Varför är det så svårt att berätta att man mår dåligt?

För tre år sedan drabbades jag av utmattningssyndrom. Det var som att ställas inför en vägg som jag under lång tid hade försökt ignorera, men när väggen till slut tog emot var kraschen oundviklig. Kollegor hade frågat hur jag mådde och påpekat att jag inte pratade och skrattade lika mycket som tidigare, men då svarade jag snabbt att allt var bra, trots att det inte alls var det.

När jag satt och byggde lego med barnen på förskolan kunde jag känna att tårarna var på väg och att jag behövde gå på toaletten för att samla mig. Och när jag var ute och gick på rasten kände jag ångest över att behöva gå tillbaka till jobbet.

Jag visste att jag borde vara ärlig och säga som det var, men valde att hålla tyst. Trots att jag av erfarenhet visste att det bästa vore att berätta, intalade jag mig själv att det snart skulle bli bättre.

Jag brukar uppmuntra andra att vara öppna med hur de mår, men är samtidigt fullt medveten om hur svårt det kan vara att lägga korten på bordet. och i mitt eget liv är det uppenbart att jag inte hade dragit lärdom av mina tidigare erfarenheter av att hålla tyst om hur jag egentligen mådde.

Men varför är det så svårt att berätta att man mår dåligt?

Tänker att det finns flera orsaker till detta. I ett samhälle där det ses som fullt normalt att vara stressad och ha en fulltecknad almanacka, kan det nog vara så att vi människor inte inser att vårt levende är ett problem och att vi rentav förminskar vår psykiska ohälsa. Många känner sig också pressade att upprätthålla en fasad av att allt är bra.

Det finns också en rädsla för att bli missförstådd, att andra inte ska förstå ens psykiska tillstånd och att sätta ord på sitt inre kaos är inte alltid så lätt. Någon beskrev det som att försöka förklara en storm för någon som inte ens varit i regn, vilket jag tycker är en bra beskrivning.

För många handlar det nog också om att skydda andra från sitt mörker, att man inte vill tynga sina nära och kära med sina problem. Andra har ju tillräckligt med sina egna problem och därför undviker man att prata om sitt eget mående.

/ Urban