Månad: januari 2023

Du har säkert hört uttrycket Good Enough, vilket handlar om att man duger som man är och att allt man gör inte behöver vara perfekt. Att man helt enkelt ska släppa sina prestationskrav och inse att det man gör faktiskt är tillräckligt bra eller i alla fall bra nog.

Alla har vi nog någon gång brottats med tvivlet på vår egen förmåga och funderat på om vi verkligen håller måttet? Personligen har jag insett att jag ofta ställt för höga krav på mig själv, vilket även gjort att jag gång på gång blivit besviken på mig själv. Visst vi människor är otillräcklig, vi orkar, hinner och klarar inte allt, men ändå känner jag lite ambivalens för det där uttrycket Good Enough.

Det behöver kanske inte vara ett motsattsförhållande mellan att göra så gott man kan och att vilja göra saker bättre. Men när uttryck som ”jag duger som jag är’ och ”jag gör så gott jag kan” används som ett försvar, som en ursäkt för att slippa ta tag i saker är det ett problem. Vi behöver inse att det alltid finns saker i vårt liv, i vår personlighet att jobba med, för vi är liksom alltid ofärdiga.

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skall.

Tomas Tranströmer

Vi ska alltid göra vårt bästa, men samtidigt är det viktigt att prioritera mellan de förväntningar och krav som finns på oss (både våra egna och omgivningens) så att de blir hanterbara och hålls på en rimlig nivå. Men vi kan alltid utvecklas och reflektion över sin egen handling är grunden till det.

/ Urban

Varför bloggar jag? Ja det kan man verkligen fråga sig. Jag vet mycket väl att bloggande inte alls är lika populärt som det en gång var och att det finns andra plattformar som är betydligt mer inne…

…Men jag gillar att skriva och har ett behov av att få uttrycka mig i skrift. Många säger att de bloggar för sin egen skull, att de inte alls bryr sig om de har några läsare eller inte. Men det tror jag inte på, alla vill väl ha läsare som tar del av ens tankar och funderingar.

Samtidigt är bloggandet ett sätt att definiera mig själv och dessutom mår jag bra av att skriva av mig. Så på ett sätt kan man säga att jag bloggar lika mycket för min egen skull som för er som läser. Men det vore ju såklart tråkigt om ni läsare inte fanns.

Jag bloggar för att jag vill dela mina tankar och funderingar med andra och jag har nog alltid varit en person som reflekterar mycket. Dessutom tycker jag att det är spännande att se hur blogginläggen växer fram och tar form under tiden jag skriver dem.

Jag vill berätta, tycka och tänka och skriva texter som kan vara till nytta för andra, och jag vet att mina texter har varit till hjälp för andra. Men ändå tvivlar jag ganska ofta på att jag har något att säga:

Vad har lilla jag att komma med?

Är det verkligen någon som tycker att mina erfarenheter och lärdomar av livet är intressanta?

När dessa tankar kommer återvänder jag gång på gång till några rader av Tomas Sjödin.

Tro på din egen röst, att det är en poäng att just du skriver. Våga tro att just du har något att säga…

Tomas Sjödin

Jag vill tro att just jag har något att säga med mitt bloggande, att mina tankar och funderingar om livet och dess skiftande vägar ska få fungera som mat för själen, bränsle för tankarna och som en inspiration och hjälp på din livsvandring.

/ Urban

PS. Vem vet kanske blir det även vlogg & podd från min sida under detta år! DS.

Precis som för många andra är mobilen det första jag kollar på morgonen och det sista jag kollar innan lampan släcks. Jag scrollar igenom flödet på facebook och instagram, kollar vädret på några väder sajter, läser Aftonbladet och Expressen.

Tittar jag på tv börjar jag scrolla i mobilen så fort det blir reklam. Är jag med frun när hon ska handla kläder kan jag inte låta bli att ta fram mobilen under tiden hon är i prov hytten. När vi ska iväg nånstans och jag behöver vänta på att övriga familjemedlemmar ska bli klara passar jag på att scrolla litegrann i mobilen.

Faktum är att mobilen följer med mig överallt, till och med in på toaletten. Kanske är det så att mobilen klarat det som kvinnor inte lyckats få oss män att göra tidigare, nämligen att sitt kissa och vem vet jag kanske sitter på toa och skriver detta blogginlägg.

Närhelst en lucka uppstår så finns mobilen där och det finns alltid mer att upptäcka, det tar liksom aldrig slut, för de sociala medierna är oändliga och nyhetsuppdateringarna ständiga.

Hur många gånger jag plockar upp mobilen under en dag vet jag inte men med största sannolikhet är det betydligt fler gånger än vad jag tror.

Har dock ofta hävdat att scrollandet på mobilen varken påverkat mig eller min omgivning. Att jag efter en snabb titt i mobilen kunnat återvända till här och nu, men i ärlighetens namn är det nog inte sant. Att vara ständigt uppkopplad leder snarare till att vi blir mer splittrade.

Mitt nyårslöfte detta år blir därför att försöka minska mobil användandet, att sluta slö surfa utan att ha någon särskild avsikt, och det ska bli intressant att se vad som då händer i de där luckorna i tillvaron!

/ Urban