Guds hand

Igår var jag i Eskilstuna och tittade på skulpturen Guds hand. Min tanke är att den föreställer en naken man med blicken riktad uppåt mot himlen i ett slags försök att få kontakt med den Gud som tycks vara osynlig. Men mannens blick gör att han inte märker att han faktiskt står i Guds hand.

En naken yngling balanserar på den stora handens tumme och pekfinger. Han tittar uppåt och kroppen är spänd med vitt utspärrade fingrar och gestikulerande armar som symboliserar ängslan och villrådighet medan handen representerar Guds trygghet

Wikipedia

Har ingen aning om vilken tanke skulptören Carl Milles hade när han gjorde skulpturen, men när jag läser om honom verkar han ha varit intresserad av astronomi och att han tänkte sig Gud som en okänd och avlägsen skapande makt högt uppe i det blå. 

Visst man kan tolka det som att mannens uppmärksamhet är riktad mot någon i himlen som han för ett samtal med. Men jag tror att vi ibland söker efter Gud långt borta och inte märker att han finns där alldeles nära oss. För faktum är ju att han bara är en suck bort. En andning, en osorterad tanke eller bön bort.

När det känns som att vi balanserar mellan hopp och förtvivlan, kan det lätt bli så att vi glömmer bort att vi får stå i Guds starka hand.

Var inte rädd, jag är med dig. Ängslas inte, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig, stöder och räddar dig med min hand.

Jesaja 41:10

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Psaltaren 139:5

Jag tror att vad som än händer så vill Gud ta hand om oss och hålla oss i sin hand. Och jag tror att Guds hjälpande hand har burit mig när livet var som mörkast och att hans osynliga händer smekt min kind och torkat mina tårar. Att han som håller hela världen i sin hand också håller lilla mig i sin hand.

/ Urban