Ifjol blev vi åtta miljarder människor på jorden och av dessa är ungefär häften kvinnor och hälften män, men ändå behövs det fortfarande en dag för att lyfta fram kvinnor. Vet mycket väl att det finns kvinnor som inte tycker att internationella kvinnodagen är något att fira, men jag tänker att uppmärksamma orättvisor och samtidigt hylla kvinnor inte behöver vara en motsättning. Det går liksom fint att göra både och.
Det sägs att vi kommit långt i Sverige när det gäller jämställdhet. Men har vi verkligen det? Läste imorse att lönegapet mellan män och kvinnor för första gången på 15 år ökar och vi har inte kommit längre än att en våldtäktsman frias i hovrätten för att fyra gubbar inte riktigt vet vad ordet snippa betyder.
Tyvärr får ni kvinnor än idag uppleva att saker och ting inte är jämställt, vilket jag djupt beklagar ❤️
I skapelseberättelsen står det att Gud skapade mannen och kvinnan till sin avbild, båda är skapade att råda över skapelsen och är lika mycket värda. Men vi är inte lika och det är inte heller meningen, tillsammans kompletterar vi varandra. Det finns biologiska, psykologiska och sociala egenskaper som skiljer oss åt även om gränsen mellan det typiskt manliga och kvinnliga inte alltid är så tydlig.
Det är inte bra att mannen är ensam står det i bibeln och det är verkligen sant, för vad vore livet utan er kvinnor? För mig som har ett kvinnodominerade yrke skulle det bli extremt ensamt. Faktum är att samhället skulle rasa ihop totalt utan alla de insatser och uppoffring som kvinnor gör inom vård och omsorg.
Att umgås med kvinnor är som sagt en stor del av mitt liv och jag har haft äran att få lära känna många fantastiska kvinnor, och utan min fru Maria och våra två döttrar Emelie och Felicia så vore jag intet ❤️
/ Urban
Urbans Tankar och Funderingar 