Att erfara Gud

Ibland är det nog så att vi tvekar och anser att våra erfarenheter av Gud inte är något att nämna. Att det vi fått erfara av Gud inte är så märkvärdigt och att vår tro till stor del bygger på andras erfarenheter.

Tänker att vi alla på något sätt förhåller oss till Gud och gör erfarenheter, även om vissa menar att deras erfarenheter endast är att inte erfara, vilket troligen beror på jämförelsens förbannelse och oförmågan att förstå att det är Gud man erfar. Alla har vi olika personligheter och kopplingar mellan ande, kropp och själ, vilket också innebär att vi har olika sätt att erfara Gud på.

Det sägs att en tro för hela livet behöver erfarenheter av Gud och jag tror att det skulle vara till välsignelse om vi delade våra erfarenheter med varandra. Det skulle innebära många olika berättelser men ändå skulle vi nog på något sätt kunna känna igen oss i dem.

Anledningen till att jag tror på Gud är att jag fått erfara honom och visst jag kan förstå att det kan låta lite flummigt. Men jag ska i detta blogginlägg försöka förklara.

För mig är gudstjänsten en viktig tillgång för att erfara Gud. Genom sång och musik, bön, bibelläsning och predikan kan jag både uppleva Gud och få alltmer kunskap om honom. Men ska jag vara helt ärlig så har mina starkaste upplevelser av Gud ägt rum långt utanför kyrkans väggar.

Framförallt är det i skogen jag fått erfara Gud, vilket i och för sig inte är så konstigt för i skapelsen kan ju skaparen erfaras, och tar man sig tid att vistas i naturen så blir Gud större och jag själv mindre.

Musik har alltid varit en stor del av mitt liv och jag vill påstå att jag fått erfara Gud i de souliga och jazziga tonerna såväl som i de hårda gitarr riffen. Att lyssna på musik kräver egentligen ingenting utav oss men kan samtidigt öppna våra allra innersta rum. Samtidigt har tystnaden blivit allt viktigare i mitt liv och jag har fått erfara Gud genom den stilla susningen som så lätt går att missa.

Jag har fått erfara Gud i mötet med andra människor, både genom människor som strålat som stjärnor och i förtroliga samtal med människor som varit djupt nere i livet. Och på något paradoxalt sätt har det varit så att när livet varit som mörkast så har Gud visat sig från sin allra bästa sida.

Att erfara Gud kan innebära att man känner sig älskad och att man inom sig känner frid, glädje och lättnad. Men ofta är det nog så att Gud gör saker i våra liv utan att vi känner något speciellt och kanske är det inte heller meningen att vi ska söka efter en speciell känsla.

/ Urban