Författare: Urban Arvidsson

Ordet frihet kan nog betyda många olika saker för oss människor. En del upplever frihet på en vacker sandstrand. Vidsträckta hav, det rytmiska ljudet av vågor som slår mot stranden, den varma sanden under fötterna och havsbrisen mot huden. Andra upplever frihet då de är ute och vandrar i skog och mark.

Själv upplever jag just nu frihet i Grövelsjö fjällen med vidsträckta vyer, fjälltoppar och dalar, orörd natur som väcker en känsla av förundran och tacksamhet.

Tänker att sommar och semester till stor del handlar om en frihetskänsla, och det gemensamma för frihetskänslan tror jag är när alla måsten får läggas åt sidan en stund och att ens tankar på något sätt får möjlighet att bli färdig tänkta.

Kanske är sommaren den tidpunkt på året då vi svenskar finner tid och utrymme att uppleva de saker som endast nuet och själva skapelsen kan ge.

Eftersom upplevelsen av frihet är individuell, är det viktigt att varje person reflekterar över vad som ger dem en känsla av frihet. Så vad får dig att känna dig mest levande och tillfredsställd. Vad brukar ge dig den starkaste känslan av frihet?

Just nu kanske vi upplever det där som vi i november mörkret kan ta fram och minnas. Men går det att fånga den frihetskänslan? Nja, skulle vi försöka fånga frihetskänslan skulle vi kanske bli bundna av just strävan att fånga den. Och kanske är det så att frihetskänslan helt enkelt inte går att fånga. Att den bara kan upplevas. Så passa på, det är fortfarande långt kvar av sommaren!

/ Urban 

Det är verkligen inte bara i kyrkan som man kan uppleva något religiöst, många svenskar säger ju att de inte är religiösa men ger ändå ofta uttryck för religiösa upplevelser.

När människor utanför kyrkans väggar upplever något vackert och speciellt kan de använda ord som det är nästan något religiöst över det hela eller det är så vackert att man nästan blir religiös.  

Att till exempel vara ute i naturen kan framkalla känslor av vördnad och tacksamhet som liknar religiösa upplevelser. Men många förknippar inte Gud med feeling, engagemang och hängivelse åt livet, men det gör jag. För mig är den stora skönheten och lugnet jag känner i naturen, kärleken till livet ett slags gensvar till Gud. Till han som skapat allt och som givit mig livet.

Jag tror att alla människor har ett slags religiöst behov, även de som kallar sig ateister vilket sökandet efter flow, eufori och upprymdhet visar på. Alla möter ibland känslan inom sig att det finns något större, något mer, att det finnas någon slags mening med livet.

Det är nog ingen religion som är grunden för den där religiösa känslan, den kan kännas oavsett om man tror på Gud eller inte för livet självt är religiöst. Men de upplevelserna kan leda till en tro på Gud.

Det är något alldeles speciellt med de klara, kalla bäckarna som slingrar sig genom fjällandskapet. För mig har det porlande vattnet en lugnande och meditativ effekt, och fjällbäckarna representerar också evighet och förnyelse, då de kontinuerligt rinner och förser landskapet med friskt vatten. Kom därför osökt att tänka på Jesu ord om det levande vattnet.

Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig törstig igen. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv

Johannesevangeliet 4:14

/ Urban

När jag tänker på överbeskyddande föräldrar ser jag framför mig en mamma eller pappa som knappt låter sitt barn gå in i ett annat rum utan att följa efter. Som ständigt är där för att ingripa, hjälpa och för att skydda sitt barn för varje form av smärta, motgång eller misslyckande. Men är detta verkligen vad vi behöver från vår himmelske Fader?

Givetvis vill vi skydda våra barn från allt ont, men samtidigt vet jag att det inte är möjligt eller ens önskvärt att skydda dem från varje problem. Tror nämligen att barn behöver få gå sin egen väg. De måste få utforska livet, göra misstag och möta utmaningar. Genom dessa erfarenheter lär de sig, växer och blir starkare. Om man hela tiden är där och hjälper, stöttar och beskyddar så hämmar man barns utveckling.

Att Gud inte är en överbeskyddande förälder betyder inte att han inte bryr sig om oss. Tvärtom, Guds kärlek är djup och medkännande, men han vet också vikten av att möta prövningar och svårigheter.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Lina Sandell

Varje nyfödd dag ger han dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag. Det är genom prövningar och svårigheter som vår tro och vår karaktär formas. Om Gud skulle ta bort alla våra problem, skulle vi inte ha möjlighet att växa och utvecklas. Vi skulle bli oförmögna att möta livets utmaningar.

En viktig del i den kristna traditionen är att Gud gett människan den fria viljan. En gåva som innebär att vi får göra våra egna val och ta ansvar för våra egna handlingar. Men friheten innebär också att vi måste möta konsekvenserna av våra beslut, både de goda och de dåliga.

Eftersom Gud inte är någon överbeskyddande förälder så uppmanar han oss att ta ansvar för våra egna liv och handlingar. Och i stället för att se Gud som en som kontrollerar allting, kan vi lära oss att leva i tillit till det gudomliga mysteriet. Att acceptera att vi inte alltid förstår Guds planer eller varför saker händer men att vi litar på att det på något sätt finns i Guds händer.

/ Urban

Det brukar sägas att man ska följa sitt hjärta, att man ska göra det man känner för. Och visst det kan ju låta bra, i alla fall om det man känner för är uppbyggligt och bra. Men om det inte är det så ska man nog lyssna på sitt samvete istället.

Att följa hjärtat eller samvetet är nog ofta en komplex fråga, för de representerar ju olika delar av vår inre kompass. Att följa hjärtat handlar om vad man verkligen känner och vill göra, att agera utifrån sina känslor, önskningar och passioner. Att följa hjärtat kan leda till impulsiva och kortsiktiga beslut som innebär omedelbar glädje och tillfredsställelse. Och visst kan det vara kul men det riskerar att man ingnorera långsiktiga konsekvenser. Att följa samvetet innebär att man agerar utifrån sina moraliska värderingar, vad man tror är rätt eller fel. Det handlar alltså om att göra det man anser vara rätt och rättvist, även om det ibland går emot ens känslomässiga önskningar.

Jag tror det är viktigt att försöka vara medveten om när vårt hjärta och vårt samvete hamnar i konflikt med varandra. Att ta sig tid att fundera över varför man vill något och varför samvetet säger något annat, och finns det en möjlighet att hitta en slags balans mellan hjärtat och samvetet. Ett val där man både tillfredsställer sina känslor och det är moraliskt rätt.

Läste nånstans att samvetet är grundläggande kunskaper om de väsentliga beståndsdelar av Guds vilja, och det är ju helt rimligt, då Gud är det högsta goda. Det är också en god anledning till att lyssna till sitt samvete.

/ Urban

Solen ☀️ är som närmast, dagarna som längst och träden som grönast, och i skogen och på ängarna växer det mängder av vilda sommarblommor…

…det är inte konstigt att skapelsen står i centrum så här års. Tycker ordet skapelsen är ett oerhört vackert ord som vi tillsammans måste slå vakt om.

Och om det finns en skapelse så finns det också en skapare bakom skapelsen, så tänker iallafall jag. Dessutom är ju både du och jag skapande människor, men vi är beroende både av skapelsen och skaparen för att kunna leva.

För mig är skogen, med dess tystnad och skönhet oerhört viktig och på något sätt är det som att skogen erbjuder oss en unik möjlighet att känna skaparens närvaro. När jag vistas i skogen upplever jag en frid som är en återspegling av den frid Gud erbjuder oss.

Genom att betrakta och reflektera över skapelsens skönhet och komplexitet kan vi lära oss mycket om skaparen. Vi kan komma närmare Gud och få en djupare förståelse för hans storhet, kärlek och omsorg. Varje detalj, från de högsta träden till de minsta bladen vittnar om Guds kreativitet och skaparkraft.

Sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper – hans eviga makt och gudomlighet – kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.

Romarbrevet 1:20

Hur många är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.

Psaltaren 104:24

Även om vi väljer att se det storslagna och vackra i världen så kan vi inte blunda för livet är skört. Men skörheten är väl också en del av skönheten. Sedan är det ju så att krig, girighet, naturkatastrofer och miljöproblemen gör att människor tänker att Gud är frånvarande eller att ingen Gud finns. Lidandets och ondskans problem har funnits lika länge som vi människor och vi har alla förmågan att göra gott eller ont. Att välja det som bygger upp eller det som bryter ner. I själva skapelsen finns en stor frihet och ett stort ansvar, och när fåglarna och naturen nu sjunger Guds lov med de vackraste toner och färger så får vi också stämma in i den sången.

/ Urban

Igår firade jag midsommar genom att i princip inte göra någonting förutom att bara vara, och när jag googlade upptäckte jag att det passande nog dessutom var långsamhetens dag.

Istället för att dansa runt en midsommarstång var det som att vi sjöng vi långsamhetens lov, där allt liksom fick lov att gå sakta. Men men blir väldigt trött av att ingenting göra…

…men långsamt leder också någonstans, på sikt kan det nog ge välbehövlig energi. Läste nånstans att detta fenomen kallas aktiv vila. När man inte gör någonting aktivt får kroppen och sinnet en chans att återhämta sig.

Vikten av långsamhet och att bara vara, utan att känna pressen att ständigt göra något ska inte underskattas. Men det kan ändå vara svårt att tillåta sig själv att bara vara utan syfte eller mål.

/ Urban

Jag vet att det kan vara lite provocerande att uttrycka att nu vänder det, men det är ju faktiskt sant att den ljusaste tiden på året är förbi och att dagarna snart börjar bli kortare igen.

Det kanske känns lite melankoliskt att säga att nu vänder det då många svenskar ser fram emot varma och ljusa dagar, men jag kan ändå inte låta bli att komma med denna dämpande kommentar. 

Jag tänker att sommarsolståndet kan lära oss flera viktiga saker. Det är en påminnelse om att förändring är en konstant del av livet, att livet är fullt av naturliga cykler, där varje period på något sätt har sin egen unika betydelse och charm.

Precis som dagarna gradvis blir längre och sedan kortare går vi som människor igenom perioder av uppgång och nedgång. Men det märkliga är att vi aldrig lär oss att livet går upp och ner, och att det alltid kommer att vara så. Att själva kärnan av livet är rörlig och pendlar mellan solsken, mörkaste förtvivlan och allmänt lågtryck.

Att förstå och acceptera dessa cykler tror jag kan hjälpa oss att navigera genom livet. För att man ska kunna kunna njuta av sol och värme måste man också uppskatta och erkänna skuggan, regnet och mörkret. Och det är ju genom variationer av uppgång och nedgång vi växer, lär oss och utvecklas. Men ändå tvekar vi ofta och vill inte erkänna naturens och livets lagar. 

Sommarsolståndet är en tid för en slags balans mellan ljus och mörker, och jag tänker att det kan få inspirera oss att söka balans i våra egna liv. Balans mellan arbete och vila, socialt umgänge och ensamma stunder…

Tänker att sommarsolståndet också kan symbolisera en ny början, en tid att släppa det gamla och välkomna det nya och kom ihåg att varje avslutning också innebär en ny början.

/ Urban

Från det att vi vaknar på morgonen tills vi somnar på kvällen, ställs vi inför mängder av val och ofta tänker vi nog inte ens på det. Vilket är tur för en genomsnittlig person gör tusentals val varje dag. Viss forskning menar att vi fattar omkring 35000 val per dag.  

Livet handlar alltså om att välja, det är vi själva som väljer om vi ska vara positiva eller negativa, om vi ska vara tacksamma eller otacksamma, lugna eller rastlösa…

…Och vad vi slösar vår energi på. Att ge och ta emot kärlek är ett val, ilska, omtanke, rädsla och mod likaså. 

Vi väljer vem vi vill dela livet med och vilka vänner vi vill ha, våra vanor och rutiner, värderingar och attityder. Hur vi tar hand om oss själva, vår fysiska, mentala och emotionella hälsa. Vad vi vill arbeta med och hur vi spenderar vår fritid.

De val vi gör har en stor inverkan på våra liv. De små besluten kan leda till stora förändringar över tid medan stora beslut kan ha omedelbara och betydande konsekvenser.

Vi kanske inte alltid tänker på det, men valen vi gör i livet handlar mycket om vilken riktning vi vill ta och hur vi vill forma vår framtid. För det är nog så att varje beslut, stort som smått påverkar vår väg framåt och skapar vårt livsmönster.

För att kunna göra bra val i livet behöver vi veta vart vi befinner oss för att sedan kunna ta oss dit vi vill. Därför är det viktigt att kontinuerligt fundera på vad som egentligen är viktigt och betydelsefullt i ens liv, och reflektera över om ens val leder en i önskad riktning.

De val jag gjort i livet har nog inte alltid varit de allra bästa för mig och så här i efterhand hade jag definitivt kunnat hantera vissa saker på ett bättre sätt. Men samtidigt funderar jag på om det inte är så att de dåliga valen, de som jag ångrar och klandrar mig själv för, betytt mer än vad jag förstått och då menar jag i positiv bemärkelse. Hade jag inte gjort alla dessa bra och dåliga val i livet hade jag ju inte varit den jag är idag!

/ Urban 

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Matteusevangeliet 7:12

Jag tror de flesta känner till den gyllene regeln, att man ska behandla andra såsom man själv vill bli behandlad. En princip som finns i många kulturer och religioner världen över, och som uppmuntrar oss att tänka på våra egna önskningar och behov när vi integrerar med andra.

Men vad är det som säger att andra vill bli behandlade såsom mig? Vi är ju alla unika individer med olika behov och önskningar, vilket innebär att det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan.

Du ska stå med ena foten i din egen sko och den andra foten i den andra människans sko

Per Wallroth

Jag tänker att orden: behandla andra såsom de vill bli behandlade är ett viktigt komplement till Gyllene regeln. Denna variant uppmanar oss att inte bara utgå från vår egen uppfattning om hur vi vill bli behandlade utan också lyssna in och anpassa oss efter vad andra människor själva önskar och behöver.

Vi måste förstå att vi människor har olika perspektiv, värderingar och behov och genom att ta hänsyn till dessa kan vi skapa en mer respektfullt och inkluderande miljö.

Du måste kliva ur dig själv om du vill förstå en annan människa, eftersom hon har en annan historia än du, och andra kunskaper och intressen, vilket gör att hon ser nästan allt som händer ur ett annat perspektiv. Men även om alla människor är olika och har sina egna sätt att se på verkligheten så har vi också stora likheter, och vår möjlighet att förstå varandra bygger på dessa likheter. När du mentaliserar kring en annan människa använder du dina egna erfarenheter som referens.

Per Wallroth

/ Urban 

.

Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

Lukasevangeliet 15:1-7

En herde som ansvarar för en stor flock får märker att ett av sina får saknas men istället för att nöja sig med de nittionio som är kvar lämnar han dem och ger sig ut och söker för att hitta det som är förlorat.

Herden han söker outtröttligt tills han hittar det. Och när han till slut finner det, blir han överlycklig och bär fåret tillbaka på sina axlar.

Men visst är det väl märkligt att han lämnar nittionio får i öknen för att leta efter det hundrade. Om jag till exempel skulle tappa bort ett barn på förskolan så skulle det ju vara tjänstefel av mig att lämna de övriga barnen ensamma kvar på förskolan.

En ädel handling naturligtvis, men tänk ett ögonblick på matematiken. Jesus säger att herden lämnade de nittionio i öknen, vilket antagligen innebär att de var utlämnade åt boskaps tjuvar, vargar eller sin egen drift att rymma. Hur skulle herden känna det om han återkom med det enda återfunna lammet på axlarna och upptäcka att det nu fattades tjugotre andra

Philip Yancey

Även om det kan verka logiskt att stanna hos de nittionio fåren, visar liknelsen att varje person är älskad, viktig och värdefull i Guds ögon. Oavsett hur långt bort vi vandrat så letar han efter oss.

Herden klandrar inte det förlorade fåret för att ha gått vilse utan istället lyfter han upp det med kärlek och omsorg, och bär det tillbaks på sina axlar, vilket understryker Guds förlåtande natur.

Liknelsen försäkrar oss om att det alltid finns en väg tillbaka, och att det finns en kärleksfull Gud som aktivt söker efter oss. Och som är redo att välkomna oss hem med öppna armar.

/ Urban