Det finns så många intressanta människor

Tänk vad lite man vet om varandras liv om man inte tar sig tid att lyssna och berätta. Är rätt säker på att inte en enda av oss helt och hållet känner våra arbetskamrater, grannar, vänner och bekanta…

…och kanske är det inte heller något vi ska sträva efter. Alla behöver nämligen sina privata rum och det är nog sunt att bevara vissa saker för sig själv. Men samtidigt tror jag att vi alla skulle må bra av att bli mer frimodiga i att berätta om våra liv. Att berätta för varandra om vad livet lärt oss, om vägvalen, kriserna, intressena och värderingarna som gjort oss till dom vi är.

Själv har jag på nytt börjat mitt projekt där jag promenerar och samtalar med olika människor. Och det är verkligen som Ingemar Olsson sjunger att det finns så många sköna människor som liksom aldrig kommer fram. Precis som böcker i ett bibliotek, som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå, då missar man en värld. Som man aldrig får en enda aning om, fast hela tiden finns den där.

Hittils har det blivit fyrtiofem promenader och samtal om allt mellan himmel och jord. Om lycka och besvikelse, sorg och glädje, tro och tvivel, sport och politik… En del nonsens men framförallt djup och allvar. Det har varit oerhört roligt och berikande att möta människor och höras deras berättelser. Det har varit ovärderligt att få spegla sig själv och samtiden i en annan människas livserfarenheter, vilket gjort att jag fått en större förståelse för varför saker, och världen och människor är som de är.

Det är bara att konstatera att det finns oerhört många intressanta människor som berikar mitt liv, men vad är det som gör en människa intressant? För egen del kan det bero på många olika saker, vilket jag tänkte återkomma till i ett kommande blogginlägg.

Men jag tänke att det också handlar om vår inställning. Att vi har ett synsätt att människan vi möter är intressant och någon som vi kan lära oss av. För det är ju faktiskt så att vi blir till i mötet med andra människor.

/ Urban