Hur är det för dig? Har du lätt för att vara ensam och att hitta på saker på egen hand, eller behöver du människor runt omkring dig? Av nån märklig anledning har det nästan blivit tabubelagt att hitta på saker på egen hand med sig själv som enda sällskap. Men jag tror att det är viktigt att kunna trivas i sitt eget sällskap.
Visst det sägs ofta att vi är skapta för gemenskap och att vi blir till i mötet med andra. Men om vi inte tar oss tid att umgås med oss själva hur ska vi då kunna umgås med andra. Om vi inte tar oss tid att lära oss att leva i takt med oss själv och vårt inre, hur ska vi då kunna göra det med någon annan?
Förstå mig rätt, jag uppskattar verkligen att umgås med människor men ibland behöver jag vara just själv, och jag trivs alldeles utmärkt i mitt eget sällskap och tycker att det är helt okej att göra saker på egen hand. Eller rättare sagt så har jag nog ett stort behov av att få vara ensam ibland.
Jag har åkt till Köpenhamn och gått på U2 konsert ensam, inmundigat fika på caféer och burgare på ett flertal burgarhak, och jag trivs alldeles utmärkt med att ge mig ut i skogen och vandra alldeles ensam.
Du kanske tycker att jag verkar osocial, men så är inte fallet, men jag är nog både introvert och extrovert på samma gång. Och för att kunna vara social måste man ju ibland också vara osocial. Vilket även Jesus var på sin tid då han sökte sig till en enligt plats, en öde trakt eller gick upp på ett berg för att vara ensam.
För att vi ska orka och vilja vara ensamma och hitta på saker på egen hand behöver vi tycka om oss själva. För det är nog så att det är först när vi värdesätter oss själva som vi kan trivas i vårt eget sällskap. Det är också viktigt att förstå att livet både rymmer härliga och jobbiga känslor och att de är först när vi ger plats för alla våra känslor som vi blir hela och äkta som människor. Och trivs man då inte med sig själv, så kan den där ensamheten bli outhärdlig.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 