Varför bloggar jag?

Varför bloggar jag? Ja det kan man verkligen fråga sig. Jag vet mycket väl att bloggande inte alls är lika populärt som det en gång var och att det finns andra plattformar som är betydligt mer inne…

…Men jag gillar att skriva och har ett behov av att få uttrycka mig i skrift. Många säger att de bloggar för sin egen skull, att de inte alls bryr sig om de har några läsare eller inte. Men det tror jag inte på, alla vill väl ha läsare som tar del av ens tankar och funderingar.

Samtidigt är bloggandet ett sätt att definiera mig själv och dessutom mår jag bra av att skriva av mig. Så på ett sätt kan man säga att jag bloggar lika mycket för min egen skull som för er som läser. Men det vore ju såklart tråkigt om ni läsare inte fanns.

Jag bloggar för att jag vill dela mina tankar och funderingar med andra och jag har nog alltid varit en person som reflekterar mycket. Dessutom tycker jag att det är spännande att se hur blogginläggen växer fram och tar form under tiden jag skriver dem.

Jag vill berätta, tycka och tänka och skriva texter som kan vara till nytta för andra, och jag vet att mina texter har varit till hjälp för andra. Men ändå tvivlar jag ganska ofta på att jag har något att säga:

Vad har lilla jag att komma med?

Är det verkligen någon som tycker att mina erfarenheter och lärdomar av livet är intressanta?

När dessa tankar kommer återvänder jag gång på gång till några rader av Tomas Sjödin.

Tro på din egen röst, att det är en poäng att just du skriver. Våga tro att just du har något att säga…

Tomas Sjödin

Jag vill tro att just jag har något att säga med mitt bloggande, att mina tankar och funderingar om livet och dess skiftande vägar ska få fungera som mat för själen, bränsle för tankarna och som en inspiration och hjälp på din livsvandring.

/ Urban

PS. Vem vet kanske blir det även vlogg & podd från min sida under detta år! DS.