Varför badar jag inte mer?

Det kanske inte kommer som en överraskning att jag har många drömmar och ideer. En del av dem har jag förverkligat medan andra ligger och väntar på att eventuellt bli genomförda någon gång.

En dröm jag har är att någon gång skriva en låttext, musiken får jag dock överlåta till någon annan. Än så länge ännu har jag inte fått feeling på en text, men om jag på ett ärligt och innerligt sätt hade kunnat skriva en låt som beskrev min tro hade den gärna fått låta som Bo Kaspers orkesters låt ”Floden”.

En låt om nåden som ständigt finns tillgänglig, men som jag ändå tvekar att kliva ner i fastän jag vet att den är bra för mig.

Det rinner en älv, en sugande flod genom livet mitt. Jag uppfylls av mildhet och frid när jag vadat ut i dess mitt. Och var gång som jag vågat att bada i den blir jag hel och ren. Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben

Nu undrar jag varför jag inte badar mer. Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger. Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig. Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig. Förunderligt, förunderligt.

Det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp. När jag druckit av den fylls jag av klarhet och saknat hopp. Var gång som jag vågat att dricka ur den blir jag hel och ren. Och jag känner ett lindrande ljus gå genom märg och ben

Nu undrar jag varför jag inte dricker mer. Varför, varför när jag vet att allt det ljusa och goda som det ger. Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig. Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig. Förunderligt, förunderligt.

Jag vill trotsa det motstånd jag har att ta emot det som gör mig gott. Det kloka att gå runt och söka det som jag redan fått.

Nu undrar jag varför jag inte badar mer. Varför, varför när jag vet allt det ljusa och goda som det ger. Det kan nästan verka som jag försöker att undgå dig. Att jag känner mig rädd för nåden och glädjen som du skänker mig. Förunderligt, förunderligt.

Bo Kaspers Orkester / Björn Eidsvåg

Kan det vara så att nåden skrämmer mig? Att jag har svårt att förstå att jag är genomälskad. Att det jag längtar efter samtidigt är något som jag känner ett motstånd inför?

Det finns så mycket i livet som pockar på min uppmärksamhet och tar mitt fokus. Och trots att jag vet att jag mår bäst av att först söka Guds rike så gör jag inte alltid det. Ibland undrar jag om det inte är så att jag går runt och letar efter substitut istället för det äkta. Att jag helt enkelt glömmer bort att det finns en brunn, en källa till liv i min egen kropp. Jesus säger ju att den som dricker av det vattnet jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vattnet jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.

Varför badar jag inte mer? När jag vet allt det ljusa och goda som det ger.

/ Urban

PS. Bilden på badstegen är tagen av min morbror Göran Olsson. Fler av hans bilder kan ses på https://goranolsson.smugmug.com/ DS.