Grace

Med start idag kommer jag publicera åtta bloggtexter utifrån olika U2 låtar som är och har varit betydelsefulla för mig

Som sista spår på U2:s album ”All That You Can’t Leave Behind” finns låten Grace. En lite annorlunda och melankolisk låt men med en text som är allt annat än melankolisk:

Grace, she takes the blame
She covers the shame
Removes the stain
It could be her name

Grace, it’s the name for a girl
It’s also a thought that changed the world
And when she walks on the street
You can hear the strings
Grace finds goodness in everything…

Inom kristendomen är ordet Nåd oerhört centralt, men hur ska man förklara nåden utan att förminska och begränsa dess innebörd?

Bono beskriver nåd som en vacker kvinna som skapar musik vart hon än går. En kvinna som rör sig bortom karma (she travels outside of karma) och tar på sig skulden, täcker skammen och tar bort fläcken av vår synd. Hon är helt enkelt den förkroppsligade motsägelsen till all karma, att få vad man förtjänar och istället för att nonchalera dig har hon tid att prata (She’s got the time to talk).

When she goes to work
You can hear her strings
Grace finds beauty
In everything.

Because Grace makes beauty
Out of ugly things

Denna kvinna finner och skapar skönhet vart hon än går. Hon gör skönhet av fula saker genom att reparera dessa, det vill säga återställa dig och mig till den relation vi är ämnade att ha med Gud.

Nåd är ingen belöning för att man uppfört sig väl och beror inte på våra egna ansträngningar. Vi är alla skitstövlar men Gud älskar oss ändå och vill ge oss förlåtelse och upprättelse. Chansen att gång på gång få börja om på nytt!

Vi kanske misstolkar nåden och tycker att det spelar väl ingen roll hur vi lever, vi får ju ändå ut samma lön i slutändan! Varför ska vi jobba hela dagen i vingården om vi ändå får samma lön som den som bara jobbat i en timme? Och varför ska vi stanna hemma och hjälpa pappa med gården om det ändå inte gör någon skillnad? Det har jag funderat på många gånger. Men jag tror faktiskt det gör skillnad, för nåden är en tanke som förändrar världen (Grace a thought that changed the world), frågan är bara om vi hör dess strängar?

Det är nog ingen slump att låten både börjar och slutar med gitarr toner. Till en början hör man bara ett lugnt gitarriff sedan tillkommer övriga instrument och Bono’s underbara röst. I slutet tynar sedan de övriga instrumenten bort och för ett kort ögonblick spelas samma toner igen. De toner som fortsätter på sin väg när allt annat har upphört. För i slutändan finns det bara nåd!

/ Urban