bjuda sig själv på några fria timmar, värna sin rätt att inte vara nyttig, att inte åstadkomma något, att se på skogarna…

Owe Wikström

Vi har så mycket ljud omkring oss hela dagarna, så att vi knappt hör våra egna tankar och funderingar. Det är som att den inre resan obemärkt pågår medans vi är upptagna med den yttre.

Tystnaden, ensamheten, att ta långpromenader och att få komma ut i skogen har blivit allt viktigare för mig. Det är där jag kan reflektera över vart jag befinner mig, vart jag har varit och vart jag vill någonstans. Samtidigt förstår jag människors rädsla för tystnaden. Det är inte alltid så roligt och upplyftande att höra sina egna tankar, det kan vara väldigt kämpigt. Men framförallt är det nödvändigt.

Ett av de klassiska svaren på varför människan blir oroad av tystnaden är att hon då inte kan undkomma de stora livsfrågorna, de frågor man anar skall dyka upp men vanligtvis inte orkar ta till sig.

I tystnaden möter den jagade människan först förvirring och oro. Tankarna rusar genom huvudet. Splittringen är total. Detta har själasörjare i alla tider känt till. Råden är alltid detsamma. Ignorera förvirringen och håll ut. Efter de splittrade tankarna kommer något annat. Bortom den döljer sig ett annat slags tidsupplevelse. Den yttre stillheten är en förutsättning för den inre.

Owe Wikström

/ Urban

Är inne i en period där jag läser flera av Owe Wikströms böcker, vilket kommer märkas här på bloggen. I boken Ikonen i fickan skriver han om yttre och inre resor, två parallella och ofta sammanflätade processer som formar oss som människor. En fråga som han ofta återkommer till är vad det är vi vill resa till och vad det är vi vill resa ifrån?

Den yttre resan handlar om resor vi gör, platser vi besöker, människor vi möter och händelser som vi är med om. Tänker att denna resa också inkluderar utbildning, karriär och relationer.

Den inre resan handlar om vem vi innerst inne är, om våra innersta tankar, känslor, värderingar och övertygelser. Den inre resan handlar alltså om självkännedom, och fokuserar på det mentala, emotionella och andliga.

Den yttre och den inre resan kompletterar och påverkar ständigt varandra. Våra yttre erfarenheter påverkar vårt inre och hur vårt inre mår och utvecklas kan förändra hur vi upplever, tänker och agerar i det yttre.

Tänker att det behövs en balans mellan det yttre och det inre. Ett allt för starkt fokus på den yttre resan utan att ta hänsyn till inre behov kan leda till känslor av tomhet och otillfredsställelse. Å andra sidan, att bara fokusera på sin inre resa kan gör att vi blir världsfrånvända.

Frågan är vart jag behöver resa för att mitt inre ska må bra, eller jag kanske inte behöver resa nånstans. Mitt inre kanske behöver få vara hemma i lugn och ro?

Vi behöve nog då och då fundera på vad det är vi vill resa till och vad det är vi vill resa ifrån. Men en sak är jag ganska säker på, den inre resan kan man inte fly ifrån genom att boka en resa till Medelhavet eller Thailand. Det funkar inte heller att åka och vandra i svenska fjällen en vecka.

Men det går också att vända på perspektiven. Under en resa kan en individ komma närmare sig själv, nå sitt eget eller rentav tillvarons centrum. Den geografiska resans inre färd går alltså åt två skilda håll, det kan vara ett sätt att fly från sig själv. Men det kan även erbjuda ett tillfälle att hinna ikapp sig själv.

Owe Wikström

Men då gäller det att ta tillfället i akt och hinna ikapp sig själv, genom att arbeta med sitt inre i en ny miljö.

Men visst är det lite märkligt att vi ofta skyndar oss hit och dit och hittar på massa saker trots att vi inte riktigt vet vart vi är på väg.

Jag vet inte vart jag är på väg, därför gäller det att skynda sig!

Owe Wikström

Läste nånstans att leva utan att ha en aning om vad man längtar efter och vad man behöver för att komma dit, är som att vara ute och åka utan vare sig karta, vägskyltar,eller GPS.

Livet kan delas i tre perioder, det som är, det som var och det som kommer.

Seneca

Det är viktigt att stanna upp och reflektera över vart man är på väg, vart man har varit och vart man befinner sig just nu. Så att det förflutna, nuet och framtiden på något sätt blir en helhetsbild av vårt liv..

Den inre färdens mest grundläggande förutsättning är att människan allvarligt stannar upp och gör en positionsbestämning. För att anträda resan måste hon veta vem hon är, var hon befinner sig och vart hon ämnar ta vägen. Om en människa aldrig tänker på sitt liv som riktat mot något, utan driver utan styrsel, låter dagarna går kommer hon till slut att göra en bitter upptäckt. Hon har aldrig levat. Andras kommandon eller egna inre impulsers tvära kast har bestämt.

Owe Wikström

/ Urban

Jag vet inte hur det är för dig men jag har i alla fall väldigt svårt att vara still när jag hör svängig musik. Musik har en naturlig rytm som får mig att vilja röra på mig och på samma sätt tänker jag att livet har en rytm som vi är menade att följa.

Vad som är livets rytm kan tolkas på många olika sätt. Det kan syfta på den naturliga cykeln av födsel, liv och död. Det kan syfta på de dagliga och veckovisa rutinerna som vi följer eller på årstidernas växlingar, där varje årstid har sin unika karaktär och funktion. Det kan också syfta på den dynamiska balansen mellan arbete, vila och fritid.

Fortare och mer är nog inte alltid det bästa. Men genom att förstå och ta till sig livets naturliga rytm tänker jag att kan vi finna nån slags lugn och balans.

Precis som vi inte kan motstå att gunga med till svängig musik, bör vi inte motstå den naturliga rytmen i livet. Vi behöver alla lyssna efter den rytm som hjälper oss och inte tröttnar ut oss. En rytm som är bra både för andra, kropp och själ, och som uppfyller våra rättmätiga behov psykiskt, fysiskt, emotionellt, intellektuellt och andligt. 

Att ha en regelbunden rytm ger en känsla av förutsägbarhet och stabilitet. Men det gäller att vara flexibel. Livet kan vara oförutsägbart, så det gäller att var beredd att justera sin rytm när det behövs.

/ Urban

På kvällen har jag inga som helst problem med att somna. Jag är verkligen inte typen som ligger och vrider och vänder på mig utan jag somnar oftast inom några minuter. Har dock en tendens att ofta vakna tidigt på morgonen, oftast någon gång mellan 04.00 och 06.30, och efter det är det typ omöjligt att somna om och det oavsett hur sent jag gått och lagt mig. Ligger och vrider och vänder på mig och kommer liksom aldrig till ro förräns jag skrivit några rader och tagit en morgonpromenad.

Under semestern är jag dessutom uppe längre än vanligt på kvällen, vilket resulterar i att jag nu sover mindre än när jag jobbar. Så frågan är om jag verkligen vilar under semestern? Och vad är egentligen vila?

Självklart kan vila handla om sömn och fysisk återhämtning. Många blir ju helt lyriska över att få sovmorgon och att ligga och dra sig, men inte jag. Jag väljer att tro på den forskning som menar att det inte är bra att ta sovmorgnar, även om det ibland kan vara frustrerande att vakna tidigt och inte kunna somna om.

Men framförallt är det rofyllt att vakna tidigt på morgonen och se en ny dag ta form, innan de flesta andra vaknat. Vill nog påstå att morgonen har en särskild rofylldhet som är svår att finna under resten av dagen.

Varje morgon vaknar vi upp i en värld som vi inte själva skapat.  En värld så sinnesrikt konstruerad att vi borde ägna en stund varje morgon åt att bara häpna en.

Tomas Sjödin

För mig är ofta morgontimmarna en tid för reflektion och eftertanke. En stund av lugn och tystnad som ger en slags känsla av klarhet, och det är då jag som bäst får ner mina tankar och funderingar på pränt.

/ Urban

Berättelsen om David & Goliat känner nog de flesta till. Den unge herde pojken som kommer för att besöka sina bröder i armén och då erbjuder sig att slåss mot jätten Goliat.

Saul som var kung imponerades av Davids mod och klädde honom i sin egen rustning. Men rustningen var alldeles för stor och tung för David som inte var van vid att bära sådan utrustning. Han kunde knappt röra sig i den.

David kastade av sig rustningen, tog sin käpp, valde ut fem släta stenar och stoppade dem i sin herde väska. Med slungan i handen gick han sedan emot jätten Goliat och med en enda sten från sin slunga besegrade han fienden.

Jag växte upp med historien om Goliat, men jag önskar att jag tidigare hade förstått vad begreppet Sauls rustning betydde. Principen är väldigt enkel. Den grundas på att var och en av oss har särskilda gåvor… Hela världen vill att vi skall bli precis som de, men när vi fungerar i våra verkliga gåvor får vi inte bara se bättre resultat utan ökar också chansen att, precis som David uppnå resultatet utan att göra slut på oss själva. Andra människors rustning kan se bra ut, men då vi använder våra egna talanger så får vi jättarna på fall.

Rob Parson

Jag vet mycket väl att det både är tungt och jobbigt att vara någon som man inte är. Så var sann mot dig själ, ta av dig rustningen och använd de gåvor du fått. Tro på dina egna förmågor istället för att försöka vara någon annan.

Du är unik, inte som någon annan, du har någonting, som ingen annan har. Så speciell, mer än du kan ana…

Louise Hoffsten

Varje människa har fått en unik personlighet och specifika gåvor att förvalta. Och jag tror inte vi ska dölja dessa gåvor och talanger, istället ska vi frimodigt visa dem för omvärlden och inspirera och uppmuntra andra att göra detsamma.

Vänta inte på att någon annan ska uppmärksamma din talang, utan visa vad du kan och vad du vill bidra med. Stå upp för den du är och kom ihåg att andra människors rustning kan se bra ut, men det är när vi använder vår egen talang som vi får jättarna på fall.

/ Urban

Igår vandrade vi i Tivedens nationalpark och det är verkligen fascinerande hur träd, buskar och blommor kan växa upp bland stenhällarna. Förundras över den kraft som finns i naturen, för även där det tillsynes är kargt finns det växtkraft.

Deras rötter finner fäste och tränger djupt ner i sprickor och bergsskrevor och jag tänker att dess växtkraft är en påminnelse om livets mirakel och Guds närvaro i världen.

Genom att vara ute i naturen kan vi fördjupa vår tro och vår förståelse för Guds omsorg och kärlek till allt skapat.

I bibeln finns det många kopplingar mellan naturens växtkraft och tro. Till exempel så jämför Jesus tron med ett litet senapskorn, ett av de minsta fröna som finns, men som kan växa till ett stort träd där fåglarna bygger sina bon.

Himmelriket är som när en man sår ett senapsfrö i en åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, där fåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.

Matteusevangeliet 13:31-32

Ibland kan livet kännas kargt och stenigt, och att det saknas växtkraft. Men rätt ofta tror jag att vi misstar oss och underskattar värdet av en liten tro eller ett litet steg i rätt riktning.

Även en liten tro kan växa och bära frukt, men tron är inte något som vi ska klämma fram. Det är nämligen så att tron i sig själv bär på en kraft som gör att den växer när den används.

/ Urban

Ett av semesterns nöjen är att röja sly i Sannerud och när jag igår höll på med det kom jag osökt att tänka på att det här med att röja sly också har med det andliga livet att göra.

Sly det är små och ofta oönskade buskar och unga lövträd som växer upp och tar över marken. Och är det något jag lärt mig så är det att sly har en oerhörd växtkraft och att det kan vara svårt att hålla det under kontroll.

Ibland kan vi fråga oss varför Gud inte gör något. Kan det vara för att vi inte rensat bort det som hindrar?

Pedher Skoog

Tänker att röja sly bildligt talat kan vara behovet av att ta bort distraktioner och hinder för att på så sätt komma närmre det andliga. Sly kan nämligen vara det som hindrar oss från att se Gud och det han gör i våra liv.

Vad som är sly är inte alltid så lätt att veta, men jag tänker att det kan vara allt från stress och oro, materiella ting, självupptagenhet till dåliga vanor och negativa tankar.

Genom att vara medveten om vad som är hinder i livet och aktivt arbeta med att röja bort dem, kan man skapa en bättre sikt. Det är också viktigt att använda rätt verktyg för jobbet. Det kan till exempel vara röjsåg, grästrimmer, sekatör eller häcksax. Så vad använder du för verktyg för att rensa bort det som hindrar dig från att se Gud?

/ Urban

Ingen som känner mig har nog undgått att jag fullkomligt älskar solnedgångar. Det är nog den mest beskådade och fotograferade händelsen som finns, trots att den inträffar överallt varje dag.

Det är svårt att sätta ord på varför jag tycker så mycket om solnedgången. Visst, den är unik varje gång, ett nytt konstverk målad av naturen själv. Men jag tror inte min fascination av solnedgången bara har med dess skönhet att göra.

Solnedgången ger också viktiga perspektiv genom att påminna om naturens storslagna rytm och vår plats som människor i det stora sammanhanget. Och precis som varje solnedgång är unik och fylld av skönhet så är varje människas liv och resa unik.

Ibland kallas den senare delen av en människas liv för livets solnedgång, vilket jag tycker är väldigt vackert. Och precis som solnedgången kan vara en tid för reflektion tänker jag att den fasen i livet kan vara en period av eftertanke, tacksamhet, visdom och insikt. 

Men solnedgången är inte bara slutet utan också en början. Precis som solen går ned varje kväll för att stiga upp igen nästa morgon, tänker jag att döden kan ses som en passage till en ny början. Till en plats där Gud skall torka alla tårar. Till en plats där döden inte skall finnas mer och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta.

/ Urban

Läste nånstans att livet egentligen bara handlar om två enkla realiteter. Människor skapades för att älskas och saker tillverkades för att användas. Problemet är att många missuppfattat dessa två enkla principer, vilket innebär att de älskar saker och använder människor.

Kärlek är nog en av de mest komplexa och mångfacetterade känslorna som finns. Den ger mening, styrka och glädje och kan hjälpa oss att hantera livets utmaningar och svårigheter. Men kärlek är inte bara en känsla utan också en handling, ett val vi gör varje dag.

Kärlek kan handla om intimitet, om fysisk och emotionell närhet. Kärlek kan också handla om omsorg och empati, respekt, tålamod och förlåtelse. Att dela både glädje och sorg med en annan människa. Att glädjas och fira framgångar men också att stödja varandra när livet är tungt. 

Genom kärleken får vi möjlighet att växa som människor eftersom den lär oss att vara omtänksamma, empatiska och osjälviska. Kärleken hjälper oss att se världen ur någon annan människas perspektiv och utvecklar en djupare förståelse för andras tankar, känslor och behov.

Nedlusade av agenda-samhällets intentioner och krav på avkastning och nytta framstår de möten som ingenting vill som ovärderliga och kanske rent av livräddande. Tanken på att allting skall leda någonstans, och liksom löna sig, är förödande för kärleken. Kärleksmöten i grunden avsiktslösa. Är de inte det kan man befara att kärleken sitter löst.

Tomas Sjödin

Lika viktigt som att ge kärlek, är att kunna ta emot den, men många av oss kämpar med att känna oss värdiga kärleken. Kärleken från oss själva, från andra och från Gud. Men vi är alla värda att bli älskade för den vi är.

Tänk vilken värld de skulle bli om vi alla bemötte varandra med kärlek och respekt. Och genom att ge och ta emot kärlek skapar vi en cirkel med positiv energi som berikar våra liv.

/ Urban