Vägen blir till medan(s) vi går

När du väljer en väg måste du välja bort andra möjliga vägar. Om du försöker följa dem alla, kommer du ingenstans.

Paulo Coelho

När vi går vägen fram i livet hamnar vi ibland vid vägskäl där vi inte har den blekaste aning om vilken väg vi ska välja, och ibland finns det tillfällen då vi inte ens lagt märke till att vi gått vilse och är på väg åt fel håll. Men vilken väg du eller jag än väljer, måste vi själva ta ansvar för vårt vägval.

När vi som familj ska åka till en plats som vi inte besökt tidigare brukar jag innan avfärd titta på kartan för att få en bra överblick av resvägen och för att se hur de olika vägarna hänger ihop. Kartor, vägbeskrivningar och olika riktmärken är till god hjälp då man är på resande fot och personligen har jag en ganska god förmåga att hitta, eftersom jag har ett bra lokalsinne.

Att orientera sig i livet är dock inte alltid lika lätt, för på livets väg finns det ibland alldeles för många avtagsvägar och vägskäl, och ibland verkar det inte finnas några alls. Ibland går livet alldeles för fort och ibland känns det som att det står helt stilla.

Livet, det är inte bara de där soliga dagarna när vägen känns jämn och fin. Livet är lika mycket de gråa och trista dagarna då sikten är skymd och man inte ser vart tvättbräde vägen med otaliga hål och fördjupningar tar vägen. Ibland är det uppförsbacke och man får kämpa steg för steg och ibland så känns det alldeles hopplöst då berg måste bestigas.

Jag tror att det är viktigt att vara nyfiken på livet, att vara nyfiken på vad som kommer bakom nästa väg krön, och kom ihåg att det som kanske ser ut som slutet på en väg kanske bara är en kurva. Och slutet på en väg kan dessutom vara början på en annan. Men visst är det så att man ibland hamnar i återvänds gränder och då är det bara att vända och gå ut igen.

Livets väg, den förändras ständigt, omgivningarna skiftar och blir annorlunda. Oväntade saker inträffar, besvikelser och grusade förhoppningar men det kan också öppna sig en ny vacker vy bakom en kulle, bara man fortsätter gå.

Många vill se hela vägen framför sig innan de börjar gå, men det går inte. Man måste gå vägen fram för att kunna se den och efter varje krök uppenbarar sig något nytt, för vägen blir till medan(s) vi går.

Kollar ansiktsboken och får syn på en status som verkligen passar in på detta tema. Det är en bild på en liten flicka som ligger i en vattenpöl och en text som lyder: ”lite som livet. Man tultar fram en solig stig för att helt plötsligt hitta sig själv liggandes på mage i en lerig vattenpöl”.

Texten är hämtad ur min bok ”Vägen blir till medan(s) vi går – 77 texter om livet” som släpptes 2018.

Det finns några få exemplar kvar av boken. Kostar 100 kr + eventuellt porto.

/ Urban