För mig är meningsfullhet viktigare än lycka

Jag tror att lycka och mening ofta går omlott i livet, eftersom man ofta blir lycklig av att fylla sitt liv med mening…

…men för mig är meningsfullhet betydligt viktigare än lycka. Att känna att det jag gör är meningsfullt är för mig en bättre grund att bygga min tillvaro på än det flyktiga tillståndet av lycka. Och måste man verkligen vara glad och lycklig hela tiden?

Å andra sidan kan man ju fundera på vad lycka är? Är lycka är den där intensiva känslan av eufori som jag i fredags fick av de japanska körsbärsträden i Kungsan och en rockkonsert mer Carola, eller handlar lycka om en mer långsiktig upplevelse av att livet är värt att leva.

Det finns mängder av händelser i mitt liv som varit allt annat än lyckliga men som fått vara meningsfulla för mig, och jag tror att om man fokuserar på mening istället för lycka så klarar man sig bättre igenom de där tuffa och jobbiga perioderna i livet. Samtidigt vill jag poängtera att jag absolut inte tror att allt som sker i livet har en mening, det finns mycket som händer som är helt meningslöst.

Läste nånstans att jakten på lycka är något som gör oss missnöjda med nuet och att meningsfullhet mer är att göra saker som uttrycker och återspeglar en själv, i synnerhet att göra goda saker för andra.

Att göra saker för att tillfredsställa sina egna själviska behov kan göra oss lyckliga för stunden, men att använda sin talang, sina gåvor, sitt engagemang för syften som är större än oss själva ökar definitivt känslan av meningsfullhet.

Tror dock att vi ibland i vår strävan efter ett meningsfullt liv feltolkar begreppet mening med tillfredsställelse. De är inte alltid sammankopplade, men visst det kan vara en stor tillfredsställelse att få betyda något för någon annan.

/ Urban