Månad: april 2023

Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani? Vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Matteusevangeliet 27:46

Kan förstå att det kan låta lite märkligt, men det finns nog inga ord som gett mig mer tröst än dessa. Dessa ord har hjälpt mig i ångest, i förtvivlan, i maktlöshet och när jag känt mig ensam och övergiven. Jag tror nämligen att en av de viktigaste sakerna som händer på korset är när Jesus ropar: Varför har du övergivit mig? Också den frågan bar han på korset.

Min dragningskraft till dessa ord började när en vän för ett antal år sedan sa: ”Det är inte konstigt att du känner dig övergiven av Gud. Jesus kände sig ju övergiven när han hängde på korset och han var ju Guds son. Men du är ju inte ens en halvgud, du är ju en helt vanlig människa som får känna sig övergiven och besviken. Det är naturligt men Gud överger aldrig dig”.

Om någon vet hur det känns att vara övergiven så är det Jesus. Trots att han var Guds son och visste vad som skulle hända kände han sig övergiven där på korset. Att han ropade orden ”Min Gud, Min Gud varför har du övergivit mig?” med hög röst var nog för att de skulle etsa sig fast hos alla förtvivlade, alla övergivna, hos alla oss som känner maktlöshet och saknar hopp.

Orden innebär att jag får tro på någon som vet precis hur jag har det och det oavsett vad jag upplever i livet. Han blev ett med mänskligheten för att dela våra livsvillkor, vår utsatthet, vårt rop i mörkret: Var är du Gud? Varför griper du inte in? Varför har du övergivit oss?

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro.

Psaltaren 22: 1-3

Orden Jesus ropade på korset är hämtade från Davids psalm 22. Tänk om han istället hade citerat ord från den nästföljande psalmen: ”Om jag än vandrar i dödskuggans dal fruktar jag inget ont, ty du är med mig! Din käpp och stav de tröstar mig!” Vilken otrolig skillnad det hade varit!

Jag är väldigt glad och tacksam över att Jesus valde psalm 22. Han klarade helt enkelt inte av att utropa orden från psalm 23, för han kände sig så övergiven och förtvivlad där han hängde på korset. Detta innebär att jag inte heller behöver klara av det! 

/ Urban

Jag vet inte hur det är för dig, om du någon gång blivit missförstådd eller själv missförstått någon? Om du någon gång känt att du pratar förbi andra eller att den du pratar med inte förstår vad du försöker säga?

Mig har det hänt flera gånger att jag tyckt att jag varit väldigt tydlig i min kommunikation men att det visat sig att mottagaren fått en helt annan uppfattning om vad jag ville säga.

Och givetvis har jag då och då missförstått andra människor. Eller misstolkat kanske är ett bättre ord. För ofta handlar det ju om vilken tolkning vi gör av det som sägs. Jag brukar ofta få höra att jag är en bra lyssnare men ärligt talat så brukar jag ibland anta vad den andre menar, vilket gör att jag ligger steget före, drar förhastade slutsatser och misstolkar det som personen vill ha sagt.

Jag tror att vi lätt kan missförstå andra genom en enda mening eller kanske rentav genom ett enda litet ord som vi misstolkar. Samtidigt ska vi komma ihåg att mycket av våra tolkningar kommer från andra källor än just språket. Kroppsspråk, ansiktsuttryck, tonfall och sammanhang bidrar till vad som sägs och vad som kommer att förstås eller missförstås.

Man skulle nog kunna säga att vi hela tiden förlitar oss på vaga och lite oklara beteenden när vi kommunicerar med varandra. Vilket visar att samspel och kommunikation med andra inte är så enkelt som vi ibland tänker oss, Och vad vi än väljer att göra så kommer människor aldrig se vår tanke lika tydligt som den är i vårt eget huvud, även om vi försöker förklara.

Men vem är egentligen ansvarig för de kommunikations missar som uppstår? Han eller hon som missförstår eller är det personen som blir missförstådd? 🤔

/ Urban

Hur är det för dig? Har du lätt för att vara ensam och att hitta på saker på egen hand, eller behöver du människor runt omkring dig? Av nån märklig anledning har det nästan blivit tabubelagt att hitta på saker på egen hand med sig själv som enda sällskap. Men jag tror att det är viktigt att kunna trivas i sitt eget sällskap.

Visst det sägs ofta att vi är skapta för gemenskap och att vi blir till i mötet med andra. Men om vi inte tar oss tid att umgås med oss själva hur ska vi då kunna umgås med andra. Om vi inte tar oss tid att lära oss att leva i takt med oss själv och vårt inre, hur ska vi då kunna göra det med någon annan?

Förstå mig rätt, jag uppskattar verkligen att umgås med människor men ibland behöver jag vara just själv, och jag trivs alldeles utmärkt i mitt eget sällskap och tycker att det är helt okej att göra saker på egen hand. Eller rättare sagt så har jag nog ett stort behov av att få vara ensam ibland.

Jag har åkt till Köpenhamn och gått på U2 konsert ensam, inmundigat fika på caféer och burgare på ett flertal burgarhak, och jag trivs alldeles utmärkt med att ge mig ut i skogen och vandra alldeles ensam.

Du kanske tycker att jag verkar osocial, men så är inte fallet, men jag är nog både introvert och extrovert på samma gång. Och för att kunna vara social måste man ju ibland också vara osocial. Vilket även Jesus var på sin tid då han sökte sig till en enligt plats, en öde trakt eller gick upp på ett berg för att vara ensam.

För att vi ska orka och vilja vara ensamma och hitta på saker på egen hand behöver vi tycka om oss själva. För det är nog så att det är först när vi värdesätter oss själva som vi kan trivas i vårt eget sällskap. Det är också viktigt att förstå att livet både rymmer härliga och jobbiga känslor och att de är först när vi ger plats för alla våra känslor som vi blir hela och äkta som människor. Och trivs man då inte med sig själv, så kan den där ensamheten bli outhärdlig.

/ Urban

Efter en tid av mörker och korta dagar kommer nu våren med sina sköna värmande solstrålar och tinar upp både oss människor och vår frusna värld. Det är verkligen härligt med solljuset, men har ni också märkt att fönstren plötsligt blivit smutsigare när vårsolen kommit, det verkar nästan som att ljuset bestämt sig för att falla på varenda litet dammkorn som finns i vårt hem. Allt syns!

Solstrålarna är inte bara värme, ljus och D-vitamin — de är också moraliserande pekfingrar. Genom glasrutorna tränger de in och pekar ut varje minsta dammkorn i varje minsta hörn. Arbetsbördan blir med andra ord tyngre. Det tycks som att ytorna aldrig blir rena, hur mycket jag än torkar, dammar, gnuggar och gnyr.   

Städaren Robert Jansson

I och för sig vet jag mycket väl att smutsen och dammet även fanns där tidigare, men i mörkret syns det inte så bra. I mörkret kan dammet och smutsen döljas men i solljuset kommer det fram inför ögonen på oss. Och kanske har du precis som jag betraktat och fascinerats över dammpartiklar som dansar omkring i solljuset, samtidigt som vi tycker att damm är fult och bara ställer till med en massa besvär.

Tänker att det även i våra egna liv finns dammråttor och fönster smuts som vi försöker dölja, både för oss själva och vår omgivning. Men bibeln uppmanar oss att vi ska leva i ljuset, att vi ska gå till Jesus med all den smuts vi samlat på oss. Med alla de dammråttor vi går och bär på och inför honom kan vi vara öppna med allt.

Och kanske är det så att vi ibland försöker hålla oss borta från Guds ljus för att på så sätt slippa se vårt eget damm 🤔.

/ Urban