Att finna vår egen ton och melodi

Jag tänker att tacksamhet och lovsång är en del av människans DNA, att vi liksom är skapta för att tacka. Och jag tror inte vi människor är ensamma i denna lovsång, för om vi tiger kommer stenarna att ropa.

Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud i sin glädje för alla de underverk de hade sett: ”Välsignad är han som kommer konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden”. Några fariséer i folkmassan sade då till honom: Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta. Han svarade: Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.

Lukasevangeliet 19:37-40

Det Jesus syftar på är att hela skapelsen tackar sin skapare och visst är det så att vi kan höra hur skapelsen lovsjunger sin skapare: vatten som porlar, vindens sus i trädtopparna och fåglarna som kvittrar.

Lovsång är inte en musikstil utan handlar snarare om riktning och ens inställning till livet, och jag tänker tacksamheten till stor del handlar om relation. För att tacket ska bli möjligt behövs ett jag och ett du.

Att låta ens liv bli till en lovsång handlar om att leva i tacksamhet, att sträva efter att leva i harmoni med de människor man har omkring sig. Att sprida kärlek och glädje, hjälpa och tjäna andra och att leva i överensstämmelse med sina djupaste övertygelser och värderingar. När vårt liv reflekterar vår tro blir det en lovsång till Gud.

Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.

Kolosserbrevet 3:16-17

Jag tror att vi alla behöver finna vår egen ton, vår egen melodi som vi vill tacka med. Självklart är det inte fel att ta del av andras uttryckssätt, vi ska ju lära och vägleda varandra. Men jag tror det finns en risk att vi inte finner vår egen sång, vår egen melodi, vår eget sätt att visa tacksamhet på om vi ständigt matas med andras toner och melodier.

/ Urban

Ett svar till “”

Lämna ett svar till Anna Öjebrandt Avbryt svar