Gud en stegräknare

Ni som känner mig vet mycket väl att jag är en stegräknarnörd som älskar att promenera, och har jag av nån anledning glömt sätta på mig min smartwatch så känns det så himla onödigt att ha ta tagit de där stegen. För de finns ju liksom inte registrerade någonstans, förutom att Gud sett dom!

Idag ställde min vän Pedher Skoog frågan på sin blogg om Gud är den första stegräknaren i världshistorien? Och så är det nog och dessutom har han ju full koll på allas våra steg.

Han vakar över allt som människor gör och ser varje steg hon tar.

Job 34:21

Visst är det intressant att tänka sig Gud som en stegräknare som har full koll på våra steg. Oavsett om vi vandrar i dödsskuggans dal eller i en skog med vitsippor följer han oss med sin blick, och han blir aldrig upptagen av att se något så att han inte ser något annat.

Gud ser allt, även de felsteg som vi inte är så stolta över. Men han dömer oss inte utan hans blick är full av nåd och kärlek. Tänker också att det är en trygghet att att han ser allt för då vet han om det onda som sker och rättvisan kan segra en dag.

Människans steg styrs av Herren. Vad vet hon själv om sin väg?

Ordspråksboken 29:24

Om nu Gud ser alla våra steg och har överblicken över den väg som finns framåt så är det bästa för oss att låta han leda oss steg för steg. Vi människor avgör vilka steg vi ska ta utifrån våra tankar, känslor och tidigare erfarenheter och det behöver absolut leda oss fel. Men om vi söker Guds ledning tror jag att han på något sätt visar oss vilket steg som är rätt. Även om det inte alltid är så lätt att veta på vilket sätt han kommunicerar det till oss.

Följ gärna Pedhers blogg på: https://pedherskoog.com/

/ Urban

Församlingen är som en kladdkaka

En kladdkaka består inte av en enda ingrediens utan av många. Om mjölet säger: ”Jag tillhör inte kladdkakan, för jag är inte som kakao” så hör den ända likafullt till kladdkakan. Och om ägget säger: ”Jag tillhör inte kladdkakan, för jag är bara ett ägg, och inte som socker” så hör det ändå likafullt till kladdkakan. Tänk om hela kladdkakan bestod av mjöl, hur skulle den då smaka? 🤔 Och tänk om kladdkakan bara bestod av två ägg, hur skulle den då se ut? Men Gud skapade inte kladdkakan på det sättet. Nej, i en kladdkaka behövs flera olika ingredienser och Gud har valt ut precis hur mycket av varje ingrediens han vill ha i. Hur skulle en kladdkaka smaka om den bara bestod utav en enda del? Därför består kladdkakan av många delar, men det är ändå bara en enda kladdkaka!

Precis som ingredienserna i en kladdkaka är vi människor olika. Vi ser olika ut och har olika intressen, talanger och gåvor. Vissa typer av oss finns det många av, andra förre. Och precis som alla ingredienser behövs för att det ska bli en riktigt god kladdkaka tänker jag att det är med kyrkan, församlingen.

Precis som de olika ingredienserna i kladdkakan kompletterar varandra har vi i församlingen olika uppgifter och gåvor som vi får använda för att tjäna Gud, varandra och andra.

/ Urban

Ps. Texten om kladdkakan är en omskrivning av Första Korinthierbrevet 12:14-20 Ds

Att vara människa

Läste nånstans att människan både har tjock och tunn hud och är allvarlig och munter på samma gång, och precis så tror jag det är. Att vara människa är att ha både en yta och ett djup inom sig. 

Vi människor kan både vara allvarliga och barnsliga, både vara lata och ta ansvar. Varje människa vi möter har känslor: sorg, glädje, rädsla och allt det andra och vi behöver ha det i åtanke för att kunna förstå oss på andra och oss själva.

Det sägs att det enda man med säkerhet kan veta om livet är att man föds, lever och dör. Men jag vill påstå att det andra man med säkerhet kan säga är att vi är tänkande och kännande varelser och att det därmed inte är helt enkelt att vara människa. Ibland är det riktigt tungt att vara människa.

Visst kan man tycka att det är allvarligt och ansvarsfullt att vara människa, men samtidigt är det både humoristiskt och roligt att leva. Till och med när mitt liv varit mörkt och besvärligt, och tårarna runnit nerför mina kinder och jag gjort allt i min makt för att inte braka ihop totalt så har ibland ett leende eller ett skratt plötsligt bara kommit. För mitt i mörkret kan en påminnelse om någonting personligt få oss att le eller skratta.

Att känna oro, sorg och förtvivlan ses märkligt nog alltmer som en avvikelse från, snarare än som en del av vad det innebär att vara människa. Men det är ju mänskligt att ibland känna sig stor och stark och ibland liten och ynklig. Och ju mer vi accepterar att vara mänskliga, desto mer kan vi omfamna alla känslor och se dem som mänskliga upplevelser och erfarenheter. Vilket såklart både kan vara roligt och besvärligt.

Någon är lycklig någon är ung
Någon är gammal någon är kung
Känsliga fingrar söker känsliga svar
Utan att veta är kärleken klar

Ja en människa en människa ja
Ja en människa ja en människa ja
Av kött och blod
Av kött och blod

Någon är halv någon är hel
Nå’n tror sig alltid ha rätt nå’n bekänner sina fel
Någon längtar längtar sig bort
Där det finns kärlek har människan sitt hopp

Ja en människa en människa ja
Ja en människa ja en människa ja
Av kött och blod
Av kött och blod

Nå’n va perfekt tills man en vacker dag
Såg rynkorna komma aha det var en människa
Någon är vacker någon är vackrare
Någon är jag någon är du

Ja en människa en människa ja
Ja en människa ja en människa ja
Av kött och blod
Av kött och blod
Av kött och blod

Freda

/ Urban

Guds hand

Igår var jag i Eskilstuna och tittade på skulpturen Guds hand. Min tanke är att den föreställer en naken man med blicken riktad uppåt mot himlen i ett slags försök att få kontakt med den Gud som tycks vara osynlig. Men mannens blick gör att han inte märker att han faktiskt står i Guds hand.

En naken yngling balanserar på den stora handens tumme och pekfinger. Han tittar uppåt och kroppen är spänd med vitt utspärrade fingrar och gestikulerande armar som symboliserar ängslan och villrådighet medan handen representerar Guds trygghet

Wikipedia

Har ingen aning om vilken tanke skulptören Carl Milles hade när han gjorde skulpturen, men när jag läser om honom verkar han ha varit intresserad av astronomi och att han tänkte sig Gud som en okänd och avlägsen skapande makt högt uppe i det blå. 

Visst man kan tolka det som att mannens uppmärksamhet är riktad mot någon i himlen som han för ett samtal med. Men jag tror att vi ibland söker efter Gud långt borta och inte märker att han finns där alldeles nära oss. För faktum är ju att han bara är en suck bort. En andning, en osorterad tanke eller bön bort.

När det känns som att vi balanserar mellan hopp och förtvivlan, kan det lätt bli så att vi glömmer bort att vi får stå i Guds starka hand.

Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.

Jesaja 41:10

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Psaltaren 139:5

Jag tror att vad som än händer så vill Gud ta hand om oss och hålla oss i sin hand. Och jag tror att Guds hjälpande hand har burit mig när livet var som mörkast och att hans osynliga händer smekt min kind och torkat mina tårar. Att han som håller hela världen i sin hand också håller lilla mig i sin hand.

/ Urban