Kategori: Okategoriserade

Idag släppte Sveriges radio vilka 58 personer som är sommarpratar i år och inte heller detta år fanns mitt namn med 🤔

Det kanske låter kaxigt men jag tror att jag lätt skulle kunna fylla program tiden med min livsberättelse, mina tankar och erfarenheter.

Tänker att det finns många inriktningar som ett sommarprat från min sida skulle kunna ha. Jag skulle kunna tala om hur det är att resa sig och gå vidare efter ett antal grova våldsbrott, om glädjen att jobba med barn men också om den utsatta position det innebär att vara man på förskola. Eller ett mer lättsamt program om min fixering i att baka kladdkakor, dricka julmust, se solnedgångar och att promenera.

Musiken jag skulle spela skulle givetvis vara U2 och Samuel Ljungblahd och troligen skulle mina vänner Mats Dernand, Per Alexanderson och Treeroots också spelas.

Och jag tror att du också skulle kunna spela in ett intressant sommarprat, för alla bär på en berättelse som förtjänas att höras!

Varje människas liv är fyllt med unika upplevelser och perspektiv som kan bidra till inspiration, lärdom och empati. Att dela vår berättelse med andra kan också skapa förståelse och sammanhang. Det också hjälpa oss att förstå oss själva bättre och hjälpa oss att bearbeta våra egna upplevelser och erfarenheter.

När vi berättar vår livsberättelse arbetar vi likt romanförfattare gör när de skapar sina fiktiva verk. Där händelser som utspelar sig i en slags slumpmässig ordning radas in i förhållanden av orsak och verkan och handlingen fylls med mening.

När vi berättar om vårt liv är det som att vi på något sätt skapar vår identitet och det finns mycket att tänka på kring detta. Vad är mitt livs berättelse och vad väljer jag bort och vad lägger jag till för att berättelsen ska bli bättre?

Det kan kännas bra att tänka tillbaka, minnas och prata om ens liv, men man ska naturligtvis inte berätta om saker som gör mer skada än verkan för än själv. Man ska aldrig göra avkall på sin integritet och blotta mer än vad man känner att man klarar av.

/ Urban

 

När man lägger ut en facebook status eller en bild på instagram vill man såklart att vänner ska gilla och kommentera och jag kan villigt erkänna att jag tagit bort facebook statusar eftersom ingen gillat dom.

Jag minns att jag en gång råkade trycka gilla om min egen facebook status som var en länk till denna blogg. När jag upptäckte det hela tyckte jag att det var pinsamt och tog genast bort gilla markeringen. Men när jag tänker efter så gillar ju jag det jag skriver, men man kanske ändå inte behöver trycka på gilla? 🤔 Men en sak är iallafall säker och det är att man mår bra av att gilla sig själv!

Självklart mår man bra av andras gillande, men jag tror många strävar efter andras gillande att de glömmer bort att gilla sig själva.

Att gilla sig själv är en grundläggande del av välbefinnande, det innebär att acceptera sina brister och värdesätta sina styrkor. Att gilla sig själv är inte samma sak som själviskhet, det handlar om att ha en sund respekt för sig själv och förstå sitt eget värde.

Om vi inte gillar oss själva kan vi då förvänta oss att andra ska gilla oss! Och hur skulle livet vara om alla andra gillade mig, men inte jag själv?

Den andra viktiga aspekten är vetenskapen om att Gud gillar oss. För mig som har en kristen tro ger denna insikt en slags känsla av hopp, mening och trygghet.

När vi förenar dessa två likes, när vi gillar oss själva och vet att vi är gillade av Gud tror jag att vi blir vi bättre rustade att möta världen med kärlek och förståelse, och det gör det lättare att hantera livets utmaningar.

/ Urban

Att livet är som orientering tycker jag är en intressant metafor. Orientering kräver att man ständigt navigerar genom okänd terräng och fattar snabba beslut om vilken väg man ska ta, på samma sätt innebär livet att man ofta möter oförutsedda utmaningar och måste fatta beslut baserat på den information man då har tillgänglig.

Som barn höll jag på med orientering och tyckte det var kul att få springa och gyttja ner mig i kärren, men i livets orientering är det inte alls lika trevligt att besöka kärren. De kan vara väldigt besvärliga att ta sig igenom, men ofta lär vi oss mycket av att ta oss igenom dem.

Men livet är nog inte som trim orientering där man kan ta kontrollerna i vilken ordning som helst…

…man kan inte hoppa över de svåra och lite otillräckliga kontrollerna, för alla kontroller ska ju tas och har man inte gjort det så får man springa tillbaks.

Många människor springer nog vilse i livet för att  de inte stannar upp och reflekterar över sitt liv. Att man inte bearbetar det man varit med om i livet och funderar på vart man befinner sig och vart man ska någonstans, och med det som utgångspunkt välja bästa vägen att komma dit. Ibland behöver man också ta sin karta och kompass och gå tillbaka i livet och ta de kontroller som man tidigare missat eller fuskat sig förbi. 

Av egen erfarenhet vet jag att man i orientering inte bara kan hänga på en annan löpare. Det är inte alls säkert att denne ska till samma kontroll. Likadant är det i livet, man kan inte leva någon annans liv, man kan bara leva sitt eget.

Men att livet är som orientering innebär inte att det är en tävling. Nej, livet är verkligen ingen tävling även om många verkar tro det. Livet handlar inte om att bli störst, bäst och vackrast utan om att finna lycka, kärlek och meningsfullhet i livet.

/ Urban 

För ungefär en och en halv vecka sedan slog den första pionen ut i vår trädgård och idag är det bara en som blommar, de andra åtta har redan vissnat…

…jag vet att att denna skönhet bara varar en kort tid, men i år kändes det extra kort. Å andra sidan är det ju så att underbart är kort, alldeles för kort och att det gäller att passa på att njuta medan det pågår. Kommer osökt att tänka på Kjell Bergqvist replik i filmen ”Den bästa sommaren”:

Pionens korta blomningstid påminner oss om naturens skönhet och förgänglighet och lär oss att uppskatta och ta tillvara på de ögonblick av skönhet och frid som livet erbjuder, hur flyktiga de än må vara kan de lämna en bestående känsla av lycka och värme.

Så nästa gång pionerna eller någon annan blomma blommar, passa på att njuta. Fyll ditt hjärta med deras skönhet och låt minnet av deras prakt leva kvar länge efter att blommorna vissnat.

/ Urban

En sak jag tänkt mycket på under de senaste veckorna är att varje sak vi upplever i livet till stor del handlar om vilket perspektiv vi tar.

Och jag tänker att förmågan att se saker ur olika  perspektiv är något som vi lär oss genom livet. Men att leva i en föränderlig värld är inte alltid så enkelt. Vi förändras, vi strävar själva efter förändring och ibland förändras livet på ett sätt som vi inte kunnat förutse. Och i allt detta tror jag att våra perspektiv är med och formar vår verklighet.

De perspektiv vi tar formas alltså av våra livserfarenheter och tolkningar av dessa, och visst är det intressant att livet kan tolkas på så många olika sätt beroende på ens perspektiv, erfarenheter och upplevelser.

Det är också intressant att olika människor kan se och uppleva samma situation på så många olika sätt. Att vara medveten om att vi alla har olika perspektiv kan också hjälpa oss att förstå och respektera varandras tankar och känslor bättre.

Ibland sägs det att det bara finns två typer av människor, de som försöker hitta det positiva i livet trots bekymmer och de som bara letar efter det negativa. Tänker att det nog är att förenkla det hela, men när man befinner sig under press och livet är jobbigt är det lätt hänt att hamna i situationer där man ser allt i svart eller vitt. Det är då vi behöver ta ett steg åt sidan och vara nyfikna på om det finns något annat sätt att se på saken. Att försöka se saker ur ett annat perspektiv kan nämligen hjälpa oss att bli bättre på att hantera problem och svåra situationer.

Vilket perspektiv vi väljer påverkar vårt mående och vår syn på livet och ett steg för att vidga sitt perspektiv kan vara att på något sätt acceptera livet som det är istället för att ångra och vara arg över att livet inte är som man tror att det borde vara. Och om man inte bara fokuserar på det negativa, det vi stör oss på hos en annan människa, utan istället skiftar vår perspektiv och fokuserar på det bra hos personen så kommer man börja känna annorlunda om den personen.

/ Urban

Det sägs ofta att man inte kan ändra på någon annan än sig själv och det kanske är en bra regel, men samtidigt finns väl ingen regel utan undantag? Och är det verkligen så att vi inte kan ändra och förändra andra människor?

Ofta är det nog så att vi vill ändra på andra och tänker att det skulle bli så mycket bättre för oss båda om den andre ändrade på sig, men samtidigt kan det ju vara väldigt frustrerande när någon annan försöker ändra på oss. Och dessutom är det nog så att vi ofta vill se förändringar hos andra som vi själva inte riktigt orkar ta tag i hos oss själva.

Visst, det är nog svårt att förändra andra människor eftersom vi inte kan kontrollera deras handlingar, tankar eller känslor. Det är väl därför man brukar säga att all förändring måste utgå från individen själv. Så det bästa vi kan göra kanske är att fokusera på vår egen utveckling och hur vi kan vara en positiv inverkan på andra, och genom att börja vara den person som vi vill att andra ska vara så kanske de också förändras?

Jag är övertygad om att man kan påverka en annan människa som vill bli påverkad och man kan hjälpa någon att ändra på sig om han eller hon är öppen för förändring. Det är dock viktigt att komma ihåg att varje individ är unik och har sin egen vilja och självständighet.

/ Urban

Att vara en livsnjutare tror jag handlar om att uppskatta de små sakerna i livet. Att lära sig att se skönheten i vardagen och att hitta glädje i små enkla ting såsom en solnedgång, en kopp kaffe eller en blomrabatt.

Att vara en livsnjutare handlar också om att vara tacksam för det man har, att vara medveten om sina egna behov och att skapa en meningsfull tillvaro som skapar tillfredsställelse.

Att vara en livsnjutare handlar också om balans, att få tid både för arbete och avkoppling, sociala aktiviteter och egentid. Men också att man är öppen för nya möjligheter och upplevelser.

Att vara en livsnjutare handlar om att uppskatta och dra nytta av livet på olika sätt, och alla njuter vi av olika saker. Men så fort man anstränger sig för att njuta tror jag att njutningen på något märkligt sätt upphör, och kanske är det så att den som ser njutningen som ett mål i sig inte blir lycklig?

För mig handlar livsnjutning om att ha ett öppet sinne för det som händer och att vara närvarande i nuet och inte om att analysera eller kategorisera den med mitt intellekt. Men samtidigt tror jag att Gud skapat oss gör att vi ska kunna förundras och njuta. Det är därför han skapat oss med ögon så att vi kan se allt det vackra.

Det är därför han skapat oss med öron så att vi kan höra ljuv musik och fågelkvitter. Smaklökarna och näsborrarna för att vi ska kunna njuta av en god burgare och känna doften av nybryggt kaffe. Känseln för att vi ska kunna känna och njuta av beröring.

Jag är för ung för att minnas detta men på 80-talet var man tvungen att vara synthare eller  hårdrockare. Det var två läger som aldrig kunde förenas, eller ens mötas på mitten. Jag har aldrig förstått mig på det där, varför kan man inte vara både och? För ett sätt som jag är livsnjutare på är att jag gillar många olika musikstilar såsom funk, soul, rock och hårdrock, singer songwriter och gospel.

/ Urban

När livet är tuff toch besvärligt och man själv känner sig nere kan det vara jobbigt att se andra människors fortsätta sina liv som vanligt. Att alla andras liv liksom bara fortsätter som om ingenting har hänt, trots våra sorger och trauman och problem…

Att känna att andra fortsätter med sina liv som vanligt kan ibland förstärka en känsla av ensamhet. Men det är viktigt att komma ihåg att alla människor bär på din egen börda. Och även om det ser ut som att andra har det lättare så kämpar de också med sina utmaningar och svårigheter.

Oavsett vad som hände. Oavsett hur det hände. Oavsett varför det hände. Livet går alltid vidare till slut. Om vi vill det

Peter Svärdsmyr

Trots alla trauman, sorger och problem man kan möta i livet så går livet alltid på något konstigt sätt vidare. Man tror det inte och det känns inte alltid så, men det gör faktiskt det. Om vi vill det.

Livet det har verkligen sina mörka sidor, nattsvarta dagar där det känns som att det aldrig kommer att bli ljust igen. För en del kan dessa perioder pågå i åratal, för andra kan perioderna vara korta men ändå skrämmande. Men jag vet att det kan vända, att hoppet kan komma tillbaka. Att ljuset till slut besegrar mörkret även om det kan kännas som en evighet innan det sker.

Men blundar man för mörkret så är det fortfarande lika mörkt då man öppnar sina ögon, det man måste göra är att på något sätt acceptera att mörkret är en del av livet och samtidigt lita på att det ljusnar.

Ingen av oss är immun mot smärta och motgångar och kanske är det vår förmåga att resa oss och gå vidare som verkligen definierar oss.

Och kom ihåg att varje ny dag är en möjlighet att börja om, att sträva efter att växa och lära sig av det förflutna istället för att fastna i det.

/ Urban

Det är spännande med ord. Ord som sägs. Ord som inte sägs och vad är det som döljer sig i våra ord och vad visar sig i dom?

Tror att orden vi säger avslöjar något om vår världsbild, vår syn på andra och oss själva. och då tänker jag inte på de välformulerade orden som vi i förväg tänkt ut utan de där som bara trillar ut ur vår mun.

Genom de ord vi säger skapar vi oss en bild av livet och ju mer vi säger dessa ord desto mer förstärker vi den verklighetsuppfattningen.

Hur vi använder våra ord får konsekvenser, både i vår eget liv och i andras. Våra ord har nämligen en oerhörd kraft att bygga upp och att riva ner.

Av egen erfarenhet vet jag att uppmuntrande ord kan hjälpa och trösta, och få oss att orka hålla ut under tuffa och hopplösa period i livet. Men jag vet också att ord kan såra och sedan sitta kvar som taggar i hjärtat under lång tid. Dessutom kan det vara svårt att veta vilka ord som blir små taggar i andra människors hjärtan. 

Ord kan alltså hjälpa, stärka, glädja, trösta, läka och befria men de kan också såra, skapa oro och bryta ned. Orden vi säger kan både öppna och stänga dörrar i människors liv. Så var försiktig med vad du säger till dig själv och andra! 

Tungan har makt över liv och död, de som kan tygla den får njuta av dess frukt.

Ordspråksboken 18:21

Det var en gång ett gäng grodor som var på väg genom skogen, när två av dem plötsligt ramlade ner i en grop. De andra grodorna samlades då runt gropen, men när de såg hur djup den var så ropade de ner till de två att det var helt meningslöst att försöka ta sig upp, eftersom gropen var alldeles för djup. Men de två grodorna gav inte upp så lätt. De började hoppa allt vad de kunde för att ta sig upp, men efter en stund så började den ena grodan att lyssna till de andra grodornas rop. Vilket resulterade i att han la sig på marken och gav upp. Men den andre grodan gav inte upp. Han fortsatte hoppa allt vad han kunde, medan grodorna ihärdigt ropade till honom att hans ansträngningar var meningslösa. Men rätt som det var så var grodan uppe ur gropen. Det var nämligen så att grodan var döv och han kunde inte alltså inte höra vad de andra grodorna ropade. Han trodde hela tiden att de andra grodorna peppade honom och ropade uppmuntrande ord till honom

Herre, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. Låt mig inte få lust till onda ord.

Psaltaren 141:3-4

Min bön denna lördagsmorgon är att Herren ska bevaka mina läppars dörr så att mina ord ger liv och lyser upp tillvaron.

/ Urban

Idag var jag knäpptyst på jobbet i över en och en halv timme! Jag och några barn lekte nämligen tysta leken, och tänk att en del barn klarar av att vara tysta i över en timme!!

Vet inte riktigt vilket mål i läroplanen jag ska koppla till tysta leken men tänker att barn genom leken bland annat lär sig självbehärskning och viljestyrka. Och osökt ledde denna lek till att jag skrev detta blogginlägg:

Man skulle nog kunna säga att jag är en pratkvarn som gillar att prata om allt möjligt, och något som jag verkligen gillar är att diskutera och att argumentera. Det kan till och med innebära att jag intar en ståndpunkt som jag egentligen inte har, bara för att få möjlighet att diskutera…

…men samtidigt tror jag att det är viktigt att emellanåt vara tyst. Att vi helt enkelt behöver öva på att vara tysta och höra vår egen andning.

Men det är ju inte så enkelt att vara tyst i ett samhälle där vi ständigt förväntas att prata och det är ju inte heller så lätt att vara tyst om man inte övar på det. Det behövs träning för att få självkontroll.

Ibland är det viktigt att man är tyst för att man ska kunna lyssna på andra människor eller för att bara njuta av lugnet och stillheten. Tystnaden kan vara väldigt avkopplande och hjälpa en att reflektera och att vända blicken inåt. Och att vara tyst kanske kan hjälpa oss att finna en god anledning till att faktiskt prata.

Dessutom kan tystnaden användas som redskap för att lyfta fram våra ord. En paus efter en mening lyfter fram orden, ungefär som att man använder fet stil i en text.

/ Urban