Urbans Tankar och Funderingar

I vårt vardagsrum har vi tre stycken prydnads bokstäver uppställda på en hylla som bildar ordet tro, flyttar man om dessa litegrann får man fram ordet rot, vilket jag tänker är en alldeles utmärkt beskrivning på trons funktion.

En rots funktion är att förankra trädet eller växten i marken och förutom att ge stadga har den som funktion att ge vatten och näring ur jorden.

Det är min kristna tro som förankrar mig i marken och förser mig med vatten och näring. Tron är liksom den punkt där mina erfarenheter av livet möter Gud, och på något sätt formar och definierar mig och mitt liv. Eller som Brian D.Mclaren så vackert beskriver det, tron ger livet en medelpunkt.

Tron ger livet en medelpunkt som gör att man kan få jämvikt gentemot livets alla krav, tillfällen och njutningar. Tron ger livet en referenspunkt så att livets beståndsdelar får rätt proportioner. Tron ger skäl att livet ska levas behagfullt och väl.

Brian D.Mclaren

Jag kan tycka att våra hjärnor fått ett alldeles för stort utrymme i dagens samhälle på hjärtats bekostnad. Men tron behöver ha sin rot i vårt innersta, för om den tappar kontakten med vårt inre så blir den hård. Samtidigt är det viktigt att vi inte bara försöker hålla fast i en tro som vi bär på, utan snarare är det av vikt att vi tar steg in i en relation till den Gud som bär oss.

/ Urban

Idag lever det ungefär 8 miljarder människor på jorden och majoriteten av dessa varken tycker eller tänker såsom jag, men ändå bedömer jag ofta andra människor och kulturer med mitt eget liv som måttstock.

Faktum är ju att vi ofta tänker och agerar utifrån vår lilla värld, och självklart är det ofrånkomligt att inte se sin egen kultur som central, men att värdera andra kulturer utifrån den referensramen, är det verkligen rätt? 🤔.

Vi människor påverkas av allt det vi fått med oss i livet från barnsben och vidare in i vuxenlivet. Och det är ju faktiskt så att våra invanda värderingar och ageranden påverkar vårt tyckande och tänkande, och styr mycket mer än vad vi kanske tror. Så när jag bedömer omvärlden gör jag det med mina västerländska nordiska ögon men också med frikyrkoglasögon. Och förutom det så påverkar det så klart att jag arbetar på förskola och är mer intresserad av mjuka frågor än teknik och ny innovation.

Vi människor är olika, och har olika stilar och intressen. Och vi har olika behov och mål här i livet och det finns skillnader mellan kön, och mellan individer från olika kulturer. Om vi förstår att vi människor är olika kan vi också få en bättre förståelse för att vi tycker och tänker olika.

Det vi behöver är att vara medvetna om hur vår konsumtion av kultur påverkar oss och förstår man det egna kulturella jaget i förhållande till andra kulturer så tror jag att man blir lite mindre etnocentrisk.

Att leva handlar alltså till stor del om att försöka förstå sig på både sitt eget inre och andra människor. Att försöka förstå vad det är som påverkar mig och gör att jag agerar på ett visst sätt, men också att försöka förstå vad det är som gör att andra agerar och reagerar såsom de gör.

För att kunna förstå andras perspektiv behöver vi både vara nyfikna och reflekterande, vilket inte är detsamma som att förkasta sitt eget sätt att se på världen och sina egna normer och värderingar utan det handlar snarare om att försöka få en mer samlad bild av världen.

/ Urban

Ni som känner mig vet att jag älskar solnedgångar och den gångna veckan har jag befunnit mig i Naxos. Kväll efter kväll har jag precis som många andra tagit mig ut via en smal vågbrytare till den lilla ön där Porten till Naxos står.

Solnedgången härifrån är något av det allra vackraste man kan tänka sig. Visst fanns det dom som var lite högljudda men totalt sett kändes det väldigt andaktsfullt att se solnedgången tillsammans med människor från många olika länder.

Dag och natt är inte avsedda att vara tillsammans, och de har alltid kämpat och jagat varandra, men när de stannar och ler och rör vid varandra ett ögonblick,
de vackraste solnedgångarna är födda.

Fabrizio Caramagna

När solen gått ner fick den applåder innan folk långsamt gick in till Naxos igen. Personligen var jag inte alls beredd på applåderna, men tyckte det var väldigt fint.

Tänk om många fler skulle förstå att solnedgången är ett viktigt inslag och börja applådera! Vad skulle det få för effekt på mänskligheten?

Egentligen var det väl inte solen som fick applåderna utan den Gud som skapat solen ☀️ och en solnedgång kan verkligen få oss att stanna upp och tänka på allt det vackra som omger oss.

Det är inte lätt att förstå en solnedgång. Det har sina tider, sina mått, sina färger. Och eftersom det inte finns någon solnedgång, säger jag en, som är identisk med en annan, måste forskaren kunna urskilja detaljerna och isolera kärnan tills han kan säga att detta är en solnedgång, solnedgången.

Alessandro Baricco

/ Urban

Ps. Stort tack till Ann-Sofie Bergqvist som tipsade mig om detta solnedgångs ställe. Ds.

Den Gud som jag tror på är en Gud som talar, eller vad sägs om skapelseberättelsen i Första Moseboken där allting blir till genom hans ord, och i bibeln finns det flera berättelser där Gud talar till människor med en hörbar röst.

Okej, jag har väl aldrig hört Guds röst på samma sätt som jag hör människor runt omkring mig prata, och han har inte talat till mig med eldskrift på väggen, men jag tror ändå på en Gud som på något sätt talar till mig.

Min erfarenhet är att Gud kommunicerar med oss på en mängd olika sätt, genom vår längtan och våra känslor, genom drömmar och visioner. Som en tyst inre röst men också genom andra människor, händelser och omständigheter i livet. Personligen upplever jag ofta Guds röst i naturen.

För att kunna höra Gud tala behöver man leva sitt liv med ett öppet sinne, där man på något sätt gör sig mottaglig att höra hans röst. Men märkligt nog glömmer jag ibland bort att Gud faktiskt talar till oss genom Bibeln. Det ord som är levande och verksamt (Heb 4:12)

Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv.

2 Timotheosbrevet 3:16

Trots att bibeln skrevs för länge sedan av mängd olika författare vars liv var helt olika våra egna så ger den oss vishet, förståelse, utmaning och perspektiv idag. Men den är dock inte så lättbegriplig som vi önskar, vilket har en förklaring.

Jag antar att vårt problem här, liksom i många områden i livet, handlar om förväntningar. Vi är vana att människor skriver för oss. Tidningar och tidskrifter riktar in sig på en läsnivå för en åttondeklassare, vilket är lätt för oss alla. Läroböcker är vanligtvis skrivna inte bara av kunniga människor, men också av skickliga pedagoger som är uppmärksamma på våra inlärningsmetoder, uppmärksamhets omfång och preferenser beträffande format. Populär skönlitteratur (de böcker de flesta av oss läser, om vi överhuvudtaget läser) är skrivna för att vara populära, och det betyder enkla för oss, tillgängliga för oss. Vi antar, om bibeln på något sätt är inspirerad av den helige anden skulle vara så vänlig och hänsynsfull att på liknande sätt anpassa den uteslutande till oss. Det kan förefalla ganska rimligt… till en början. Men, tänk efter. Om bibeln hade skrivits för läsare på tvåtusentalet, hur skulle den ha framstått för de ursprungliga lyssnarna, eller lyssnare under 500-talet f.Kr. eller 700-talet e.Kr. eller 1300-talet e.Kr? Och om vi antar att jorden fortfarande snurrar då, hur skulle en stil och form med målgruppen primitiv demografisk kohort på 2000-talet upplevas av avancerade läsare på 2800-talet?

Brian D.Mclaren

/ Urban

Är på semester i Naxos med familjen och igår tillbringade vi några timmar på stranden, vilket resulterade i att min kropp blev alldeles knall röd.

Givetvis hade jag smort in mig, men tydligen inte tillräckligt bra, dessutom fläktade det så skönt vid havet att det inte kändes att temperaturen var strax under 30 grader, och att solen tog. Men det gjorde den 😮. Fick faktiskt en smärre chock när jag såg hur röd jag hade blivit!

Det lömska med att bränna sig är ju att man inte ser eller märker något förrän skadan är skedd. Fick smörja in mig med både Aloe Vera och After Sun för att på så sätt lindra, återfukta och svalka huden. Och det var inte så skönt att krypa ner i sängen, idag ska jag nog uppsöka skugga, eller i alla fall ha t-shirt på mig vid stranden.

Vad jag förstått är det viktigt för en bränd hy att få återhämtning, för att sedan vara redo igen och likadant tänker jag att det är med livet. Vi människor kan ju bli brända av flera olika saker i livet och det vi då behöver göra är att ge oss lite tid för återhämtning så att brännan kan lägga sig. Vi ska också komma ihåg att det inte behövs så mycket sol för att det brända ska göra sig påmint på nytt.

/ Urban

Finns det något mer rofyllt än att vara ute och och vandra ensam i skog och mark? På något sätt är det som att skogen fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta, och förutom naturupplevelser beror det nog på att när jag är ute och vandrar kan jag samtidigt rensa tankarna. Tystnaden och framåt rörelsen gör också att jag kan följa en tanke hela vägen utan att bli avbruten, vilket är väldigt befriande.

Tänker att vi människor är sociala varelser som är skapta för gemenskap och samvaro och nära relationer är viktigt för att vi ska må bra. Men vi behöver också stunder av ensamhet och egentid för återhämtning och reflektion.

Jag tror att det finns en sund och nödvändig ensamhet som vi behöver söka. En frivillig ensamhet där man på något sätt kan hinna ikapp sig själv.

Men tyvärr har många vuxna svårt för ensamhet och kanske är det så att vi måste lära den yngre generationen vikten av att ibland vara ensam. Till vardags arbetar jag på förskola och får ofta frågan av vårdnadshavare om deras barn lekt tillsammans med andra barn. Givetvis är det sociala samspelet viktigt men jag tänker också att det är viktigt och sunt att lära sig att leka själv.

Många barn har berövats förmågan till den goda ensamheten därför att de inte har en trygg bas. En viktig förutsättning för att kunna knyta an till en annan person är just förmågan att vara ensam… Det är denna trygga ensamhet som gör att man kommer i kontakt med sina innersta känslor och låter dem bli tydliga.

Owe Wikström

Ju mer man söker ensamheten, desto mer bekant blir man med sig själv och dessutom gör det att man känner sig mindre ensam.

Och när Michael Jeff Johnson sjunger: ”Farväl till ensamheten…” handlar det inte om att vi ständigt ska söka oss till umgänge och gemenskap, utan snarare om vetskapen att vi inte är ensamma i ensamheten, för Gud är där.

/ Urban

Jag tror att varje människa till viss del kan välja vem man vill vara. Visst, vi är födda med olika egenskaper och talanger, har olika arv och miljö och det händer ständigt saker i livet som påverkar och förändrar oss.

Vår identitet och personlighet formas under hela livet, eftersom den består av så många olika lager och hela tiden lever vi en slags ständig förändring.

Det kanske inte alltid syns och inte heller alltid att det märks. Men en sak är nog ganska säker att vi förändras varje dag som går. Men frågan är nog mer, hur vi förändras. Går det åt rätt håll, eller växer vi åt fel?

Jersusalem

Livet, det påverkar och förändras oss och personligen funderar jag rätt ofta på vem jag hade varit om jag inte hade upplevt de mörka perioderna i mitt liv. Om jag inte hade upplevt det som jag inte ens önskar min värsta fiende. Troligtvis en helt annan än den jag är idag, men samtidigt handlar ju livet till stor del om de långsiktiga och kortsiktiga valen vi dagligen gör.

Tror det är viktigt att vi emellanåt stannar upp och funderar på vem man är, vem man har blivit och vem man vill vara?

Det som vi är medvetna om kan vi ofta göra något åt. Det som vi inte är medvetna om gör alltid något med oss.

Gordon Johnsen

Ibland är vi medvetna om våra förändringar, men ibland sker de helt omedvetet. Därför behöver vi emellanåt ta ett steg utanför oss själva och fundera på vad vi vill förändra och vad vi vill behålla av de förändringar som skett?

Jag vill i alla fall fundera över vad jag kan lära mig av det som händer i livet. Vilka insikter som jag vill ta med mig och vilka konsekvenser de ska få i mitt liv. Vem vill jag vara och hur vill jag att andra ska uppfatta mig?

Sedan går det ju inte att bortse från vad andra tycker om en. Men om man går runt och funderar allt för mycket på vad andra tycker och tänker är risken stor att man vrider och vänder på sig så att man blir någon som man inte är.

Augustinus som levde på 300-400 talet säger att det är väldigt svårt att uppnå självkännedom för att vi bedrar oss hela tiden. Lurar oss, det vi måste ha är vänner. Vi måste hela tiden ha människor som vi kan spegla oss i. Våra vänner kan berätta för oss vilka vi är. De berättar i de flesta fall sanningen om oss

Joel Halldorf

Samtidigt är mötet med andra ett slags möte med dig själv och ett sätt att ta reda på allt det där som är du. Tänker att det är bra att då och då ta reda på vad omgivningen har för bild av en. Att man liksom tar reda på om den bild man har av sig själv stämmer med vad omgivningen tycker och tänker om en.

/ Urban 

Igår var jag i Tyresta nationalpark och vandrade, och precis som jag brukar göra sa jag hej till dom jag mötte i skogen.

Visst är det lite märkligt att vi hejar på varandra i skogen. För de flesta av oss, eller i alla fall jag är ju där för att slippa träffa folk. Men samtidigt är det ju ganska trevligt att säga hej till varandra när man möts i skogen.

Det är en liksom en oskriven regel som jag gillar att man ska titta lite sådär lagom på varandra och säga hej eller bara nicka. Precis som människor med båt gärna hälsar på varandra ute på sjön. Vilket också busschaufförer, lastbilsförare och motorcykel åkare gör. Tänker att det nog är en slags känsla av samhörighet och gemenskap som ligger bakom det.

Det som fick mig att skriva detta blogginlägg var dock den uteblivna responsen jag igår upplevde. Visst det var många som glatt hälsade tillbaka, framförallt tyskar och holländare, men majoriteten gjorde det inte. Ibland fick jag ett knappt hörbart hej tillbaka, en del ville inte möta mig med sin blick. Och en del stirrade rakt fram och låtsades som att man inte fanns.

Tycker det är märkligt att inte fler säger hej tillbaks. En del gick väl i andra tankar eller var mitt uppe i ett samtal. Men har man fått ögonkontakt och tydligt hört ett hej är det faktiskt lite ohyfsat att inte säga hej tillbaks.

Givetvis säger jag inte hej till alla jag möter på stan eller i mataffären, men jag tror faktiskt att fler hej skulle göra Sverige till en bättre plats!

/ Urban

Sitter framför brasan i Sannerud och tänker att jag behöver lite mer sol och värme i mitt liv, ska det verkligen vara så att man behöver tända en brasa mitt i sommaren?

Det var nog rätt länge sedan jag längtade så starkt efter sol och värme som jag gör just nu. Denna sommar har det verkligen varit svalt emellanåt, och när jag nu sitter och skriver detta har jag tydligen missat att regnet försvunnit och att solen nu skiner. Så det är nog bäst att gå ut en stund innan det blir mulet och regnigt igen.

Kommer osökt att tänka på N’Gangs gamla melodifestival låt: vill ha värme i våra kalla liv. Visst jag längtar efter värme, men mitt liv är ju inte kallt det är ju varmt 🤔 Det är bara sommaren som är lite kylig.

Faktum är att det svala vädret inte kan stänga ut den värme jag känner när jag får umgås med de jag älskar och vill tillbringa tid med. Den värmen är för mig både oumbärlig och svår att förklara.

Våra relationer med andra människor kan både vara varma, kyliga eller lite svala. Och min bön och längtan är att jag med mitt liv ska sprida ljus och värme.

Förutom naturupplevelser, gofika, de nära och kära som värmer mitt liv, tänker jag att det framförallt är Gud som värmer mig och mitt liv, och faktum är hans värme är långt mycket skönare än en brasas värme.

Guds värme är inte beroende av ett ex antal vedträn som är torra nog för att brinna. Guds värme har helt andra källor. Guds värme kommer inifrån honom. Han kanske mer skulle liknas vid en kärnreaktor. Men långt mycket bättre så klart. (Han har ju inga dåliga slaggprodukter som följd).

Pedher Skoog

/ Urban

Ps. Följ gärna min vän Pedher Skoogs blogg https://pedherskoog.com/ Ds.

Livet är som att cykla. För att hålla balansen så måste man fortsätta framåt.

Albert Einstein

Nuförtiden är det ganska sällan jag cyklar, men när jag blickar tillbaka på mitt liv är Albert Einsteins ord om att livet är som att cykla en alldeles utmärkt beskrivning på mitt liv.

För det mesta har det gått bra, men jag har också frontal krockat med ett träd, kört på ett rådjur, vaknat upp i ambulansen efter att ha krockat med en moped, blivit påkörd av bilist, slagit en volt över styret på tävlingscykeln och ett antal gånger kört omkull när det varit halt. Jag har fastnat med skosnörena i tramporna och kedjan har hoppat av ett antal gånger, för att inte tala om alla punkteringar.

Har du nån gång varit ute på en cykeltur och känt hur lätt det går, att du liksom bara far fram utan att knappt behöva ta i och trampa. Ända till det är dags att vända och åka hemåt igen, då tar det plötsligt emot och först då inser man varför det gick så lätt åt andra hållet.

När livet flyter på och det bekymmerslöst är det lätt att få för sig att livet alltid ska vara så, och trots att man är hjälpt av medvinden är man knappt medveten om att den finns. Istället för att inse den hjälp man får av medvinden är det lätt hänt att man istället ser flytet som ett resultatet av ens egna prestation.

Livet är både med- och motvind, och vilket håll det än blåser åt påverkar det vår cykeltur. När det är motvind behöver man ibland växla ner. Först en gång, sedan en till och i värsta fall till en ännu lättare växel. Det kommer inte att gå lika fort, men vi kommer att orka trampa.

Precis likadant är det med livet, när det känns tungt och jobbigt gäller det att växla ner, men märkligt nog gör många av oss precis tvärtom och lägger i en högre växel.

Vi måste acceptera att det tar emot och att vi måste växla ner. Men i backspegeln kan jag se att jag innan min utmattning gjorde precis tvärtom. Jag la i en högre växel och ansträngde mig hårdare och prioriterade inte vila och återhämtning.

/ Urban