I förrgår var det andra fredagen i januari, vilket sägs vara den dagen då de flesta bryter sina nyårslöften. Personligen har jag som nyårslöfte att äta nyttigare, inte köpa massa snacks och godis och att inte äta någon semla förräns fettisdagen.
Det sistnämnda kanske inte låter så svårt, men så fort jag går in på sociala medier känns det som att der kommer det upp en vacker bild på en god och fluffig semla 😋. Antingen är det någon vän som ätit semla eller annars är det något konditori som marknadsför sin semla. Och det är inte bara de konditorier jag följer som kommer i mitt flöde utan typ alla som bakar semlor!! 😮
Många gånger har jag lovat mig själv att ändra på något i mitt levnadssätt, men efter en tid har det liksom runnit ut i sanden och tillslut har jag varit tillbaka på ruta ett.
Det är bara att konstatera att löften är lättare att ge än att hålla, och kanske är det bättre att lova att äta mer grönsaker och frukt än att lova att sluta äta godis 🤔.
Ibland kan man ju undra om det allra bästa kanske vore att inte lova någonting alls 🤔. Eller att i alla fall inte lova för mycket, varken till sig till själv eller andra.
Om vi bryter våra löften vi har med andra så tappar de förtroendet för oss, men om vi bryter våra löften till oss själva så tappar vi förtroendet för oss själva
Torkild Sköld
Tänker att de flesta har gott uppsåt när de lovar något, men samtidigt är det ju så att vi ibland lovar saker för att komma undan en jobbig situation, att vi lovar för att få lite lugn och ro. Och ibland är det ju frestande att lova något för man vill så gärna att andra ska bli glada.
Men blir man glad av tomma löften? Även om man blir glad i stunden av att få ett löfte så innebär ju ett brutet löfte en besvikelse och att man tappar förtroendet för den personen.
Kanske borde man tänka sig för mer när man både direkt och indirekt lovar något, både för sin egen skull och för andras skull.
Att känna sig ensam är nog vanligare än vad man tror och du som läser detta har säkert känt dig ensam någon gång eller kanske känner du dig ensam just nu?
Tänker att ensamhet är en subjektiv känsla där bara man själv kan veta om man känner sig ensam eller inte. Det går liksom inte att beräkna om någon känner sig ensam utifrån antalet vänner och bekanta. Till och med när man är omgiven av andra människor kan man känna sig ensam. Sedan är nog våra känslor komplicerade, de är liksom sanna samtidigt som de inte alltid säger sanningen.
Du är inte ensam om att känna dig ensam, dessutom tror jag att det finns någon som alltid är med oss, som alltid är nära och som alltid bryr sig.
Gud är alltid närvarande, vare sig vi tror det eller inte, vare sig vi ser det eller inte. Även när det känns som att Gud är långt borta så är han inte det.
När jag känner mig ensam kan det också hjälpa att tänka på Jesus, för han vet hur det är att känna sig ensam. Han fick nämligen uppleva den totala ensamheten när han spikades upp och dog på korset.
Idag släppte min vän Mats Dernand singeln ”You are not alone” på just detta temat. Lyssna via länken nedan och i månadsskiftet februari/mars släpps hans debutalbum ”Lake home”.
You are not alone, you are not alone. when all you feel is pain i will cry with you. You think that hope is gone but you are not alone. You say that darkness grows but look to the horizon, we’ll greet dawn together
Såhär i början av ett nytt år är vi nog rätt många som väljer att lägga till nya och goda vanor. Men kanske är det så att vi kan inte bara lägga till, vi behöver också välja bort.
Välja bort för att kunna skapa tomrum i tillvaron och jag läste nånstans att vi behöver tomrum för att kunna urskilja tingen. Att frånvaron är grunden, en duk att måla på eller ett papper att skriva på.
Tänker att det finns flera aspekter av tomrum och många kan nog känna igen sig i känslan av att bära ett tomrum inom sig. Att det liksom finns ett hål inom oss som till varje pris måste fyllas, vilket gör att tillvaron lätt blir fullproppad.
Men måste det verkligen vara så?
Tomrum kan också handla om en känsla av att något fattas, antingen för att det fanns där förut eller att vi på något sätt förväntade oss något mer.
Jag tror varandet är minst lika viktigt som görandet och att det är av stor betydelse att stoppa in luckor, mellanrum, tid av ingenting för att vi ska må bra. Och i de tomrummen kan det hända något överraskande, lärorikt och roligt.
Likadant är det med vårt inre, vi behöver emellanåt städa där för att skapa utrymme, tomrum för det som verkligen betyder något, vilket Anders Svahn bland annat talade om i gårdagens predikan i Immanuelskyrkan.
Ibland är våra liv som en gammal vind, vi slänger upp sak efter sak och tillslut så är det fullt. Vi samlar på oss saker i livet som vi kanske inte tar itu med. Men ibland behöver det rensas ut för att det inte finns något rum kvar för det som verkligen betyder något. När vi burit ut lite bråte kan det faktiskt hända att vi upptäcker att det finns ett litet tomrum där. Tomrum är inte så farliga, det är inget tecken på Guds frånvaro. Faran är egentligen att det inte finns något tomrum att fylla. För i tomrummet finns Guds möjlighet att fylla på.
Anders Svahn
Kanske är det så att Gud skapat dig och mig med ett tomrum som bara han kan fylla!
Ni som känner mig vet att jag gillar att fira olika saker, framförallt sådant som handlar om mat och fika. Många maträtter och bakverk har sin egen dag och de mest kända är nog fettisdagen, våffeldagen och kanelbullens dag. Min favorit dag är dock 7 november då det är Kladdkakans dag.
Jag följer https://temadagar.se/kalender/ där det finns över 800 olika saker att fira och minnas under året! Det finns också temadagar som är allvarliga, då man vill uppmärksamma ett problem eller något hemskt som har hänt för länge sedan.
Givetvis firar jag inte allt temadagar som finns, har till exempel aldrig firat krama en bibliotekarie dagen eller Surströmmingens dag. Däremot råkade jag ett år läsa fel och firade världsnjutardagen då det i själva verket var världsnjurdagen.
Jag kan som sagt räkna upp massa saker som jag vill fira lite speciellt och nästan varje dag finns det något att fira. Men ändå har jag en känsla av att det är livet i allmänhet jag vill fira.
Ibland blir jag påmind om och ibland behöver jag påminna mig själv om själva livet faktiskt är värt att fira. Att man inte bara ska fira enstaka händelser. Man kan fira att man har ett liv att leva och att varje ny dag kan få läggas i minnes banken.
Det finns alltid något att vara tacksam över. Det spelar ingen roll vilken skitdag man haft, hur mycket problem man har i livet. Vad man varit med om eller hur ledsen och sorgsen man känner sig. Jag tror alltid att det finns något, hur litet det än är, som får en att le eller känna tacksamhet. Det kan vara precis vad som helst.
Jag tänker att det finns två sorters ensamhet. Den ena handlar om den där jobbiga känslan av att känna sig ensam, övergiven och exkluderad. Den andra handlar om en självvald ensamhet som man också skulle kunna kalla självsamhet.
Vet inte vem som myntade begreppet självsamhet, men jag gillar det ordet och tänker att det till stor del handlar om att trivas i sitt eget sällskap.
Idag är det världsdagen för introverta och delvis har jag nog en lite introvert personlighet som gillar att bli försjunken i mig själv för att grubbla och fundera.
Nu kanske du tycker att det låter som att jag är en osocial person. Men så är verkligen inte fallet. Jag tycker om att umgås med familj och vänner och i mitt yrke som barnskötare umgås jag ständigt med människor. Men jag behöver också tid bara för mig själv. Tid där jag inte behöver ta hänsyn till andra människors behov, önskningar och viljor.
Tyvärr har egentid fått ett lite dåligt rykte och många tolkar det som egoistiskt att tänka på sig själv. Men jag måste emellanåt få vara osocial för att kunna vara social. Ni vet den där klassiska säkerhets instruktionen på flyg där de ber oss att först trä syrgasmasken på oss själva innan vi hjälper någon annan, vi behöver först ta hand om oss själv innan vi kan hjälpa andra.
Och kanske är det precis som med den sociala kompetensen att man måste träna på att vara för sig själv!
Jag tror det är jätte viktigt att umgås med sig själv, för om man inte gör det är det lätt hänt att man kör över sig själv eller tappar bort sig själv nånstans på vägen. Visst vi känner oss själva till en viss gräns, men eftersom vi hela tiden växer och omständigheterna förändras så märker vi inte alltid vilka vi håller på att förändras till. Och vad som egentligen är viktigt för oss nu som inte har varit det förut.
Skäms inte för att du är människa, var stolt!Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
Tomas Tranströmer
Precis som Tomas Tranströmer så fint skriver, öppnas det alltid upp något nytt så snart jag tror att jag klurat ut vem jag är och hur livet ska levas. Det är som att den inre upptäcktsfärden aldrig tar slut, vilket kan vara både stimulerande och utmanande. Nya intressen, tankar och funderingar, ändrade uppfattningar och så utvecklar och byter man ståndpunkter osv…
Många av oss tänker nog ibland att vi bara ska pricka av nästa grej och nästa grej och nästa tills vi liksom är färdiga och kan börja leva. För det är väl då livet börjar? När allt på måste-listan och borde-listan blivit avprickat.
Nej, livet är inte en lång förberedelse för någonting annat. Vi kommer aldrig att kunna stryka det där sista på listan, för vi blir aldrig färdiga och det är som det skall.
Visst, det kan låta jobbigt att aldrig bli färdig, man vill ju så gärna nå i mål, men egentligen är det ju en glädje att man aldrig blir klar. Tänk om man skulle vakna en morgon och allt var färdigt. Vad återstår då?
Visst vore det tråkigt att vakna en morgon utan nyfikenhet och utmaningar. Om allt vore klart, tydligt och fullbordat. Och vad betyder det egentligen att vara färdig? Skulle man kunna säga att färdig är bara den som är död!?
Ett nytt år är i antågande, om några timmar är 2023 förbi och 2024 tar sin början, en del av oss kanske är förväntansfulla på att fira in det nya året tillsammans med vänner medan andra känner sig lite nedstämda och stressade över att ännu ett år passerat.
Frågan är om vi ska titta bakåt eller framåt? Ska vi vara ekonomer och tänka bokslut eller budget? Eller ska vi göra både ock?
Jag tänker att nyårsafton både är en dag att reflektera över det som varit och en dag att se fram emot det som ska komma. En dag då vi kan summera året som varit samtidigt som vi blickar framåt mot ett nytt.
Tänk att vi som människor har möjligheten, förmågan att både se framåt, i det som vi kallar hopp och drömmar, samtidigt som vi kan se bakåt på det som varit i vårt liv. Det är faktiskt fascinerande när man tänker på det.
Minnen ska man ta på allvar, drömmar är segel men minnen är roder, dom har med vägen in i framtiden att göra. Dom är som ansatsen till ett hopp, som att man behöver backa några steg för att kunna ta hoppet in i framtiden. Drömmarna har en viktig funktion, som nåt att sträcka sig och växa mot medan minnena hanterar det liv som blev.
Tomas Sjödin
När vi tänker på året som gått kanske vi minns stunderna av glädje, lycka och tacksamhet, de där vackra stunderna vi fick uppleva. Vad var det bästa som hände dig under 2023? Vad var roligaste? Vilka insikter har du fått? Och vad är du mest tacksam för och finns det något som du är extra stolt över?
Men vi kan också minnas prövningarna vi mött under året. Misstagen vi begick, det där jobbiga och svåra som verkligen prövade oss. Saker som kanske höll oss vakna på nätterna. Vilka bottennapp, sorger och misslyckanden drabbade dig under 2023?
Tänker att det är viktigt att vi tar med oss både det goda och det svåra när vi reflekterar över det gångna året. Så frågan är vilka lärdomar och erfarenheter du tar med dig in i det nya året?
Om några timmar går vi in i ett nytt kalenderår och trots att det egentligen inte är någon större skillnad imorgon mot hur det är idag kan vi se det som en möjlighet. Ett tillfälle att vända blad och börja om. Så vad ser du fram emot? Vad drömmer du om? Vad vill du göra annorlunda, minska på eller rentav sluta med för att ge plats för det som du egentligen önskar. Och vad vill du särskilt be Gud om hjälp i?
Matematik är inte min starka sida, men något jag lärt mig är att livet handlar mycket om att lägga till och att dra ifrån. Och jag tror att Gud vill hjälpa oss med detta.
Vet inte hur många av er som har något nyårslöfte, men jag tänker att nyårslöften kan vara en bra sak. (Personligen tänkte jag ha som nyårslöfte att inte äta någon semla förräns fettisdagen). Att liksom få försäkra omgivningen och sig själv om att man ska åstadkomma någon slags förändring i sitt liv. Man får liksom en spark i baken att faktiskt göra det som man tänkt och planerat länge. Å andra sidan kan man ju fundera på varför man väntat till nu? Varför gjorde jag inget igår, förra veckan eller förra månaden? Man kanske till och med har väntat sedan slutet av januari då nyårslöftet sprack.
Har du något bra nyårslöfte eller kan det vara så att det är läge att ge något slags löfte till Jesus inför 2024?
Tror också att det är viktigt att vi är medvetna om att vi lever i en ständig förändring. Att vi förändras med tiden, att vi ändrar uppfattningar, utvecklar och byter ståndpunkter osv… Visst det kanske inte alltid syns och inte heller att det märks. Men en sak är nog ganska säker, att vi förändras varje dag som går. Men frågan är nog mer, hur vi förändras. Går det åt rätt håll, eller växer vi åt fel håll?
Våra känslor, tankar och omständigheter kan skifta från den ena dagen till den andra, men Jesus är hela tiden densamme. Vi förändras men så är det inte med Jesus, han förblir densamme. Han påverkas inte av vårt humör, våra omständigheter eller vår bakgrund och historia.
Jesus kristus är densamme i går, i dag och i evighet.
Hebreerbrevet 13:8
Nytt år, samma Jesus och jag tänker att vi så här på nyårsafton kan vi lyfta blicken, likt David i psalm 121 och fråga oss vad och vem vi ytterst kan lita på när dagar och år skiftar, när lyckan kommer och lyckan går.
Jag ser upp emot bergen, varifrån ska min hjälp komma?
Psaltaren 121:1
Tänker att Jesu tidlösa och oföränderliga natur har flera betydelser för oss.
Jesus som är, är i nuet, där jag är och i det som jag står i. Jesus går bredvid mig. Han som var, är mitt förflutna. Min historia behöver inte vara stängd eller skriven i sten, utan kan med Guds hjälp betraktas ur ett annat perspektiv. Jesus vandrar bakom mig. Han som kommer, är också i min framtid. Den må vara oviss, men han möter mig även i den. Jesus går före mig.
Christoffer Abrahamsson
Jesus förändras inte i sin kärlek och nåd gentemot oss, han är alltid redo att förlåta och ge oss nya chanser. Och det finns inget som kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus som det står i Romarbrevet 8, för allt bär den och allt uthärdar den. Och han omsluter dig och håller dig i sin hand.
Men herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny, stor är din trofasthet
Klagovisorna 3:22-23
Vi har nyligen firat Jul, men Jesus han är inte längre kvar i krubban och inte heller på korset eller i graven. Han är uppstånden och han har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut.
Och jag är med er alla dagar till tidens slut
Matteusevangeliet 28:20
”Jag är med er alla dagar till tidens slut” är ett löfte han ger sina lärjungar och oss när han lämnar dem vid himmelsfärden.
Alla dagar!! Det innebär varenda dag som varit och varenda dag som kommer… Ni vet ju, det finns ju många olika slags dagar, det är vardagar och helgdagar, dagar av glädje och dagar av sorg. Dagar då allting liksom går som på räls men också dagar där ingenting blir såsom man tänkt sig.
Okej, jag ska erkänna en sak, det känns inte alltid som att Jesus är med mig, och han har inte heller lovat oss ett lätt och bekvämt liv. Men faktum är att Jesus är nära även när det inte känns så, både dig och bördan bär han.
Han är med dig i stormen och han är med dig när det är alldeles lugnt och stilla. Han är med dig när du känner frid men också när livets omständigheter reser sig mot dig och han säger:
Kom till mig, alla ni som är tyngda då fårav bördor; jag skall skänka er vila.
Matteusevangeliet 11:28
Han vill alltid vårt bästa och vill hjälpa oss att göra det bästa av våra liv, vilket innebär att vi kan vända oss till honom både när vi är tacksamma och glada och när vi är ledsna och frustrerade.
Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.
Första Petrusbrevet 5:7
Vi kan kasta alla våra bekymmer på honom för han är har omsorg om oss och något som jag tycker är väldigt skönt är att Jesus vet hur det är att vara människa.
Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
Johannesevangeliet 3:16
Att Jesus är densamme i evighet påminner oss om att vi har ett evigt hopp genom honom som är uppståndelsen och livet. Vårt liv på denna jord är bara tillfälligt och hans löften sträcker sig bortom detta liv, för hela vägen går han med oss.
Löftena kunna ej svika, nej de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har, himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna men den som tror skall finna löftena de står kvar
Lewi Pethrus
Hans ord och löften är pålitliga och hållbara, oavsett de förändringar och utmaningar vi möter i livet är han lika trofast år från år. Jag vet, det är inte alltid så lätt, men vi kan luta oss mot honom och ha tron på att han alltid håller sina löften.
Orden om att Jesus är densamme får påminna oss om att vår tro inte bygger på några tillfälliga trender eller idéer, vilket kan hjälpa oss att hålla fast vid vår tro när vi möter svårigheter i livet och känner tvivel.
När jag läser om vad som händer i världen är det väldigt lätt att tappa modet. Jag vill gärna vara optimistisk men märker allt för ofta att jag är pessimistisk. Visst, en del saker har blivit bättre under året medan annat blivit sämre. Men det vi får ta med oss, och det som är vårt hopp är att Jesus är densamme ifjol, i år och nästa år. Och alla Guds löften har Jesus stämplat med sitt ja!
Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom
Andra Korintherbrevet 1:20
Kanske tycker du att denna text varit lite väl jag-fixerad, men jag tänker att det är viktigt att emellanåt reflektera över sitt liv. Samtidigt är jag ganska trött på den jag-fixering som är i samhället. Min bön och längtan inför det nya året är att vi tillsammans ska öppna våra hjärtan för kärleken och förlåtelsens kraft och tillsammans sträva efter att göra skillnad i världen runt omkring oss. Och det får vi göra tillsammans med Jesus som är densamme igår, idag och i evighet.
Kanske är det så att han vill göra något nytt, i ditt och mitt liv under 2024? Och kom ihåg att han har gåvor till oss alla som han vill ge!
Något av det roligaste jag vet är att predika, vilket jag ska göra på söndag. Ska dela lite tankar om nyår, minnen och drömmar, nyårslöften och att vi människor ständigt förändras. Men Jesus han är densamme i går, i dag och i evighet. Och vad betyder det för oss?
Franciskus av Assisi lär ha sagt: ”Predika alltid evangelium och om nödvändigt, använd ord” och allt för ofta kanske vi förknippar predikandet med massa ord. Självklart ska evangeliet levas ut med jag tror också att ord är väldigt viktiga och Paulus skriver ju att tron kommer av predikan av Kristi ord.
Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord
Romarbrevet 10:17
När man får frågan: ”Vad är du bra på?” är det lätt hänt att man blir tyst och onödigt blygsam. Tänk om vi istället skulle våga säga vad vi är bra på och vad vi tycker är roligt att göra.
Något av det allra roligaste jag vet är att predika och dessutom är jag bra på det. Att predika är något som jag skulle vilja göra oftare än vad jag i nuläget gör. Så är du med i en församling eller vet någon församling som behöver en hobby predikant en söndag så får ni gärna tipsa om mig.
Det kan handla om en renodlad predikan utifrån kyrkoårets texter eller något annat ämne Det kan också vara ett lättsamt föredrag om att vägen blir till medans vi går, att livet är som en berg och dalbana eller ett tyngre föredrag om att resa sig och gå vidare när det fruktansvärda inträffat. Där jag delar min berättelse och mina erfarenheter av att bli utsatt för grova brott och hur jag sedan kunnat gå vidare i livet.
De närmaste dagarna kommer nog många av oss äta mängder chokladbitar, och i många svenska hem är den Röda Aladdinasken lika självklar som att se alle Anka klockan tre på Julafton…
…och den ständiga frågan är om man får lov att börja på undre lagret innan alla bitar på det övre lagret är uppätna. Personligen föredrar jag de ljusa chokladbitarna, vilket också många andra verkar göra för ofta är det de mörka bitarna med likörfyllning som är kvar.
Life is like a box of chocolate. You never know what your gonna get
Forrest Gump
Livet är som en chokladkartong, man vet aldrig vad man får. Precis som när man öppnar en chokladkartong och hittar olika sorters choklad kan livet bjuda på olika upplevelser och överraskningar.
Livet är oförutsägbart och kan överraska oss både positivt och negativt, ingen av oss kan helt förutse vad som kommer att hända och det är det som gör livet så spännande och utmanande.
Visst, vi kan lära oss att känna igen de olika chokladbitarna och därmed ha en en aning eller förvissning om hur de kommer att smaka. Vi kan också läsa om vad chokladbiten är fylld av eller lyssna till andra och skapa oss en uppfattning utifrån det.
Men det finns en väsentlig skillnad mellan en chokladkartong och livet. I det verkliga livet kan man inte hoppa över de mörka bitarna och bara ta det goda, precis som en påse godis kan livet vara fyllt med både söta och sura stunder.
Två personer satt en dag på en parkbänk och samtalade om livet, då den ene sa: ”livet är som en påse skit, men orkar man gräva runt lite så hittar man en och annan karamell”. Då svarade den andra personen: ”nä det tycker inte jag. Jag tycker att livet är som en påse karameller och en och annan smakar skit”
”Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu men det blir ljusare igen…” är en textrad som vi nog alla känner till. Och visst är det mysigt att så här års få tända adventsljus och se hur mörkret viker undan.
Samtidigt ska vi komma ihåg att det finns människor som rent bokstavligt fortfarande befinner sig i november mörkret. Människor som på ett eller annat sätt mår dåligt på grund av trauman, motgångar eller sorg, och när livet känns mörkt och kallt är det verkligen inte alltid så lätt att se ljust på tillvaron…
…men där tror jag att vi var och en kan få vara ljus 🕯som sprider hopp, medmänsklighet och kärlek. Och man behöver verkligen inte vara ett ljushuvud för att vara ett ljus och kom ihåg att om du tänder ett ljus för någon annan så kommer det också att lysa upp din egen väg.
Om man öppnar dörren mellan ett ljust och ett mörkt rum är det inte mörkret som strömmar in i ljuset, det är det omvända som sker. Ljuset knäcker mörkret. Detta även om ljuset bara består av ett litet, försiktigt stearinljus.
Tomas Sjödin
Varenda en av oss vet ju att även det allra minsta stearinljuset driver undan mörkret. Visst, en vindpust kan släcka lågan men mörkret kan aldrig göra det!
Trots att mörkret är en förutsättning för ljusets lyskraft så förlorar ju mörkret alltid kampen mot ett tänt stearinljus!
Att vara ljus i en mörk värld handlar om att sprida ljus och värme, glädje och hopp till den som lever i mörkret och som tappat hoppet. Att vara stödjande och närvarande i andras liv och att visa medkänsla. Det kan också handla om att inspirera och påverka andra människor i positiv riktning.
Min önskan och bön är att mitt ljus ska reflektera det jag tror på, att det ska få reflektera vem jag tror på. Och jag tänker att det är ett stort och ärofyllt uppdrag att att få vara ett ljus som på något sätt sprider Guds stora kärlek ❤️
Urbans Tankar och Funderingar 