Stolthet

Nyligen fick jag frågan om vad jag är mest stolt över i livet? Först blev jag lite paff och visste inte riktigt vad jag skulle svara, men efter att ha tänkt en stund kom jag på mängder av saker i livet som jag är stolt över…

…t.ex är jag väldigt stolt och glad över att jag gjort mig fri från de trauman jag upplevt i livet. Att jag kunnat ta mig ur det jobbiga och mörka i livet och idag ha en stark livsglädje. Där lärdomar och erfarenheter av riktigt jobbiga händelser blivit en slags styrka som hjälper mig nästa gång som det blir jobbigt i livet. Då kan jag blicka tillbaka och tänka att om jag klarade det, så kommer jag klara detta också.

Jag vill vara stolt över det jag åstadkommer i livet och som jag skrivit tidigare ställer jag ofta höga krav på mig själv, ibland lite väl höga. Men ingen enda av oss är ju perfekt, alla är vi ofullkomliga men man måste få vara stolt över sig själv och jag vet mycket väl att man mår bättre av att acceptera sina fel och brister.

Jag tror att vi skulle må bra av att visa lite mer stolthet, och det är faktiskt inte fult att vara stolt över sina egenskaper, förmågor, tankar, prestationer och handlingar och resultaten av dem. Tror snarare att det är viktigt att kunna vara stolt över sig själv och det man presterar, att det är något vi behöver känna för att orka gå vidare i livet och göra nya saker som vi kan vara stolta över.

Det kanske också är så att vår stolthet synliggör våra värderingar och vad vi tycker är viktigt i livet. Och kanske är det just därför som det kan vara så svårt att berätta för andra vad man är stolt över. Vi är liksom rädda för vad andra ska tycka och tänka. Å andra sidan kanske stolthet främst är en slags känsla som uppstår inom oss själva och som inte alls är beroende av att någon annan människas tyckande och tänkande. 

Men finns det inte en risk att vi blir allt för stolta? Jo visst kan vara så att vi tror att vi är bättre än vi egentligen är, och enligt ordspråksboken i bibeln kan det vara farligt med stolthet, eller ska vi kalla det för högmod och arrogans.

Först är man bäst, sedan blir det pest, ju mer uppblåst ego desto värre smäll.

Ordspråksboken 16:18

De som sätter näsan i vädret trillar dit, de blygsamma stiger i graderna.

Ordspråksboken 29:23

Hur stolta vi än är över något vi åstadkommit, så ska vi inte vara skrytsamma och arroganta. Vi ska snarare vara ödmjukt stolta över det vi gjort och är.

/ Urban