Det lilla ljus jag har

Så här i advent gläds jag åt alla ljus som tända upp och lyser i mörkret. För visst är det är det väl härligt att släcka ner belysningen och tända ett efter ett av ljusen i ljusstaken. Tänker att detta också kan fungera som en slags påminnelse om att vi var och en kan få vara ljus🕯som sprider hopp, medmänsklighet och kärlek.

Dessutom finns det många julsånger som handlar om att tända ljus, om att lysa upp mörkret som råder genom gemenskap och omtanke om varandra. Imorse kom jag att tänka på sången ”Det lilla ljus jag har…” och i detta blogginlägg tänkte jag dela några tankar utifrån den sångtexten.

Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart. Det lilla ljus jag har det ska få lysa klart, lysa klart, klart, klart,lysa klart.

Jag sätter det ej under skäppan, nej. Det ska få lysa klart. Jag sätter det ej under skäppan, nej. Det ska få lysa klart, lysa klart, klart, klart, lysa klart.

Frestaren vill det blåsa ut men det ska få lysa klart. Frestaren vill det blåsa ut men det ska få lysa klart, lysa klart, klart, klart, lysa klart.

Tänk dig ett kolsvart rum eller att du är ute i mörkret på en plats där ingen belysning finns. Plötsligt tänder någon ett litet stearinljus och vår blick dras automatiskt till ljuset, eller hur? Det lilla stearinljuset blir en skillnad mot mörkret, det kanske fortfarande känns mörkt men det lilla ljuset ger liv åt skuggorna och ger hopp om ett ännu större ljus.

Det behövs alltså inget stort ljus för att skingra mörkret som är närmast. Så även när du och jag tycker att vårt ljus inte räcker till så gör det ändå det. Visst det kanske inte lyser upp hela omgivningen men en liten del iallafall.

Jag vet mycket väl att mörkret kan komma smygandes inombords och att det kan vara svårt att rå på. Då kanske vårt lilla ljus kan hjälpa oss, och det kan också hjälpa nära och kära att komma vidare, ut ur mörkret.

Det finns säkerligen många olika tolkningar av vad texten betyder men jag tänker att om jag var ljuset som sattes under skäppan så är det som att jag skulle förminska mig själv, att jag helt enkelt inte lyser i min fulla potential. Det är inte meningen att vi ska dölja de vi är utan tanken är att vi ska lysa klart, och vi ska inte heller låta andra människors åsikter släcka vårt ljus. Tänker att orden ”frestaren ville blåsa ut, men det ska få lysa klart” är en viktig påminnelse om det. Om vi kan bortse från de människor som försöker blåsa ut vår livslåga kommer livet bli lättare att leva, men det är inte så lätt att göra det.

/ Urban