Under årens lopp har jag tyvärr ofta haft ett svart-vitt tänkande, där händelser, saker och ting delats in i ytterligheter. Antingen roligt eller tråkigt, bra eller dåligt, fantastiskt eller fruktansvärt, rätt eller fel. Antingen det ena eller det andra, sällan någonstans där mittemellan. Det har liksom inte funnits plats för gråskalor där något exempelvis skulle varit lite bra eller lite dåligt.
Visst kan det svart-vita tänkandet ibland ses som lite charmigt och komiskt och att jag håller på svartvitt (Örebro SK) i fotboll är ju rätt passande. En klubb vars prestationer i alla fall jag bedömer som antingen väldigt bra eller rent utsagt urusla.
Visst det varit smidigt att kategorisera livet på detta sätt, men faktum är att det inte behöver vara antingen det ena eller det andra. Det behöver finnas utrymme för lite nyansera, för livet är komplext.
Mitt svartvita tänkande har ofta inneburit att så länge saker och ting gått som planerat har allt varit på topp, men när det inte går såsom jag vill har tankarna blivit väldigt negativa. Dessutom gör tankesättet att man lätt värderar hur bra eller dålig man är som människa. Värderingar som enbart är åsikter och inte fakta!
Man skulle kunna säga att mitt svartvita tänkande gjort att jag sett lite onyanserat på livet och att det förvanskat verkligheten.
De senaste åren har jag till stor del kommit ifrån de kategoriska påståendena och idag är jag övertygad om att det bästa sättet att hantera livet är att kunna tänka i två banor samtidigt. Det vill säga att kunna se både det negativa och positiva samtidigt.
Dessutom har jag insett att livet sällan vare sig är fullkomligt hopplöst eller alltigenom underbart. För det mesta är nog livet någonstans mittemellan dessa ytterligheter. Det innebär också att jag sällan är det ena eller det andra helt och hållet. Varken du eller jag är värdelösa, misslyckade eller korkade även om det ibland kan kännas så.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 