Det sägs att ordet lagom är typiskt svenskt (inte för mycket, inte för lite utan lagom) och det nog är omöjligt att hitta en exakt täckande översättning för ordet på andra språk. Men när det kommer till problem och bekymmer hanterar vi nog inte dessa i en lagom dos, trots att vi är svenskar.
För om jag går till mig själv så har jag tyvärr en tendens att endera älta problemen om och om igen eller försöka ignorera och förtränga dem i hopp om att de kommer försvinna med tiden. Detta trots att jag innerst inne vet att båda strategierna är dåliga.
Att förtränga och försöka tysta ned sådant vi går och bär på är som att försöka hålla en uppblåst badboll under vattnet och när man tänker för mycket kan man ibland skapa problem som inte fanns från början. Dessutom tänker jag att problem och bekymmer ofta är som små barn, ju mer vi pysslar om dem desto bättre trivs de.
Ibland är det nog så att ju mer vi pratar om ett problem desto större blir det. Detta gäller för all del personliga problem men framförallt problem och bekymmer som rör många människor. Självklart ska vi belysa problem, diskutera och vrida och vända på dem. Men problemet är att vi ofta gör det om och om igen, utan att komma fram till en lösning, vilket istället lätt leder fram till irritation, skvaller och en felaktig proportion av problemet. Givetvis ska vi identifiera och sätta ord på ett problem, men jag tror vi behöver göra det i lagom dos, varken för mycket eller för lite.
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 